Ok, för sakens skull. Kvinna - skulle du vilja vara hemmafru. Man - hemmaman?

Absolut inte, men jag vet av erfarenhet att jag inte delar intressen med kvinnor som är hemma, generellt, och vi brukar ha dålig personkemi (män som är hemma har jag inte stött på. Ja, några pensionärer förstås). Hemmafruar och jag har typ ingenting gemensamt så det går ju åt båda hållen (det är inte fråga om att det är bottenskrapet kvar utan hemmafruar brukar inte uppskatta mitt sällskap heller). Dessutom är jag ganska blyg, och ställer krav på intellektuell stimulans, och då blir det förstås svårare att hitta sociala sammanhang utanför jobbet, än om man både är som fisken i vattnet överallt OCH är nöjd med att vara hemma.

Berätta gärna vilka utvecklande roliga grupper du är med i. Det för diskussionen framåt.
Själv jobbar jag ideellt i idrottsföreningar, som  ledare och tränare. Tidigare även inom politien men  släppte det då det tog så mycket tid och jag var tvungen att välja.

Politiken ska det vara. Stora fingrar på telefonen :)

Du och hemmafruar har inget gemensamt säger du? Du borde kanske uppdatera dig lite och inse att hemmafruar(och män) är precis som alla andra - olika.
Hemmavarande uppskattar säkert ditt sällskap, för de kanske inte har lika mycket fördomar som du har....
Jag personligen är med i en kyrkogrupp som arbetar med välgörenhet, jag har jobbat med pensionärer i kyrkan, jag är med i byalaget, jag har hållit i studiecirklar och jag har självklart många olika slags vänner mer privat eller vad man ska säga.
Andra hemmavarande jag känner är deltidsbrandmän, de sitter i kyrkoråd och byalag, de är fritidspolitiker, de tränar eller spelar i idrottslag, håller i studiecirklar, håller i söndagsskola, är scoutledare, är med i hemvärnet, de är med i jaktlag osv...

Och gällande hemmafruars(och mäns intressen) så varierar det lika friskt där. En bergsklättrar, en flyger sportflygplan(eller vad det heter :P), en är intresserad av skidåkning, en driver hemsida där hon recenserar böcker, en har en antikshop online osv.
Och fler har ju jobbat innan. En var brandman, en lantmätare, en något inom mikrobiologi, en var jurist, en sjuksköterska, en terapeut, en konditor, en lärare, en flygplansmekaniker, en körde taxi osv.

Det är möjligt, men jag undrar varför du är så angelägen om att jag ska ändra mig? Jag har hittat en livsstil som passar mig och jag förklarar varför. Att vara hemma är helt enkelt inte ett alternativ, och det beror inte främst på umgänget. Jag gillar att jobba och vara självförsörjande.

Jag försöker inte få dig att ändra dig och jag tycker inte att du borde ändra dig. Jag försöker inte heller rekrytera dig. Men jag försöker få dig att nyansera din bild. För ärligt talat är jag rätt trött på fördomar.

Skulle inte kunna tänka mig det. Dels för att jag inte kan tänka mig att inte vara självförsörjande. Men även om jag blev ekonomiskt oberoende skulle jag nog inte slita arbeta. Vantrivdes som mammaledig.

Nej. Jag skulle gärna vara ekonomiskt oberoende och sluta jobba. Inte bli hushållerska.

NEJ. Får ångest av bara tanken att ta hand om hem och barn på heltid. Är ingen hemmamänniska. Är gift och barnfri.

Fast det behöver ju inte bli så. Vi har städhjälp två dagar i veckan, och inga barn.

:O Vad gör du av all din tid?

Ja, jag erkänner att jag har fördomar. Kanske har det delvis med avundsjuka att göra, för jag kunde kanske också tänka mig att inte lönearbeta om jag var ekonomiskt oberoende i mig själv. Givetvis inser jag att det är fullt möjligt att engagera sig i alla möjliga sociala sammanhang och utveckla intressen m.m. på sin tid, istället för att lönearbeta - jag har också intressen utanför mitt jobb och min familj.

Men det är ju inte någon som är ekonomiskt oberoende i sig själv som man vanligtvis menar med "hemmafru", utan en hemmafru är någon som är i en ekonomisk beroendeställning till sin man. Personligen kan jag inte förstå hur man kan göra det valet, och det är väl den grundläggande bristen på förståelse som gör att jag har svårt att relatera. Det finns en minsta gemensamma nämnare för hemmafruar (på samma sätt som det finns en minsta gemensamma nämnare för vilken annan grupp som helst) och jag antar att jag menar att det är den jag inte delar - snarare än att vi inte har någonting gemensamt, det var en direkt klantig formulering.

När jag undrade om hemmafruar menade jag inte lyxhustrur utan hemarbetande.

Jag tror att jag hade kunnat tänka mig det! Det skulle dock kräva att en större andel (säg iaf 30%) av hushållen också hade en man eller kvinna hemma. Då har barnen kompisar och man själv får social samvaro, det blir inte heller ett stigma att vara hemma.

Viktigaste anledningen till att jag kan tänka mig det är för att det redan idag känns som att jag lägger iaf en 60% arbetsdag på hemarbete (barn matlagning ringa samtal osv) utöver mitt vanliga jobb. Och det är faktiskt inte livskvalité direkt. Och faktum är att hemmajobbet känns värdefullare (hatar att städa men tex att laga ordentlig mat).

Den andra orsaken till att jag skulle vilja är att jag är rätt bra på att sysselsätta mig med projekt. Skulle inte bli en soffliggare utan tror det hade varit fritt och utvecklande.