Mitt livs kärlek är steril. En oändlig sorg.

Följt tråden. Hur känns det för dig nu att vara gravid via donation? Körde ni i en naturlig cykel? Grattis!

TS HÄR!

Tänkte uppdatera tråden som jag skrev 2017 då livet var väldigt grått och dystert. Ifall någon hamnar i samma situation vilket jag såklart inte önskar någon. Jag hamnade i en svår kris och ifrågasatte hela livet. Jag ville fly från min relation för att slippa känna den tunga svarta sorgen jag kände inombords. Trodde aldrig att det skulle bli bra oavsett vilken väg jag valde.

Jag valde kärleken till slut och bestämde mig för att våga ge mig ut i det okända. Vi gifte oss och jag var så lycklig på min bröllopsdag. Mitt livs bästa dag fylld med kärlek. Efter bröllopet bestämde vi oss för att sätta igång med insemination med donerade spermier. 10 dagar efter inseminationen plussade jag för första gången i mitt liv.

I skrivande stund sitter jag här, gravid i v.7 och har precis fått se vårt barns hjärta slå för första gången. Det är tidigt men livet känns så fantastiskt och min man är så lycklig och underbar. Han tar hand om mig så väl nu när jag är hemma pga kräkningar och kärleken är starkare än någonsin. Jag är så lycklig att jag vågade ta det här steget som skrämde mig så oerhört mycket. <3

Grattis TS!

Önskar dig en lugn och härlig graviditet!

Tack snälla du!!

Underbart! En stor Grattis kram!

Tack fina du! Kram till dig!

UPPDATERING AV TS.

Ifall någon hittar denna tråd och befinner sig i samma djupa svarta hål som jag gjorde under 2017 så vill jag bara säga att jag förstår att det är tungt men det kommer bli bättre.

Som jag skrev innan så valde jag kärleken och tog det svåra valet att gå vidare med spermiedonation som skrämde livet ur mig. Trots beslutet mådde jag oerhört dåligt över att livet blev som det blev.

Nu är vår älskade flicka här och aldrig i mitt liv trodde jag att en sådan kärlek var möjlig. Min man tog, i samband med vårdpersonal, emot vår dotter vid hennes ankomst och jag fick återberättat av personalen hur han totalt förändrades vid ankomsten av vår dotter. Han är helt fantastisk som pappa och ingen gen i världen hade förändrat den kärlek som han känner för henne. Vi båda befinner oss i bebisbubblan och min man bad mig igår att reservera fler rör från donatorn då han gärna vill ha fler barn i framtiden.

Jag ser tillbaka på detta inlägg och kan verkligen känna den ångest jag hade i kroppen när jag skrev det. Men här och nu, med min flicka på mitt bröst, är jag så glad att jag vågade följa magkänslan och tron på att det kommer bli bra.

Hittade min gamla tråd av ren slump! Herregud, jag kan knappt tro att jag skrev det här för några år sedan.

Nu har vi ett barn och jag är även gravid med nr 2, samma donator. Trodde aldrig livet skulle bli så bra när jag befann mig i det svarta hålet år 2017, men det finns ljus i tunneln om man vågar. <3

Grattis, så bra att det löste sig och att det fungerade med donation! Tog det sig direkt? Har du haft några känslor av depression eller tvekan som du trodde när du skrev sist?

Tack snälla! Det tog sig på andra försöket med nr 1 och första försöket i pågående graviditet. Är så tacksam!

Inte pga donationen. Men jag var väldigt oroad över hur barnet skulle se ut och allt det där, hade ju ingen aning om något. Men så fort hon kom ut var det ju självklart att det var just hon som skulle komma. Jag förstår dock andra människor som känner att de inte kan ta emot donation, det gör man när man blir ?illa tvungen? ibland. Trodde aldrig i mitt liv att jag skulle få barn såhär men nu skulle jag såklart aldrig kunna se mig få barn på andra sätt heller. :)

Av ren slump hittade jag min tråd igen. Och sorgen blev inte oändlig lång!
Det är jag som skrivit tråden. Jag och mannen som jag skrev om är fortfarande gifta och har två barn idag. Den yngsta är så otroligt lik min man fastän de inte har genetisk koppling och han får höra så ofta att hon är en kopia av honom. Den äldsta är en kopia av mig! ❤️ Min man har nyligen berättat för vår stora tjej hur hon blev till på en nivå som är rimlig för ett barn under 5 år. Vi kommer fortsätta öka på infon ju äldre hon blir. Hon frågade om syskonet också blev till av donation och ?samma frön?, sedan ville hon måla. ❤️

Vad  fint att det gick bra och att det blev en härlig familj till slut. Det var nog också precis vad donatorn ville att hjälpa en bra man och pappa som din man. 

Verkligen!! Jag har helt annan syn på donation idag och är Så tacksam möjligheten finns! Tack för ditt fina svar!❤️

Hej! TSA här.
Jag hittade min tråd igen och vill lämna en ytterligare uppdatering i min tråd som nu är 8 år gammal (!).

I skrivande stund är jag och maken fortsatt gifta, vi har fått två barn via donation och jag är nu även nygravid med tredje barnet. ❤️ Alla barn är med samma donator. Trodde aldrig livet skulle bli såhär bra. 

Kram!

Stort grattis och kul att du delar med dig!

Glad att det löst sig för er 🥰

Kul att mitt gamla inlägg kunde få dig att skratta så mycket. Ha en fortsatt fin kväll :)

Stort tack!! 🙏

Äh, att skaffa barn är overrated. Det kan jag säga som 50-taggare. Det var faktiskt inget roligt alls och småbarnsåren var hell on wheels. Nog för att jag älskar mina barn över allt annat eftersom jag känner dom nu men hade jag aldrig skaffat barn så hade jag ju inte det och jag hade nog haft ett roligare liv under en viss period. Samt sparat på kroppen. 

Att du skulle lämna din perfekta man för detta kommer nog inte sluta bra, tänk om du aldrig blir lika kär igen och får en massa defekta barn med en annan? Nä, spara på vaginan och adoptera med mannen i ditt liv istället om du nu bara måste ha en drös med skrikande vägklossar. Win - win liksom. 

Hej! Tråden är 8 år gammal. Jag lämnade aldrig maken. Vi gick vidare med donation och fick två barn. Nu gravid med tredje barnet. 🥰 Jag själv skulle aldrig välja bort liv, alltid haft en längtan efter barn.