Sagan blev en mardröm
Hej,
Måste skriva av mig lite, men tar gärna emot åsikter, tips och råd!
Träffade den mest underbara tjej någonsin för snart ett år sedan. Under
förra sommaren inledde vi en het romans. En romans som fortsatt ända till idag.
Problemet var att både hon och jag hade precis lämnat förhållande med barn.
Vi har levt ihop varannan vecka och haft det så sjukt fantastiskt. Övriga veckor träffats när det gått. Smsat och ringt 24/7. Hon har valt att hålla vårt förhållande hemligt med rädsla för att både svika ex och sin familj och få för stora bråk så att det blir ohanterligt med barnen. Jag har såklart mått ganska dåligt av det i perioder och velat vidare med ett öppet förhållande. Hur det än är så har det gått lång tid. Men hon har verkligen velat hålla det hemligt och jag har gått med på det för jag älskar henne så otroligt mycket.
Runtom finns det flera problem, sjukskrivningar, alkohol, gård, djur och barn. Inte mellan oss två men runtom och framför allt i hennes liv.
För två dagar sedan öppnade hon äntligen upp sig för sin familj och berättade över hur dåligt hon mått för att ha ljugit och hållt oss hemliga med rädsla för att förlora de närmaste. Hon fick jättemkt stöttning och hennes mamma fick så dåligt samvete över att hon inte stöttat henne nog.
Löjligt kanske, men ändå viktigt på något sätt. Igår så skrev hon på facebook om oss och la till att "komplicerat" förhållande". Ett alldeles fantastiskt kärleksfullt inlägg. Å vad jag älskar henne!
Men samtidigt har hon efter skilsmässa fått ekonomiska svårigheter. Lösningen för henne nu är inte att starta upp livet med mig utan att flytta tillbaka till huset hon och hennes man fortfarande äger. Det innebär i praktiken att hon lever med sitt ex och deras barn den ena veckan och med mig den andra veckan.
Jag sa igår att jag helt enkelt inte kommer orka det. Är det så hon vill så får sagan ta slut. Det slutade med fruktansvärda sms där allt i teorin tog slut.
Nu är jag så sjukt jävla knäckt. Inte sovit en minut i natt utan lipat hela tiden. Ska jag orka stå ut med att hon flyttar till exet under några månader innan vi hittat något gemensamt boende. Är så fruktansvärt ledsen över situationen.
Vi hade så mkt på gång. Planer om hus, resor, barn, förlovning och giftemål.
Sen tar allt slut på bara nån timme för att jag sätter mig emot det som känns så självklart för mig.
Ledsen som fan!
