Ok, för sakens skull. Kvinna - skulle du vilja vara hemmafru. Man - hemmaman?

Vissa dagar vill jag absolut vara hemmaman. Det är ju jättemysigt att vara hemma och mysa med ungarna och påta i trädgården och sånt. Sen kommer jag ihåg hur jag mår i slutet sommarlovet, och då känns idén att vara hemma på heltid inte lika rolig.

Ja det vill jag. Jag avskyr att ha ett sånt typ av måste som jobb/studier är. Jag tycker det är fruktansvärt tråkigt, tragiskt och jobbigt. Känner mig som en fånge när jag är uppbunden på det sättet. Vara på ett tråkigt jobb 8-17 mån-fre vecka in och vecka ut, stressa hem och käka, lägga sig och sen upp tidigt nästa morgon för att upprepa hela proceduren? Nej tack.

Nej. Inte innan jag börjar närma mig pensionsåldern i alla fall. Man vill ju ha ett socialt sammanhang.

Kan "man" inte ha ett socialt sammanhang utan att arbeta menar du?

lite märkliga val, man kan välja "nej " /dvs inte vara hemma vare sig pga barn eller annat, men ma kan också välja "annat". 

Nu valde jag "annat", men egentligen skulle väl "nej" täcka in övrigt?

För mig är då "annat" att jag skulle gärna jobba halvtid och vara hemma resten och då syssla med mina hobbies. 

Been there - done that. Hemma med barn. Att vara hemma utan barn känns lite meningslöst och tråkigt. Ångrar absolut inte mina år som hemmamamma.

Kvinna. Nej. Fuck no.

Hemma utan barn och med städhjälp tack...

Det är visserligen inte mig du riktar frågan till, men jag kan svara: det är klart man kan ha ett socialt sammanhang utan att arbeta, men jobbet ger ju ett socialt sammanhang på köpet, åtminstone om man har ett jobb där det finns kollegor. Arbetar man inte får man anstränga sig mycket hårdare för att hitta ett socialt sammanhang, och man blir mer hänvisad till andra som inte arbetar. Åtminstone för mig har den typen av sociala sammanhang tidigare varit mindre givande (t ex vid föräldraledighet med andra föräldralediga).

Det kan man nog, men det är betydligt svårare. Jag har fortfarande föräldraledigheten i alltför färskt minne.