Hur ska man orka och går det att få hjälp

Min första var också en dålig sovare. Där vände det först vid 2 år. Dock inget problem med magen/bajsa och så men problem med maten som kanske påverkade.
Vi (eller jag som tog 99% av nätterna) överlevde, men det var liksom inte mer än så. Kände mig som en zombie och mådde skit. Vår "avlastning" bodde mycket närmare, men det betyder inte att folk vill ställa upp ändå.
Har väl haft barnvakt över natten totalt kanske 5 ggr (och absolut inte under den jobbiga tiden) och då är barnet 6 år nu.

Ja då får vi ställa in mål till om två år då, tänker bara hur man ska orka jobba heltid på detta sen också.

Han hade inget problem med varken bajsa (en gång /dag) eller äta, för tre veckor sedan men vaknade ändå väldigt ofta.

Det tråkiga är väl att det inte blir några fler barn, vi skulle aldrig orka. Dessutom är min kropp helt trasig, går med ständig värk efter allt lyftande och nackspärr och ryggskott avlöser varandra. Man blir heller ingen bra mamma under dagarna, orkar inte leka speciellt mkt utan springer omkring som en zombie och försöker hålla efter hemmet mellan matningar och blöjbyten. Känns nästan som att man ff har ett spädbarn.

Jag tycker ni ska kräva mer utredning eller testa själva. Höll ni helt mjölkfritt en längre period? Funderat på reflux? Sen är det ju i perioder det kan bli hemskt hackigt men om det är konstant hackigt månad ut och månad in borde det ju inte vara normalt?

Ja jag kanske inte ska nöja mig med "det är normalt" från BVC, känns bara som att alla där tycker man är en gnällig mamma som inte fattat vad det innebar att skaffa barn. Reflux tänkte jag skulle ge med kräkningar?! Men det behöver ju kanske inte komma hela vägen upp?!

Tack för era svar.

Jag har haft samma problem med min son. Han slutatde sova middag när han var 9 mån gammal. Vaknade hela tiden kom aldrig in i riktig djup sömn. När han blev runt r år började han sova hela nätter utan att vakna. Men har alltid haft problem att somna han har haft nattskräck från 0-3 år.

Han har alltid varit väldigt aktiv, svårt att koncentrera sig. Hans humör vände vid 1.5 år från att vara go o glad till långa raseriutbrott häftigt humör. Bvc sa likadant till mig. Jag har idag hjälp av BUP jag ångrar att jag inte sökte hjälp tidigare han är idag 6 år. Idag får han Melatonin och Theralen för att kunna somna på kvällen. Nu sover han 12 Tim iställer för 5-6. Väntar på annan utredning.

Jag menar absolut inte att er son har samma problem jag ville bara dela med mig av min erfarenhet. Jag vet hur det känns att ha ett barn som sover så dåligt. Det jag däremot vill ha sagt är att om det inte blir bättre efter 3 års ålder. Sök hjälp tidigt det är mitt råd. Det är inte roligt för någon i en familj om det är problem med sömnen framförallt inte för den som är drabbad.

Lycka till hoppas allt löser sig till det bästa

Åh jag känner verkligen med er. Vår son har varit likadan. Under perioden från ca 6 månader till 18 månader vaknade han jättemycket på natten och hade ofta en vakperiod på 2h varje natt. Sov som er 20-30 min pass på dagen. Mycket litet sömnbehov alltså. Vi testade också mjölkfritt. Inget resultat. Efter 18 månader vaknade han bara 3-4 gånger oftast men ibland mer.

Tyvärr kan jag inte ge så många goda råd mer än att jag varit med om det, det är ett helvetet. Jag tänkte precis som du. Jag kände precis som du. Många gånger tvivlade jag på om jag verkligen klarade av att vara förälder. Det var inte alls roligt. Men idag är sonen 2år och 7 månader och har den senaste tiden oftast sovit hela nätter. Tjohoooo. Visserligen verkar han lägga ner dagsömnen istället. Men men. Han har ett litet sömnbehov.

Vi har haft några saker som kändes som vändningar. Vill delge så kanske något kan hjälpa, även om det inte är till så mycket tröst.

Första var att inse att det är skitjobbigt, jag kan inte göra något åt saken. Acceptera läger. Skita i allt när han väl sov och bara ligga ner själv. Allt annat i livet fick stå på paus, relationen speciellt. Men vi var överrens om det. Om jag verkade sur och grinig var det för att jag led av sömnbrist, inte för att jag inte älskade min sambo. Sambon accepterade detta men förstod det inte helt fören han blev pappaledig vid 16 månader.

Under veckorna när man var själv var det ren pina att gå upp ibland. Jag vet. Men det gick.

När vi började dela på nätter vid ca 15 månader så sov den som hade jour med sonen tillsammans med honom i eget rum i en 120 säng och spjälsängen precis intill utan staketsida. Då fick alltid en sova och den som haft nattjour fick dra sig på morgonen vid helgen. Nackdelen var att jag alltid behöver frukost så jag gick alltid upp. Men tog då lite tid efter frukost.

När tänderna hade lugnare perioder sov sonen bättre men lite bra.

Ibland körde vi Alvedon och då kunde han sova bättre ibland, sämre andra gånger då det piggar upp.

Vi konstaterade att han hade känslig mage, men inte intolerans mot något. Undvek katrinplommon, blåbär, lök och annat helt eller iaf från kl 15 och framåt.

När vi båda började jobba körde vi 3 nattjour var och det gör vi fortfarande vid behov.

Ingen rolig och peppade läsning, jag vet MEN (!) idag sover sonen oftast hela nätter! Började vid ca 2.5år.

Jag vet vad du går igenom, "är det verkligen så här det ska vara att vara förälder". "Hur orkar man med fler barn?" (Jag är gravid nu och väntar syskon i november så det vänder så småningom när det lättar, och gör det inte så vad gör det, du har en pärla i livet). Du gör ett fantastiskt jobb. Tvivla inte på det. Oavsett hur trött, arg, ledsen du är så gör du ett bra jobb. Det bästa du kan under dessa omständigheter.

Hoppas att det lättar snart för er och dig. Lider med dig. Stor stor peppade kram till dig.

de går ju alltid igenom en massa utvecklingsfaser som gör att de sover dåligt, som du säger tänder, krypa, stå. Minns att 8 månader var jättejobbig med första sonen, han fick 6 st tänder samtidigt som han hade lärt sig att krypa och stå.

Vi fick inte sova en hel natt förrens efter ca 4 år (kom ett syskon efter 2,5), det är bara att bita ihop

Min andra var sån - sov bara korta stunder på dagen (men 2-3 ggr) och sov max 2 timmar i stöten nattetid plus att hon var vaken minst 30 min vid varje uppvak. Jag har även ett större barn som bor vv och jag är ensamstående. Det var jättetufft, men det gick. Jag har använt släkt och vänner för att få sova - oftast att de kommer på dagtid och går ut och går med barnet medan jag får sova 2 timmar i sträck. När hon började på dagis blev det bättre, då började hon sova ett lite längre pass plus att hon somnade om direkt även om hon fortfarande vaknade många gånger. Nu är hon 4 och sover oftast hela natten.

Du behöver hitta avlastning. Leta rätt på en lokal Facebook-grupp och hör om det finns någon i närheten som skulle kunna tänka sig att hjälpas åt (dvs ni turas om att gå ut med båda barnen så att den andra mamman får sova), eller annonsera efter en extramorförälder som kan tänka sig att gå på långpromenad ett par ggr/vecka.
Det är knäckande att aldrig få sova, men samtidigt är det rätt häftigt hur länge man klarar sig utan sömn
Lycka till!

Tack för alla som tar sig tid att svara och delar med sig. Det känns iaf fint. Får se vilken väg som blir den rätta. Måste bara säga att det finns massor av fantastiska mammor och pappor därute som orkar.

Det låter super jobbigt. Ni måste nog dela mer på nätterna trots att maken jobbar. Kan inte han ta 20-01 så får du iaf 5 timmars sammanhängande sömn? Du får lägga dig tidigt helt enkelt. Nästa natt så kanske han kan ta typ från 04.30 tills han måste till jobbet?

Kan ni inte turas om att sova med sonen i samma säng? Måste ju vara lättare än att gå upp och buffa på honom. Använd öronproppar också, då vaknar man inte lika lätt av minsta gnäll. Får han mat på natten? Mina pojkar har inte varit några "supersovare" på natten, speciellt inte äldsta sonen där vi hade en liknande situation som ni (jag skulle aldrig ha fler barn sa jag under hans första två år....) Men dessa två saker - att sova med barnen och faktiskt mata med välling på natten 1-2 ggr gjorde att vi ändå sov bättre. Barn "behöver" ju inte äta välling på natten men ibland kan ju den detaljen göra dem mer nöjda och då kan det vara värt det ändå.