Anonym (Nissan) skrev 2017-04-07 22:01:32 följande:
Åh snälla du, ta inte ditt liv. Jag lever själv med långvarig sjukdom, och med skräcken att FK ska sluta godkänna mina sjukskrivningsperioder. Dock har jag (hittills) haft turen att bli godkänd, men jag kan ändå leva mig in något så när i hur hopplöst det känns för dig.
- Men snälla - gör inget dumt. Hur svårt det än känns. Jag är säker på att du har mycket kvar att leva för, och att du dessutom har människor som älskar dig. Och det räcker att läsa vad du skriver, och hur du skriver, för att förstå att du är en bra person. Du har bara blivit drabbad mycket hårdare, än de flesta andra av oss.
Men jag hoppas verkligen att du orkar kämpa vidare. Det är inte FK som bestämmer ditt människovärde, även om de kan ta ifrån dig de pengar du faktiskt har rätt till. Men ge dig, inte - överklaga! Försök få rätt, ge inte upp. Hoppas att det finns någon här som kan ge dig bättre råd i det här, än vad jag kan.
Och i värsta fall finns ju faktiskt soc. Jag förstår att det inte känns kul, men många människor har fått vända sig till dem under kortare eller längre perioder i sitt liv. (Till exempel min före detta läkare... Det berättade han själv.)
Det är som sagt uppenbart att du är en person som har mycket att ge, även om du inte är arbetsförmögen. Och som sagt: Varken din arbetsförmåga eller FK:s beslut avgör ditt människovärde. Det är absolut, och du har lika stor rätt att finnas som alla andra. Och jag hoppas innerligt att du fortsätter att göra det.
Många kramar
P
Tack för dina ord. Jag vet ärligt talat inte hur jag gör, till soc kommer jag aldrig att gå. Jag har fått kommuniceringsbrevet och i min värld är det helt klart att handläggaren bara vill kasta ut mig ur systemet. Min arbetsgivare har dessutom bestämt att de inte tänker ta emot mig eftersom jag är för sjuk, något de fått bekräftat av handläggaren som hänvisar till överlämningsmöte till arbetsförmedlingen, vilket ju är ännu värre, då ska jag alltså söka ett jobb på heltid trots att det inte finns en chans att jag klarar mer än maximalt någon timme om dagen i bästa fall.
Trots att jag varit sjukskriven i flera år tycker alltså FK nu plötsligt att det finns jobb som jag kan klara. Att jag (bland annat) har svårt att klara mina vardagssysslor och att åka kollektivt (vilket läkaren alltså skrivit) viftas bara bort med att "det finns inga undersökningsfynd som styrker att dina besvär är så omfattande"... nej det är klart, läkaren har ju inte åkt buss med mig... eller sett hur jag mår då... eller sett att jag åker till alla möten långt innan avtalad tid för att kunna återhämta mig och i den mån jag kan lägger alla möten så att jag slipper rusningstid och att jag gör EN sak om dagen - men hur ska jag kunna "bevisa" det? Den nya handläggaren vill ju inte träffa mig och se hur jag mår, eller ens diskutera rehabilitering som tidigare handläggare har varit inne på.
Jag har gjort såväl arbetsträning som arbetsförmågeutredning tidigare (båda med rekommendationen åter till sjukskrivning), och de papperen finns hos FK, men det är ju ett par år sedan och "innan" nuvarande period (var utförsäkrad pga fått alla dagar några månader så nu är det ett "nytt" fall) så de papperen verkar handläggaren helt ha struntat i.
Jag har nog aldrig känt mig så lite värd. Plötsligt ingen ersättning, hänvisning till AF som ju naturligtvis inte kommer kunna hjälpa mig (det spelar ingen roll hur positiv jag är, i verkligheten vet alla som träffat mig de senaste åren att jag omöjligtvis skulle klara 8h om dagen) och får inte komma tillbaka till jobbet. Kommer såklart inte ta så lång tid innan AF också slänger ut mig eftersom jag ju inte kan jobba "i verkligheten".
Får se om jag ringer nästa vecka eller bara ger upp allt. Handläggaren har bestämt sig och är bara hånfull i telefon (ja, det är säkert bara jag som uppfattar det så). Just nu känns det inte som att det finns någon större anledning att ens invänta det formella beslutet.
Om jag bestämmer mig för att kämpa... vad kan jag göra?
Kan man "kräva" att FK gör en ny arbetsförmågeutredning innan de drar in sjukpenningen? Kan jag "kräva" att de tittar på tidigare handlingar? Kan man betala själv för att göra någon utredning någonstans som FK godtar (behöver då göra det jättesnabbt, de tar ju beslut om två veckor)? Kan jag "kräva" att få träffa handläggaren ansikte mot ansikte så att jag kan ta med mig alla papper dit? Finns det någon annan "specialregel" som jag kan åberopa som handläggaren inte berättar om men som någon känner till? (Jag omfattas inte av "oskälighetsparagraferna")
Överlämningsmöte - vad gör AF med mig när jag blivit dittvingad? Jag antar att jag måste låtsas att jag är "frisk" men kan de exempelvis utreda arbetsförmågan även om inte FK står bakom utredningen? (Jag har alltså gjort en utredning tidigare så jag vet att de kan, men gör de det även om FK inte "beställt" det?) Kan jag i sådana fall använda den utredningens resultat för att söka sjukpenning igen även när de underkänt denna? Eller är jag bara korkad om jag berättar för AF hur jag mår och det är bättre att jag låtsas att allt är bra så att jag får ersättning från A-kassan tills de kommer på hur lite arbetsförmåga jag har "i verkligheten"?
En till fråga: Någon sade att jag lika gärna kan anmäla mig som arbetssökande nu på AF istället för att vänta till "första vardagen efter beslutet" för att jag då kan få ersättning (alltså a-kassa) från nu istället för om ett par veckor när beslutet om sjukpenning är fattat. Stämmer det? Är det ett gott råd eller gör det bara att FK då får "bekräftat" att jag är "arbetsför" (jaja, ni vet ju hur det är i verkligheten). Vad säger jag i sådana fall till dem? "Hej, jag är kärnfrisk och behöver ett jobb?" Har aldrig varit arbetslös i hela mitt liv tidigare och med min bakgrund och karriär så skulle jag kunna få ett jobb på en dag om jag vore "frisk på riktigt".
Tack alla ni som hjälper.
