Vad tänker ni om varannan helg föräldrar?
Tänker/tycker ni något speciellt om varannan helg föräldrar. Varför tror ni det oftast är män som väljer träffa sina barn endast 4 dagar under en månad?
-
-
Svar på tråden Vad tänker ni om varannan helg föräldrar?
-
Mitt ex hade någon sorts missriktad skuldkänsla. När han nu valde att lämna så "fick" hon barnen som kompensation och han sökte jobb och bostad i en annan liten ort för att hon skulle kunna behålla sitt jobb. (De var arbetskamrater.) Med tanke på att hon i alla fall blev tvungen att flytta för att de bodde i hans tjänstebostad så funkade ju det där med "orubbat bo" sådär. Sedan var barnen hos oss ganska mycket extra i omgångar.
-
Om vv funkar så är det väl så bra som det blir givet omständigheterna?Anonym (Dilemma) skrev 2017-10-15 22:24:10 följande:
Hittade denna tråden när jag sökte lite om ämnet.
Jag står i ett läge där jag måste välja. Att bara vara en vh mamma eller vv mamma. Jag försöker få exet att förstå att en intervall på 2 veckor var skulle funka så länge barnet är i förskoleåldern. Men han vägrat låta det ske.
Jag mår psykiskt dåligt där jag bor nu. Känslig för stress då ekonomin inte funkar. Nu har jag fått ett erbjudande om heltidsjobb (dessutom mitt drömjobb) i en stad jag längtar efter att få flytta tillbaka till. Har familj, vänner och pojkvän där. Jag trivs inte alls där jag bor Nu, Så har det vart i över 10 år. Lång jobbig historia om mobbning och misshandel.
Jag står mellan pest eller kolera. Är jag egoistisk för att jag väljer att ha mitt barn vh? Trots att jag vill så mycket mer men exet har lagen på sin sida och är varken förstående eller samarbetsvillig.
-
Du inser att kvinnor per automatik har enklare att få mer tid med barnen va ? Det är inte män som VILL träffa sina barn mindre ( ja självklart finns det både kvinnor och män som vill träffa sina egna barn mindre ) men överlag så älskar de flesta sina barn. Detta är bara ännu ett privilegium kvinnor har som dom inte ens fattar.Anonym (undrande) skrev 2017-06-11 16:30:35 följande:
Tänker/tycker ni något speciellt om varannan helg föräldrar. Varför tror ni det oftast är män som väljer träffa sina barn endast 4 dagar under en månad?
-
Vv funkar inte när jag flyttar, för långt emellan. Mitt barn kommer då få ha 2 förskolor och det kommer ibte mitt ex gå med på.Phalaenopsis skrev 2017-10-16 23:14:39 följande:
Om vv funkar så är det väl så bra som det blir givet omständigheterna?
-
Det jag menar är att jag står i valet att välja att tacka nej till jobbet, må psykiskt dåligt och va stressad över att kämpa mig fram där jag bor nu och då få ha mitt barn VV eller om jag ska tillåta mig själv att må mycket bättre, flytta och försöka få exet att gå med på minst 3 av 4 helger om jag inte kan få ha 2 veckor i taget tills barnet börjar skolan.Anonym (Dilemma) skrev 2017-10-17 08:49:04 följande:
Vv funkar inte när jag flyttar, för långt emellan. Mitt barn kommer då få ha 2 förskolor och det kommer ibte mitt ex gå med på.
-
När det blir dags för skola blir det svårt med någon form av 50/50 om ni bor långt ifrån varandra. Så för eller senare måste det till snedfördelning om du flyttar.Anonym (Dilemma) skrev 2017-10-15 22:24:10 följande:
Hittade denna tråden när jag sökte lite om ämnet.
Jag står i ett läge där jag måste välja. Att bara vara en vh mamma eller vv mamma. Jag försöker få exet att förstå att en intervall på 2 veckor var skulle funka så länge barnet är i förskoleåldern. Men han vägrat låta det ske.
Jag mår psykiskt dåligt där jag bor nu. Känslig för stress då ekonomin inte funkar. Nu har jag fått ett erbjudande om heltidsjobb (dessutom mitt drömjobb) i en stad jag längtar efter att få flytta tillbaka till. Har familj, vänner och pojkvän där. Jag trivs inte alls där jag bor Nu, Så har det vart i över 10 år. Lång jobbig historia om mobbning och misshandel.
Jag står mellan pest eller kolera. Är jag egoistisk för att jag väljer att ha mitt barn vh? Trots att jag vill så mycket mer men exet har lagen på sin sida och är varken förstående eller samarbetsvillig.
Det finns varianter på VH som kanske skulle funka och vara bra för er. Allt från att du flexar eller jobbar deltid så du kan ha långhelger, du tar mycket av lov och ledigheter osv. -
Personligen hade jag försökt lösa det så att jag mådde bra där jag bodde - eller iallafall inte flyttat så långt.Anonym (Dilemma) skrev 2017-10-17 08:52:54 följande:Det jag menar är att jag står i valet att välja att tacka nej till jobbet, må psykiskt dåligt och va stressad över att kämpa mig fram där jag bor nu och då få ha mitt barn VV eller om jag ska tillåta mig själv att må mycket bättre, flytta och försöka få exet att gå med på minst 3 av 4 helger om jag inte kan få ha 2 veckor i taget tills barnet börjar skolan.
Vad exakt är det som gör att jag m0r dåligt och vad finns det för alternativ så att jag kan må bättre . Att ha mina barn vh hade inte varit ett alternativ eftersom det fått mig att må ännu sämre. Att tvinga barnen att bara träffa sin pappa by hade inte heller varit ett alternativ eftersom det inte varit bra för barnen.
Det är dock bara du som vet vad du mår bra av.
Jag håller med ditt ex om att två förskolor inte är ett acceptabelt alternativ. Jag tror inte att barn mår bra av Det, dessutom är det en mkt kortsiktig lösning - när förskoleklassen börjar vid sex års ålder fungerar det inte längre.
Tre av fyra helger tror jag inte heller är helt lätt att få igenom, men fråga kan du såklart :) -
Jag har som sagt inte jättemycket val. Familj och vänner finns i den andra staden. Jag har levt 16 år där jag är nu och vantrivts hela tiden. Hur ska man kunna lösa situationen? Jag har jobbat hårt med att hitta något jobb som jag trivs med. Hitta vänner. Blir dock ständigt påmind om att jag inte har pålitliga vänner eller chans till heltid. Mobbning och misshandel är nått jag ständigt blir påmind av här och jag har dock bearbeta det. Men vill gärna bo nära min Familj!Brumma skrev 2017-10-17 12:16:02 följande:
Personligen hade jag försökt lösa det så att jag mådde bra där jag bodde - eller iallafall inte flyttat så långt.
Vad exakt är det som gör att jag m0r dåligt och vad finns det för alternativ så att jag kan må bättre . Att ha mina barn vh hade inte varit ett alternativ eftersom det fått mig att må ännu sämre. Att tvinga barnen att bara träffa sin pappa by hade inte heller varit ett alternativ eftersom det inte varit bra för barnen.
Det är dock bara du som vet vad du mår bra av.
Jag håller med ditt ex om att två förskolor inte är ett acceptabelt alternativ. Jag tror inte att barn mår bra av Det, dessutom är det en mkt kortsiktig lösning - när förskoleklassen börjar vid sex års ålder fungerar det inte längre.
Tre av fyra helger tror jag inte heller är helt lätt att få igenom, men fråga kan du såklart :)
Nu har jag fått heltid. Med mitt drömjobb. En chans till att på riktigt få leva och må bra. Men också förlora större delen av mitt barns liv. Hade mitt ex vart mer samarbetsvillig hade jag hellre sett en bättre lösning...
Så vad gör man? Vad kan man göra mera!? -
För att svara på TS - om det handlar om helt normala och omtänksamma människor så högaktar jag dem för att de inte tvingar sina barn att byta boende en gång i veckan. Tänk så tryggt och skönt för barnen att få ha ETT hem, och sedan hälsa på den andra föräldern varannan helg.
-
Jag förstår inte det heller, är pappa som har 2 barn, skulle aldrig kunna vara utan dom mer än nödvändigt!Anonym (undrande) skrev 2017-06-11 16:30:35 följande:
Tänker/tycker ni något speciellt om varannan helg föräldrar. Varför tror ni det oftast är män som väljer träffa sina barn endast 4 dagar under en månad?
-
Som sagt - det är bara du som vet vad som får dig att må bra. För mig personligen ÄR det mina barn. Jag trivs inte jättebra på mitt arbete, jag har mina vänner och familj ca 10 mil bort osv. Hur du skall lösa situationen bet jag inte, men för mig hade det inte varit ett aöternativ. Jag har även sett hur dåligt min bonusdotter mått pga att hennes mamma flyttade till sin familj och därigenom möjliggjorde växelvis boende.Anonym (Dilemma) skrev 2017-10-17 12:57:35 följande:
Jag har som sagt inte jättemycket val. Familj och vänner finns i den andra staden. Jag har levt 16 år där jag är nu och vantrivts hela tiden. Hur ska man kunna lösa situationen? Jag har jobbat hårt med att hitta något jobb som jag trivs med. Hitta vänner. Blir dock ständigt påmind om att jag inte har pålitliga vänner eller chans till heltid. Mobbning och misshandel är nått jag ständigt blir påmind av här och jag har dock bearbeta det. Men vill gärna bo nära min Familj!
Nu har jag fått heltid. Med mitt drömjobb. En chans till att på riktigt få leva och må bra. Men också förlora större delen av mitt barns liv. Hade mitt ex vart mer samarbetsvillig hade jag hellre sett en bättre lösning...
Så vad gör man? Vad kan man göra mera!?
Vad skulle ditt ex kunna ändra genom att vara mer samarbetsvillig? Låta dig ta med barnen? -
Finns nog inget enkelt svar på den frågan. Är så mycket saker som spelar roll.Anonym (Dilemma) skrev 2017-10-17 12:57:35 följande:
Jag har som sagt inte jättemycket val. Familj och vänner finns i den andra staden. Jag har levt 16 år där jag är nu och vantrivts hela tiden. Hur ska man kunna lösa situationen? Jag har jobbat hårt med att hitta något jobb som jag trivs med. Hitta vänner. Blir dock ständigt påmind om att jag inte har pålitliga vänner eller chans till heltid. Mobbning och misshandel är nått jag ständigt blir påmind av här och jag har dock bearbeta det. Men vill gärna bo nära min Familj!
Nu har jag fått heltid. Med mitt drömjobb. En chans till att på riktigt få leva och må bra. Men också förlora större delen av mitt barns liv. Hade mitt ex vart mer samarbetsvillig hade jag hellre sett en bättre lösning...
Så vad gör man? Vad kan man göra mera!?
Är pappan en bra pappa? Har du på sikt möjlighet att få jobb där du bor just nu? Har du möjlighet att fixa långhelger typ torsdag-måndag/tisdag (bo mittimellan/va ledig fredagar/skjutsa eller nåt)? Funderat på terapi (ibland finns svaret till lycka någon annanstans än vad man tror)? -
Ja han är.en bra pappa. Men vi kan inte kommunicera. Han stänger sig som en mussla och beter sig som ett barn.Anonym (mami) skrev 2017-10-17 13:42:32 följande:
Finns nog inget enkelt svar på den frågan. Är så mycket saker som spelar roll.
Är pappan en bra pappa? Har du på sikt möjlighet att få jobb där du bor just nu? Har du möjlighet att fixa långhelger typ torsdag-måndag/tisdag (bo mittimellan/va ledig fredagar/skjutsa eller nåt)? Funderat på terapi (ibland finns svaret till lycka någon annanstans än vad man tror)?
Inte med detta jobbet som jag får möjligheten till. Småstad och jag har provat det mesta. Jag går.i terapi och även denna personen anser att en flytt skulle få mig att må bättre. Vilket skulle leda till att jag då.också blir en bättre mamma.
Jag har provat allt som jag kan göra. Men alternativen börjar ta slut och jag märker med att det påverkar mina veckor med barnet.
Långhelgen och va ledig mitt i veckan skulle jag absolut kunna! Jag tänker vara med mitt barn så ofta jag kan. Men vi mitt emellan skulle inte hjälpa det heller. Helt öde mellan samhällena. En timmes resa med bil är det enkel väg. -
Ja detta är verkligen inte ett lätt beslut. Det ger mig både panikångest och depression. Men jag kommer fortsätta med depression om jag stannar.Brumma skrev 2017-10-17 13:34:42 följande:
Som sagt - det är bara du som vet vad som får dig att må bra. För mig personligen ÄR det mina barn. Jag trivs inte jättebra på mitt arbete, jag har mina vänner och familj ca 10 mil bort osv. Hur du skall lösa situationen bet jag inte, men för mig hade det inte varit ett aöternativ. Jag har även sett hur dåligt min bonusdotter mått pga att hennes mamma flyttade till sin familj och därigenom möjliggjorde växelvis boende.
Vad skulle ditt ex kunna ändra genom att vara mer samarbetsvillig? Låta dig ta med barnen?
Nä jag vill absolut inte ta barnet ifrån han. Men han hade kunnat va mer öppensinnad och lösningsorienterad än vad han är nu. Öppna upp och prata mer. -
En timme bara ?Anonym (Dilemma) skrev 2017-10-17 17:43:50 följande:
Ja han är.en bra pappa. Men vi kan inte kommunicera. Han stänger sig som en mussla och beter sig som ett barn.
Inte med detta jobbet som jag får möjligheten till. Småstad och jag har provat det mesta. Jag går.i terapi och även denna personen anser att en flytt skulle få mig att må bättre. Vilket skulle leda till att jag då.också blir en bättre mamma.
Jag har provat allt som jag kan göra. Men alternativen börjar ta slut och jag märker med att det påverkar mina veckor med barnet.
Långhelgen och va ledig mitt i veckan skulle jag absolut kunna! Jag tänker vara med mitt barn så ofta jag kan. Men vi mitt emellan skulle inte hjälpa det heller. Helt öde mellan samhällena. En timmes resa med bil är det enkel väg.
Förlåt men - jag har en timme med bil till jobbet.. om det inte är rusningstrafik - då kan det ta 1.5 timme.
Kan du verkligen inte bo kvar och pendla till Arbetet? Iallafall varannan vecka (eller säg att du minskar till tisdag till söndag vv,) och bo med din kille den veckan du inte har barnen plus tills på tisdag em den andra veckan?
Det kanske är värt att prova? -
Ja varför inte bo varannan vecka som Brumma säger? Jag har också pendlat ett tag med 1h enkelväg till jobbet. Det kräver energi men funkar, i alla fall ett tag. Kanske vara ledig fredagar, slippa pendla den dagen och bara umgås med dottern tills hon börjar skolan. Helgen kan ni ju bo i "din" stad. Och du kommer ändå bo där varannan vecka.Anonym (Dilemma) skrev 2017-10-17 17:46:20 följande:
Ja detta är verkligen inte ett lätt beslut. Det ger mig både panikångest och depression. Men jag kommer fortsätta med depression om jag stannar.
Nä jag vill absolut inte ta barnet ifrån han. Men han hade kunnat va mer öppensinnad och lösningsorienterad än vad han är nu. Öppna upp och prata mer.
Man ska aldrig tänka för långt i framtiden. Ingenting varar för evigt. Vem vet vad som hänt om tre år. Kanske har du eller pappan fått ett nytt jobberbjudande? Kanske mår du bättre då. Kanske exet vill flytta utomlands? Ja, vad som helst kan hända. Få det att funka här och nu. -
Det kan se så olika ut.
Det enda jag vet, som både pappa och styvpappa, är att jag skulle kämpa på alla möjliga sätt att ha min dotter varannan vecka. Pappa är alltid pappa, men det var faktiskt jag som lärde min styvdotter att cykla, det var mig hon anfötrodde sig ang första kärleks "problem", jag gör läxor med henne. Är inte helt säker att pappan vet vad han missar, men som sagt skulle jag göra vad jag kan för att inte vara en varannan helg pappa. -
En timme är i mitt tycke ett väldigt godtagbart pendlingsavstånd. Och eftersom jag är för närvarande föräldrar så är det vad jag röstar på. Din kille kan du ju bo med när du inte har barnen.Anonym (Dilemma) skrev 2017-10-17 17:43:50 följande:Ja han är.en bra pappa. Men vi kan inte kommunicera. Han stänger sig som en mussla och beter sig som ett barn.
Inte med detta jobbet som jag får möjligheten till. Småstad och jag har provat det mesta. Jag går.i terapi och även denna personen anser att en flytt skulle få mig att må bättre. Vilket skulle leda till att jag då.också blir en bättre mamma.
Jag har provat allt som jag kan göra. Men alternativen börjar ta slut och jag märker med att det påverkar mina veckor med barnet.
Långhelgen och va ledig mitt i veckan skulle jag absolut kunna! Jag tänker vara med mitt barn så ofta jag kan. Men vi mitt emellan skulle inte hjälpa det heller. Helt öde mellan samhällena. En timmes resa med bil är det enkel väg. -
Väljer du alltså ett jobb över dina barn?Anonym (Dilemma) skrev 2017-10-17 08:52:54 följande:Det jag menar är att jag står i valet att välja att tacka nej till jobbet, må psykiskt dåligt och va stressad över att kämpa mig fram där jag bor nu och då få ha mitt barn VV eller om jag ska tillåta mig själv att må mycket bättre, flytta och försöka få exet att gå med på minst 3 av 4 helger om jag inte kan få ha 2 veckor i taget tills barnet börjar skolan.