Anonym (Elin) skrev 2017-04-09 21:48:07 följande:
En lärdom? Det beror väl helt på vilket beslut man tog. Jag tex valde karriären i första hand och sköt på barn. När jag väl var där jag ville i karriären och det var dags för barn var det för sent åldersmässigt. Gick inte med ivf heller. Nu lever jag utan barn och med bankkontot fullt. Det går inte en dag utan att jag saknar barn och ångrar mitt beslut. Lite sent att säga att nu ska jag ta bättre beslut. Att verkligen ångra livsval innebär ju oftast att det är för sent för nya bättre beslut. Därav ångest och sorg. Men visst, jag hade inte heller varit den jag är idag om jag inte gjort mina misstag. Jag hade varit en lycklig kvinna istället för en olycklig. Det är svårt för många att bara välja att vara positiva när det handlar om oåterkalliga beslut man ska leva med hela livet.
Byt ut ordet lärdom till nåt annat som passar dig bättre då.
Kontentan är att du inte kan ändra det som du senare insett var fel var för dig. Istället för att gå under av ruelse och ånger måste man jobba med det man har, vad ska man annars göra, liksom? Alternativet är väl annars att gå och dö men det vill du väl inte?
När man startar en tråd om något så här allvarligt och du får kommentarer som är menade att visa förståelse blir det lite dumt om du väljer att kommentera med detta med att "det är svårt att vara positiv (och visar att du inte är nöjd med kommentaren)". ja visst, men som sagt, vad är alternativet?
Andra som inte fått egna barn men gärna hade velat kanske engagerar sig i syskonbarn, i grannens barn, någon familj med barn som verkligen behöver hjälp, blir aktiv inom SOS barnbyar osv. Endast du själv kan veta om något liknande alternativ är något som passar just dig. Det är inte samma sak som att ha ett eget barn men det kanske är det närmaste som är möjligt? Andra satsar på husdjur, engagerar sig i katthem osv.
Ta nu inte detta som banala alternativ för så är det inte menat. Jag har utgått från vad jag sett omkring mig från människor som inte har egna barn.
Vad jag menar är att istället för att du ska vara ledsen resten av livet försöker du göra något konstruktivt, något som är bra för barn (tex), där du känner att dina pengar verkligen kan göra en nytta. Du kommer känna dig behövd, men det är du själv som väljer vilken nivå detta engagemang kan ligga på, och på vad.
Gör detta för ont att vara nära andras barn, kanske du ska satsa dina pengar och ditt engagemang på något annat, tex en hobby som du verkligen brinner för, en förening som du vill stötta osv.
Har du varit hos terapeut för dina tankar? Du kanske förutom att engagera dig i något skulle behöva prata med ett proffs för att få redskap att hantera så du slipper undan ältandet, det är ofta det som förstår för oss människor.