• Anonym (Mamma)

    Berättade ni om graviditet för bioföräldern?

    En fråga till er som är bonusmammor och som fått barn med er nya man. Berättade ni om graviditeten för biomamman?

    Jag har fått veta att mitt ex ska ha barn med sin nya och jag tycker han borde berättat för mig då det i högsta grad rör vårt gemensamma barn.

    Hur resonerade ni? Jag inser verkligen att jag inte har någon del i hans nya relation och vill inte veta för att jag är ett ex så att säga. Men i rollen som förälder tycker jag han borde berättat.

  • Svar på tråden Berättade ni om graviditet för bioföräldern?
  • Anonym (Carol)
    Ess skrev 2017-06-17 20:00:48 följande:
    Helsyskonen påverkar varann och har glädje och nytta av varann. Halvsyskonen, nej inte direkt.

    Det beror väl på hur dom vuxna i barnens närhet har agerat och hjälpt barnen att knyta an till varandra.
    Jag vet då halvsyskon som står varandra oerhört nära, idag är dom båda 50-plus och har god och nära kontakt.
    Man kan med fog därmed säga att halvsyskon kan påverka hela livet.
    Det behöver inte vara så, men det kan bli så, det beror på dom vuxna i barnens närhet och deras attityder.

  • såkalladbonusmamma
    Anonym (Carol) skrev 2017-06-18 09:31:02 följande:

    Det beror väl på hur dom vuxna i barnens närhet har agerat och hjälpt barnen att knyta an till varandra.

    Jag vet då halvsyskon som står varandra oerhört nära, idag är dom båda 50-plus och har god och nära kontakt.

    Man kan med fog därmed säga att halvsyskon kan påverka hela livet.

    Det behöver inte vara så, men det kan bli så, det beror på dom vuxna i barnens närhet och deras attityder.


    Beror nog på extremt många faktorer och inte enbart hur angelägna de vuxna varit om att de ska leka syskon.
  • Anonym (Carol)
    såkalladbonusmamma skrev 2017-06-17 12:20:04 följande:
    Då är vi olika som personer och din inställning är väl att föredra kanske. Jag hade blivit oerhört irriterad om min "bonus" kommit och berättat allt sånt för mig. Jag hade även sagt ifrån att jag inte är intresserad av att höra om barnets mors graviditet men att hon kan diskutera det med sin mor och far om hon så önskar. Jag hade velat ha min graviditet för mig själv utan att även den genomsyras av min partners ex.
    Men varför det? 
    Vad spelar det för roll vad barnet säger, du behöver ju inte göra som barnet säger.
    Så då stör det väl ingen, barnet vill ju bara vara delaktig i det stora som händer i hens familj. 
  • Anonym (Carol)
    såkalladbonusmamma skrev 2017-06-18 09:33:24 följande:
    Beror nog på extremt många faktorer och inte enbart hur angelägna de vuxna varit om att de ska leka syskon.
    Vadå leka syskon? 
    Vad är det för jävla attityd, dom ÄR syskon, 
    Det är just den där typen av attityd som segregerar barn och hindrar en nära relation. 
    Stackars barn som inte får utveckla sina relationer ifred utan vuxnas behov av att distansera och skilja barnen åt.
  • Ess
    Anonym (Carol) skrev 2017-06-18 09:31:02 följande:

    Det beror väl på hur dom vuxna i barnens närhet har agerat och hjälpt barnen att knyta an till varandra.
    Jag vet då halvsyskon som står varandra oerhört nära, idag är dom båda 50-plus och har god och nära kontakt.
    Man kan med fog därmed säga att halvsyskon kan påverka hela livet.
    Det behöver inte vara så, men det kan bli så, det beror på dom vuxna i barnens närhet och deras attityder.


    Växer de upp tillsammans eller träffas ofta så blir det nog ingen större skillnad mellan hel och halv syskon. Gör de inte det och stor åldersskillnad så blir det därefter. Var det dessutom ständigt tjaffs, bråk och svartmålande från den ena av föräldrarna, så blir relationen där efter. 
  • såkalladbonusmamma
    Anonym (Carol) skrev 2017-06-18 09:34:45 följande:

    Men varför det? 

    Vad spelar det för roll vad barnet säger, du behöver ju inte göra som barnet säger.

    Så då stör det väl ingen, barnet vill ju bara vara delaktig i det stora som händer i hens familj. 


    Anonym (Carol) skrev 2017-06-18 09:37:33 följande:

    Vadå leka syskon? 

    Vad är det för jävla attityd, dom ÄR syskon, 

    Det är just den där typen av attityd som segregerar barn och hindrar en nära relation. 

    Stackars barn som inte får utveckla sina relationer ifred utan vuxnas behov av att distansera och skilja barnen åt.


    Så folk får säga vad som helst till dig och inget spelar någon roll eftersom allt handlar om vad du väljer att lyssna på eller? Har du själv varit i ts situation? Det är inte lätt.

    De är väl halvsyskon eller plastsyskon om de inte delar båda sina föräldrar. Är det ett gäng år mellan dem är det väl svårare att få bra kontakt. Även om de skulle vara nära i ålder så åker en del av gänget till sin andra förälder varannan vecka eller så. De delar ju inte släkt och band på samma sätt som helsyskon, så visst är det skillnad.
  • Ess
    såkalladbonusmamma skrev 2017-06-18 09:33:24 följande:
    Beror nog på extremt många faktorer och inte enbart hur angelägna de vuxna varit om att de ska leka syskon.
    Ja, halvsyskon har inte samma förutsättningar som helsyskon. De träffas kanske inte så ofta, ofta kan det skilja väldigt mycket i ålder och sen så en av de egentligen största sakerna som skiljer är ju att halva barnens familj och även släkt är olika och totalt separerade från varann.
  • Anonym (did)
    såkalladbonusmamma skrev 2017-06-18 09:17:56 följande:

    Fy, vad jobbigt för dig att uppleva det. Lider verkligen med dig. Det kan ju vara svårt att säga ifrån i sådana avseenden då det är lätt att hamna i att barnet "bara vill väl" och att man själv blir den som överreagerar. Men varje normal person borde ju förstå att man inte vill bli jämförd med sin partners ex i allt, till och med i graviditeten! Men jag tror tyvärr man får finna sig i att de sympatierna hittar man varken hos modern eller fadern eller barnet. Eftersom barnet utåt sett "bara vill väl". Personligen har jag svårt att tro att folk som gör så, barn eller vuxna, enbart vill väl och inte har några baktankar. Det blir ju bittert för en själv då det i princip då enbart hänger på att man själv är tillräckligt "stark" just få för att inte hänga upp sig på det, inte försöka "ge igen" och se på det med "förstående" ögon. Det är jobbiga grejer det där, som nog få kan förstå om de inte är där själva.


    Du slår huvudet på spiken! Och har man väl börjat bita sig i tungan bygger man ju upp en ilska så att när man väl säger ifrån kommer att ta i från tårna. Och det är ju bara ett barn, som kanske inte förstår. Jag önskar jag hade sagt ifrån direkt för jag tror att varje input från min synvinkel är viktig för att han ska förstå. Jag hade hoppats pappan skulle ta hand om det när jag väl upplyst honom om problemet men han hade väl lättare att se sitt barns sida och tänka att det inte var så farligt, plus att jag tror det finns en rädsla att barnet ska känna sig utanför och då kan man ju inte påpeka att han är lite fel ute i sitt engagemang för bebisen. Man ska bara vara glad och tacksam då liksom.

    Det där beteendet fortsatte naturligtvis efter förlossningen så det hade varit bättre att kväva det i sin linda, ju längre man väntar ju svårare blir det att rätta till. Men precis som du säger så är man inte alltid så stark. Som nybliven mamma var jag väldigt osäker på mig själv och även på hur jag förväntades hantera bonusen i förhållande till sitt syskon. Det kan ju liksom räcka att man just har blivit förälder, det är mycket redan där att smälta.
  • Anonym (did)
    Anonym (Carol) skrev 2017-06-18 09:23:54 följande:

    Jag kan då se barnperspektivet i ts fråga.

    Hon vill veta för att kunna förbereda sitt barn på att bli storesyskon.

    Visserligen kan pappan och bonusföräldrarna också göra det, men ju fler som bemöter barnet på ett relevant sätt, desto bättre för barnet.

    Där har du barnperspektivet. 


    Frågan är väl när och hur hon vill att det ska berättas. Nu har hon i princip fått veta det ändå och mellan raderna kan man ana att hon är chockad. Är det verkligen bara barnet hon tänker på så kan hon ju fråga. Det är ju ingen här som vet om pappan tänkt berätta imorgon, nästa vecka eller om en månad. Man kan inte påstå att han inte har tänkt att låta henne få den informationen.
  • Mia86a
    Anonym (Carol) skrev 2017-06-18 09:23:54 följande:

    Jag kan då se barnperspektivet i ts fråga.

    Hon vill veta för att kunna förbereda sitt barn på att bli storesyskon.

    Visserligen kan pappan och bonusföräldrarna också göra det, men ju fler som bemöter barnet på ett relevant sätt, desto bättre för barnet.

    Där har du barnperspektivet. 


    Om du lägger in sånna fria tolkningar i trådstarten borde du även kunna se barnperspektivet i det jag skriver.
  • Ess
    Anonym (did) skrev 2017-06-18 11:38:54 följande:
    Frågan är väl när och hur hon vill att det ska berättas. Nu har hon i princip fått veta det ändå och mellan raderna kan man ana att hon är chockad. Är det verkligen bara barnet hon tänker på så kan hon ju fråga. Det är ju ingen här som vet om pappan tänkt berätta imorgon, nästa vecka eller om en månad. Man kan inte påstå att han inte har tänkt att låta henne få den informationen.
    Varken barnet eller pappan har sagt något till ts, det kanske inte finns något att berätta. Att hon tycks se gravid ut kan ju bero på illasittande kläder och en taskig vinkel på fotot. Är det verkligen en gravidmage som syns så borde de ha berättat för barnet när magen börjat växa.

    Vi berättade för hans barn efter första ultraljudet, då visade vi även bilderna därifrån.
  • Anonym (did)
    Ess skrev 2017-06-18 13:25:28 följande:

    Varken barnet eller pappan har sagt något till ts, det kanske inte finns något att berätta. Att hon tycks se gravid ut kan ju bero på illasittande kläder och en taskig vinkel på fotot. Är det verkligen en gravidmage som syns så borde de ha berättat för barnet när magen börjat växa.

    Vi berättade för hans barn efter första ultraljudet, då visade vi även bilderna därifrån.


    Ja. Eller att hon hade bilder på fb där magen syns men har kläder annars där det inte syns. Vi berättade långt efter rul på bägge graviditeterna. Barnet gick ju inte precis och kollade in min mage. På jobbet väntade jag till kanske tre månader innan bf, minns ej exakt nu men fast jag just berättat kunde hon inte se. Jag fick ställa mig upp och dra åt kläderna och visa
  • Anonym (bibo)
    såkalladbonusmamma skrev 2017-06-18 09:33:24 följande:

    Beror nog på extremt många faktorer och inte enbart hur angelägna de vuxna varit om att de ska leka syskon.


    Mina bonusbarn blir oerhört arga om någon kallar dom halvsyskon till våra gemensamma barn. Dom är syskon punkt! På mina barns familje-teckningar från förskolan är alla med och det gör mig sååå himla glad. Dom leker inte syskon utan dom ÄR syskon!!

    Varför skulle man inte vilja att barnen känner sig som syskon?

    Sen blir det en viss skillnad eftersom det träffas mindre men att de ser sig som syskon kan de ju göra ändå...
  • såkalladbonusmamma
    Anonym (bibo) skrev 2017-06-18 14:32:21 följande:

    Mina bonusbarn blir oerhört arga om någon kallar dom halvsyskon till våra gemensamma barn. Dom är syskon punkt! På mina barns familje-teckningar från förskolan är alla med och det gör mig sååå himla glad. Dom leker inte syskon utan dom ÄR syskon!!

    Varför skulle man inte vilja att barnen känner sig som syskon?

    Sen blir det en viss skillnad eftersom det träffas mindre men att de ser sig som syskon kan de ju göra ändå...


    Okej?
  • Anonym (Josie)
    Ess skrev 2017-06-18 09:42:02 följande:

    Växer de upp tillsammans eller träffas ofta så blir det nog ingen större skillnad mellan hel och halv syskon. Gör de inte det och stor åldersskillnad så blir det därefter. Var det dessutom ständigt tjaffs, bråk och svartmålande från den ena av föräldrarna, så blir relationen där efter. 


    Du har ju skrivit i andra trådar hur mycket du ogillar dina bonusbarn, men om du hade kunnat låta bli att visa din aversion för dem inför "dina" barn och inte svartmålat din makes äldre barn så kanske de haft en annan syskonrelationen idag.
  • såkalladbonusmamma
    Anonym (Josie) skrev 2017-06-18 19:51:26 följande:

    Du har ju skrivit i andra trådar hur mycket du ogillar dina bonusbarn, men om du hade kunnat låta bli att visa din aversion för dem inför "dina" barn och inte svartmålat din makes äldre barn så kanske de haft en annan syskonrelationen idag.


    Kanske, kanske inte. Who cares.
  • Ess
    Anonym (Josie) skrev 2017-06-18 19:51:26 följande:
    Du har ju skrivit i andra trådar hur mycket du ogillar dina bonusbarn, men om du hade kunnat låta bli att visa din aversion för dem inför "dina" barn och inte svartmålat din makes äldre barn så kanske de haft en annan syskonrelationen idag.
    Nej det hade de inte för umgänget upphörde strax efter de fötts, dessutom skiljer det alldeles för mycket i ålder.
    Även om jag inte själv vill umgås med dem mer än nödvändigt, så skulle jag aldrig hindra mina barn att umgås med dem. Skulle heller aldrig snacka skit om dem inför barnen.
Svar på tråden Berättade ni om graviditet för bioföräldern?