Har en pojke som är fyra år, jag är 24, sambon är 28. Jag har för ett halvår sedan börjat på en 5 årig utbildning. Jag e alltså 29 när jag är färdig å då vill jag antagligen börja arbeta. Sonen är 9 då.. inte helt säker att jag vill börja om med blöjbarn när min första har blivit så pass stor. Så när ska man egentligen bestämma sig för att skaffa barn nr 2?
Några tankar?
Är du sugen på fler barn så hade jag satsat på fler med en gång.
Hej, jag är jättesugen på fler nu. Men min sambo vill gärna vänta. Men att vänta innebär även
1. Sonen blir äldre
2. Min praktik i utbildningen börjar rulla
Fördelarna är att vi hinner flytta till hus, något vi letar efter nu.
Kör på. Finns mest positivt med att skaffa syskon NU och inte senare.
Under min 5 åriga utbildning var det många som tog studieuppehåll för att föröka sig. Det viktigaste är att försöka gå klart hela terminer så det är enkelt att börja om igen. Tror också det är en fördel att ha gått minst 1 år så man vet att man vill fortsätta.
Sen är iof 29 ingen ålder heller.
Ja jag förstår hur ni tänker å jag e väl inne på samma spår. Vet inte riktigt hur jag ska få sambon på samma bana liksom. Han vill verkligen ha klart med hus å renovering först.. å de tar ju en stund
Är det första barnet ett gemensamt barn eller är det ditt sedan tidigare? Jag tänker att fem år emellan som det väl blir om ni börjar NU är rätt mycket åldersskillnad redan det, så om barnet inte själv efterfrågar syskon och ni själva inte verkar så sugna nu så kan man ju avvakta och se om man kanske faktiskt är nöjda med "bara" ett barn.
Jag har tre barn med 3 år 9 mån mellan ettan och tvåan, och 5 år 8 mån mellan tvåan och trean. Största sonen är alltså 9½ år nu när den yngsta är bebis - den skillnad ni skulle få om ni väntar. Fördelen med det är ju att den stora är väldigt stor och självgående, man hinner helt nästan fokusera på bebis och den stora tycker bara att det är gulligt och kul med den lilla. Nackdelen är ju att de aldrig får en syskonrelation på det viset att de leker ihop som barn.
Att ha 3 år 9 mån mellan som jag har mellan de två första är ju också bu och bä. Just nu är det för oss ganska jobbigt då de slåss och bråkar mycket. Men periodvis leker de bra också. Så det är verkligen både och!
Jag ser i alla fall nästan mer fördel än nackdel med att vänta. Men det är ju väldigt olika hur man känner.
Är det första barnet ett gemensamt barn eller är det ditt sedan tidigare? Jag tänker att fem år emellan som det väl blir om ni börjar NU är rätt mycket åldersskillnad redan det, så om barnet inte själv efterfrågar syskon och ni själva inte verkar så sugna nu så kan man ju avvakta och se om man kanske faktiskt är nöjda med "bara" ett barn.
Jag har tre barn med 3 år 9 mån mellan ettan och tvåan, och 5 år 8 mån mellan tvåan och trean. Största sonen är alltså 9½ år nu när den yngsta är bebis - den skillnad ni skulle få om ni väntar. Fördelen med det är ju att den stora är väldigt stor och självgående, man hinner helt nästan fokusera på bebis och den stora tycker bara att det är gulligt och kul med den lilla. Nackdelen är ju att de aldrig får en syskonrelation på det viset att de leker ihop som barn.
Att ha 3 år 9 mån mellan som jag har mellan de två första är ju också bu och bä. Just nu är det för oss ganska jobbigt då de slåss och bråkar mycket. Men periodvis leker de bra också. Så det är verkligen både och!
Jag ser i alla fall nästan mer fördel än nackdel med att vänta. Men det är ju väldigt olika hur man känner.
Du kan ju se på några olika möjligheter:
* Plugga vidare, du har snart bara 4,5 år kvar! Och om du försöker öka studietakten tex genom att läsa sommarkurser eller ligga lite före i studierna och om det kommer något som du tycker är enkelt, försöka prata med lärarna om det finns kurser du kan gå parallellt med dina studier och tillgodoräkna dej dem i slutet av utbildningen. Det beror oftast på hur mycket kurserna bygger på varandra. Är det några helt fristående delar? Då kanske du kan börja med dem tidigare? Tex läsa hemma och komma på tentorna eller gå några kvällar här och där? Om du läser 30 hp per termin + 5 hp extra, så tar det bara ca 4 år totalt att bli klar, lite sommarkurser på det så är du snart nere på 3,5 år och du har redan gjort första halvåret...
* eller så tar du paus i studierna. ev. försöker läsa på deltid/distans tex 5-15 hp/termin när barnet är litet. Har du ingen hög SGI sen tidigare så kommer ni säkert tjäna mer pengar på att du är hemma med CSN och partnern är föräldraledig = du har tid att plugga lite iallafall då ni är 2 vuxna hemma.
* Låt honom få klart sin dröm först om hus mm. Det blir mindre tid, mer stress, mindre pengar, mer trötthet när bebisen kommer... Lätt att bli bitter då... "Om jag bara fått fixa klart huset, så hade vi haft det bra nu, men hon skulle tvunget ha barnet tidigare..."
Du är ju ung! Om det känns bättre, sätt en gräns - jag vill ha barn innan jag fyllt 33 år. (Eller vad du tycker är rimligt).
Tack för svar :) programmet jag läser är komplext och krävande varvat med praktik, så att läsa in extra blir svårt. Vi har en inkomst runt 60k per månad nu när jag pluggar oxh han jobbar. Så jag tar inte ut CSN, vet inte om d va bidragsdelen du menade?
När sambon är lika sugen på barn som du! 
Det är ju bäst för barnet om båda verkligen vill!
Dessutom blir det lättare att dela lika på fl om ni inte är beroende av pappans lön. Eller kan du ro runt familjen ekonomiskt på csn i ett år?
Jag hade utbildat mig färdigt först med tanke på att du är så ung. Det är inte jättelätt att plugga med ett barn och en liten bebis. Dessutom är ekonomin viktig om ni ska skaffa hus, du ska gå på föräldraledig osv och förlorar mycket mer både i inkomst och pension. Risken är att utbildningen blir ännu mer utdragen och när du sen också jobbar är det väl lättare att han också tar ut föräldraledighet.
Hej skrev vår ungefärliga inkomst med ett jobb nu när jag pluggar ca 60k i månaden så tror inte ekonomin skulle bli så jobbig. Däremot just d faktum att plugga med en liten bebis. För plugga med barn gör jag ju redan. Men knepigt, när men vill men inte riktigt vet om d e rätt tid
Hej skrev vår ungefärliga inkomst med ett jobb nu när jag pluggar ca 60k i månaden så tror inte ekonomin skulle bli så jobbig. Däremot just d faktum att plugga med en liten bebis. För plugga med barn gör jag ju redan. Men knepigt, när men vill men inte riktigt vet om d e rätt tid
Hej skrev vår ungefärliga inkomst med ett jobb nu när jag pluggar ca 60k i månaden så tror inte ekonomin skulle bli så jobbig. Däremot just d faktum att plugga med en liten bebis. För plugga med barn gör jag ju redan. Men knepigt, när men vill men inte riktigt vet om d e rätt tid
Om du inte tar bidragsdelen av CSN så är din eventuella intjänade SGI nollad.
Så då får du inte många kronor om du tar ut FP. Tänk på det, för då kan du leva på partners pengar som nu och spara FP-dagarna tills du jobbat 100% i 8 månader, sen kan du gå ner i tjänst (jobba deltid) och även ta ut FL för att förlänga semestern (kanske ta ledigt 5 - 8 veckor på sommaren + 3 veckor vid jul + lite vid påsk + ev. en semestervecka på höst eller vår för att kunna åka iväg när det är billigt att resa).
Det som är bra med att ha FP kvar är att arbetsgivaren inte kan neka ledighet så länge som man inte delar upp det i mer än 3 perioder tex att jobba 75% hela året + ta 8 veckors FL på sommaren och jul ,sen resten av ledigheten tar du ut dina 5 veckors semester du har rätt till.
Tänk bara på att man bara får spara 96 dagar efter barnet fyllt 4 år, så ni inte blir av med dagar då.
Om partnern inte vill förlora pengar på att vara hemma så finns det massor med knep för att han ska kunna ta ut sina FP-dagar iallafall.
Tex att om han har 5 dagar ledigt från arbetet pga helgdagar och liknande så kan han ta ut SGI-dagar under dessa dagar även om han jobbar 100% och inte tar FL från jobbet. Han kan också passa på att utöka en 4-dagars ledighet med 1 FL-dag dvs ta FL från jobbet 1 dag och ta ut 5 SGI-dagar från FK.
osv.
De e just därför jag ber om råd :) så tackar för alla frågeställningar, de e såna man sällan själv tänker på när man är mit i det. Tack :)