Någon form av kontaktannons (Lesbiskhet Storasyster/Fadder)

Hej hej Bullen. Jag är en helt vanlig 28-årig tjej som.... nä jag är inte speciellt vanlig, inte någon stans faktiskt. Jag går dock runt och önskar att jag kunde få vara mera vanlig eller i alla fall känna mera samhörighet med världen runt i kring mig. 

Jag har ganska lång erfarenhet av att växa upp som transperson i garderoben. så mycket av min uppväxt och ungdom gick ut på att försöka göra mig av med min personlighet och försöka bete mig som jag då trodde att människor önskade att jag skulle bete mig och göra mig av med min egna identitet och mitt emotionella liv. efter att jag flyttade hemifrån så hade jag inte andra människor runt mig att engagera mig i och min riktiga personlighet började krypa fram. så har jag spenderat mer eller mindre de senaste tio åren inom sjukvården på ett eller annat sätt på utredning efter utredning och terapeuter och psykologer. (kommer helt ärligt inte håg hur många jag träffat). så nu när jag är "klar" är jag en 28 åring som fortfarande hormonellt och emotionellt är i puberteten (typ 16åring) och har en identitet av att jag är "sjuk" eller hör hemma på "sjukhus" i vilket fall är jag en väldigt vilsen person som känner sig väldigt ensam. 

jag har massor med människor runt mig men de är väldigt hetro-cis i sitt sätt att vara och jag har mött massor med människor på min "resa" men de är liksom jag väldigt vilsna människor med identitet präglad av att de är väldigt fel. det finns inte så många vettiga platser för oss idag tyvärr annat än krogar (behövs inget geni för att inse att alkohol på allt detta inte riktigt är någon bra idè..) Jag har försökt få kontakt med "storasyster organisationer" men de anser att jag är kronologiskt för gammal. så jag försöker på andra platser.

nu när jag får tillåtelse för både mig själv och andra att söka olika former av närhet och intimitet utan att bli stämplad som den "äckliga transpersonen" (transpersoner är några av de finaste och genuinaste människorna som finns dock gjorda alldeles för små och inlärda att de är så jävla fel av omgivningen) så är det väldigt svårt och jag är oerfaren av att få ta del av närhet oavsett om den är sexuell eller vänskaplig. 

idag är lesbiskhet  och binär kvinna en stor del av min identitet. jag känner dock att jag har så otroligt få positiva erfarenheter/fungerande lesbiska människor som har "vanliga" icke sjuka liv. så vad gör jag här...

jag söker väll främst Lesbiska par som är emotionellt stabila med "vanliga"(fungerande) liv att få göra vänskap och intimitet och kärleksfulla rellationer(vänskaplig sådan) kort och gott Storasystrar, Faddrar eller Förebilder i snälla och tillåtande miljöer; för att lära mig att göra vardag/fungerande liv och ta del av vanlig humanitet och prata om livet snarare en klinisk psykologi. Att få bilda relationer med människor som inte lämnar en när en visar sin identitet och känslighet/försöker öppna upp.

Efter som det här är en plattform där många icke hbtq människor hänger så snälla påpeka inte så mycket saker om mig och mitt liv. jag har redan varit med om tillräckligt med hat och förnedring. (Jag kan bli jävligt elak tillbaka).

och kom ihåg det är inte Tjejen i filmen som har skrivit brevet (porträtteringen av trans i media är fortfarande skräp)