Partner med skulder

Jag vill inte säga hur du ska göra, kan förstå att det är tufft och att du tvivlar på hur du känner. Tycker tyvärr att din sambo verkar väldigt oansvarig och borde få hjälp av en skuldrådgivare eller någon annan som kan sätta sig in mer i hans ekonomiska angelägenheter. Tror man kan få hjälp hos en sådan via kommunen. Betala INTE hans lån! Du ska inte sättas i skuld för att han förstört för sig själv, hur snällt det än må vara så låt inte honom övertala dig till det. Jag tycker inte det är något man kan kräva av någon annan människa, speciellt inte med tanke på att ni inte bott ihop så värst länge. Då får han väl fråga sin familj eller något. Gällande skulderna så anses allt i er gemensamma bostad tillhöra honom om kronofogden gör en utmätning ,om du som sambo inte kan Visa att ni samäger något eller att det tillhör dig så spara kvitto på allt du äger.

Hej,

Spontant säger jag nej. Och jag säger inte det i första taget. Om jag var i din situation och min man hade visat vilja, intresse och engagemang så hade jag funnits där och gått igenom detta tillsammans med honom. Nu vill han också att du ska hjälpa honom att betala? Det gör nog ont ett tag, att lämna, men jag kan nästan garantera att det går över till slut. Kan du tänka dig hur allt skulle bli om ni får barn tillsammans? Tyvärr är mitt råd att bryta det fint, slicka sina sår och hitta någon med samma värderingar/ förhållningssätt till ansvar och ekonomi. Lycka till hur du än gör!

Jag tycker verkligen inte att du ska betala hans skulder. Ni borde vara särbo om ni ens ska vara ihop alls. 

Verkar kanske lite hård nät jag läser igenom det jag skrev ovan, men jag utgick ifrån att ni hade pratat om detta ett par gånger och att han inte verkar ta tag i problemet, utan ber nu dig om pengar. Bara du kan avgöra om kärleken svalnat, men detta borde han ha nämnt innan ni flyttade ihop. För det handlar om tillit, öppenhet och respekt för varandra.

Jag säger nej.

Som student har man normalt inte mängder av pengar och jag hade då en regel att inte låna ut mer till någon än 50% av mitt fria kapital, dvs vad jag har tillgängligt på konto. För du vet faktiskt aldrig om du får dessa pengar tillbaka om ni inte skriver papper på det.

Om du har 20 000 på ditt konto mellan "lågvatten" och utbetalning så kan du alltså låna ut max 10 000 utan att sätta dig själv på pottkanten. Detta förutsätter att du inte har bil, barn eller andra plikter som kan ge extra kostnader pang bom bara.

Killen i mitt första långa förhållande hade inte heller ordning på studier och jobb och det var mycket hattande fram och tillbaka. Han fick låna upp till 10 000 i ett läge men vi höll alltså räkning på vem som betalade vad i vardagen, om han inte kunde betala sin del till hushållet så räknades skulden upp. Max låna 10 000 och max ett år utan ordentlig sysselsättning var mitt sista bud och jag gjorde slut sen.

Det blev lustigt nog den spark i häcken som fick honom att få ihop sitt liv och ett drygt  år senare tackade han mig faktiskt (jag var extremt förvånad men han erkände rakt av att han varit omogen och tyckt synd om sig innan). Jag säger inte att det kommer att hända dig men en del män har svårt att växa upp så länge någon curlar dem-de behöver ju inte.

Vad gäller att göra allt hemma så aldrig i helsicke att jag hade gjort det. Mät antal timmars "arbetsvecka" ni har och gör det jämnt mellan er.

Dvs om han har totalt 8 timmar skola+ hemplugg i veckan och du har 28 så har han 20 glada timmars städande och tvättande framför sig varje vecka innan du behöver göra en timme. Eller så kan han vara en vuxen, skaffa jobb och börja betala på sina skulder- hans val.

För vill du på allvar leva resten av livet med en lathög som anser att du ska jobba heltid OCH göra allt hemma? Inte smart tjejen, det finns bättre killar därute.

Jag har varit i din sits. Min fd sambo har skulder till fogden samt flera inkassobolag. Jag försökte stötta, göra budget, stå för det mesta hemma, allt för att hjälpa honom. Med min hjälp lyckades han få lite ordning i djungeln men mentaliteten han hade fick mig att tappa sugen. Alltid var det synd om honom som levde på existensminimum men att kämpa för att bli skuldfri det var inget han orkade.

Vi hade alltför olika syn på hur man prioriterar ekonomin.

Alla kan hamna snett och i skulder men att stoppa huvudet i sanden löser inget.

Mitt råd till dig är att lämna, han visar ingen vilja att lösa sin situation och då är det ingen idé.

Hej igen allihopa och tack för ert engagemang och era kommentarer.

Jag hade aldrig riktigt kunna förvänta mig när vi blev sambos att vi skulle hamnat här. Jag har definitivt lärt mig en läxa, jag borde inte ha låtit honom flytta in utan större krav än vad jag hade då.

Han verkar inte ha något sinne för pengar över huvud taget, trots att han inte har ett öre på banken tjatar han om att vi ska skaffa hund, större lägenhet etc. En hund kostar enligt honom knappt någonting att äga, jag tycker annorlunda. För ett litet tag sedan tyckte han att hans dator fungerade dåligt att spela spel på vilket gjorde att han i panik beställde en gamingdator för cirka 10000 kr på avbetalning. Som tur var gick inte kreditkontrollen på honom igenom. Ja listan kan göras lång. Hur mycket jag än försöker få honom att tänka ekonomiskt rationellt så känns det bara som jag misslyckas och jag börjar tvivla på att vi någonsin kan få en bra ekonomisk framtid med hans förhållningssätt till ekonomi. Jag har varit studerande i snart 5 år, och dess förinnan levt snålt och jobbat hårt för att spara ihop pengar för en framtida kontantinsats för lägenhet när studierna är klara. På så sätt har jag relativt gott om pengar men det mesta av dem är placerat i fonder och jag vill inte göra större utlägg nu när jag börjar närma mig min examen. Jag anser att jag/han behöver alla pengar vi kan få tills dess.

Efter mina studier vill jag kunna ha det ekonomiskt bra och ta igen sådant jag inte har gjort tidigare, till exempel resa mer, skaffa barn etc. Det känns just nu som att denna framtid suddas ut mer och mer.

Jag tror att min förvirring börjar klarna något. Hela situationen gör att jag nog varit alldeles förblindad och bara satt mig själv i andra hand och honom i första. Hur som helst är det nog dags för mig att stå upp för det jag anser är bäst för mig oss och att han får rätta sig efter det om vårt förhållande ska funka och att vi ska ha det ekonomiskt bra!

bra inställning! Vad pluggar du, TS?

Jag läser till civilingenjör. Var tvungen att läsa till ett tekniskt basår också innan jag kunde börja så jag kommer ta min examen nästa åt. Ska bli fruktansvärt skönt!

Är det någon som vet hur kronofogden hanterar en situation där den skuldsatte studerar och andre partnern jobbar och har inkomst? Läste någonstans att studiemedel inte är utmätningsbart men samtidigt så kollar kronofogden på hela hushållets ekonomi? Finns det någon risk att jag i ett sådant läget skulle bli tvingad att betala hans eventuella skulder?

Läs här om löneutmätning:

www.kronofogden.se/Loneutmatning2.html

Svaret på din fråga verkar vara nej:

Om du är gift eller sammanboende tar vi hänsyn till din partners inkomster och vissa utgifter. På så sätt kan din löneutmätning påverka din partner men löneutmätning kan aldrig ske i din partners inkomst för dina skulder.

Kontakta annars KF om du har fler frågor, innan du drar igång detta på allvar.

dumpa nollen

Jag tycker du verkar vara väldigt ansvarsfull och vuxen och att du hanterat situationen så gott det går.

Han verkar ju däremot inte förstå vad det är han håller på med över huvud taget, och jag tror han skulle behöva bo ensam dels för att då kan han inte bara skita i att göra grejer och för att du ska slippa pressen
Hoppas det löser sig för dig på ett eller annat sätt, du förtjänar ju verkligen någon som faktiskt lyfter dig och bidrar till ert liv, inte någon som gör så bara du måste slita :(

Dumpa jättebebisen. Han kommer leva på sin flickvän när han är 30, 40, 50 också.

Om jag var helt förblindad av kärlek skulle jag överväga att försöka fortsätta relationen som särbos tills han visade mognad och ansvar. Och att man delar på hushållsarbetet. Om jag inte trodde det var mannen i mitt liv hade jag gjort slut. Aldrig i livet att jag skulle försörja en vuxen man som inte tar ansvar för sitt eget liv. Att möjliggöra hans livsstill kan ju eventuellt innebära medberoende, om hans spelande är okontrollerat.

Vi har nu haft en längre diskussion om hur vi båda ser på saker och ting. Han ser det på det sätt att han har gjort allt han kan för att komma igång med skolan och att han kallt har räknat med att CSN skulle komma igång så fort han hade pluggat in de sista poängen som saknades. Att han haft obetalda skulder hade skolan som han går på tydligen sagt att dessa inte skulle vara ett problem för nya lån, förstår inte hur man kan säga så. Jag vidhåller vid att jag ändå tyckt att han har kunnat göra mer för att söka jobb och hade han gjort det från början så kanske vi inte hade suttit i denna situationen. Här verkar vi har väldigt olika syn på vad som borde ha gjorts. Han hävdar att han gjort vad han kan och att han inte har sökt jobb för att han har haft fullt upp med att fokusera på att få igång CSN.

Så just nu finns olika alternativ. Det ena är att han fortsätter som han gör nu och pluggar men utan CSN och hans enda inkomst är ett aktivitetsstöd på 1500/mån. Eller så slutar han plugga, får mer i aktivitetsstöd och söker jobb eller att jag betalar hans skuld så att han kan få nya lån och fortsätta plugga. Vad jag än väljer att göra så känns inget bra för mig. Jag får dåligt samvete och mår dåligt vad jag än väljer att göra känner jag.

NEJ du ska inte betala hans skulder eller fortsätta möjliggöra hans beteende.

Är du säker på att han talar sanning angående vad skolan sagt om CSN eller är det bara ett sätt att ta bort sitt egna ansvar i det hela?

Den här sitsen får han lov att lösa själv och innebär det att han får skjuta upp studierna för att söka jobb så är det så det får bli.

Hur tror du han kommer att bete sig om han får fullt aktivitetsstöd? Kommer han att söka jobb eller blir han hemma framför datorn? Vad har han för framtidsutsikter? Visioner? Planer?

Se till att du kommer undan utan att dras med ner i skuldträsket! Det är INTE roligt att sitta som familjens ensamförsörjare med stora egna skulder och en man som inte drar hem en enda krona och som inte vill/kan ta ansvar över ekonomin! Har själv en mytoman till man som drog med mig och nu sitter jag med miljonbelopp i skuld och vi lever på existensminimum.

Det som också kommer att hända är att skulden hos kronofogden växer så länge han inte jobbar och betalar på den. Så om du väljer att betala hans CSN-skuld så att han kan ta nya lån kommer han i bästa fall ta studenten med dels ett CSN-lån och dels kronofogdeskulden som har växt med antagligen en saftig ränta för varje år han kommer att plugga och alltså inte kan krävas på betalning via utmätning. Det blir ingen bra start.

Instämmer, betala inte hans lån! Han måste börja ta ansvar för sin ekonomi och det är inte din uppgift att försörja honom. Det är helt stört! Du är ju student! Om du går in i det ännu mer möjliggör du ju för honom att fortsätta sitt oansvariga levene. Han måste göra en beteendeförändring. Och du måste kanske göra en beteendeförändring för att inte försörja honom.