Kan man starta en vårdnadstvist om man inte är överrens vilken dag man ska byta på?

Åh helt plötsligt så är barnfri tid något jätteviktigt. Varför blir det så viktigt plötsligt bara för att man separerar? Är man fortfarande ihop har man ju barnen 24/7. Slås ofta av detta i dessa trådar.

Jag har inte sagt att jag sätter käppar i hjulet för att bonussyskonen och mitt barn ska ses, jag har erbjudit att byta helg för att dom ska få samma. Men nu räckte inte det utan nu ska vi byta så att han har helt samma som sin nya, vilket jag inte känner att jag kan.

Om räffar partner med barn så skulle pappan aldrig ta hänsyn eller byta bort några "fördelar" för min skull.

Man måste inte alls ta hänsyn till den andre föräldern. Men det är bäst om man gör det. Det går dock åt båda håll, om vi ska ta TS fall som ex så kan man ju likväl säga att TS ska ta hänsyn till den andra förälderns önskan om att ha alla barn samtidigt.

Jag har aldrig sagt att det inte är viktigt med egentid, vaf snäll och läs noggrant om du ska kommentera. Det är superviktigt, men det går att ordna på massor av olika sätt, det måste inte nödvändigtvis ske på så vis att barnet bor hos den andra föräldern när inga andra barn är där.Varför det? Jag vet inte vilka barn du har omkring dig, men de barn jag har omkring mig vet att visa hänsyn till andra.

Jag har redan bytt bort mina helger som mina vänner är barnlediga.

Byter jag bytesdag byter vi motsatt vecka, vilket innerbär att jag i princip inte kan träffa två av mina vänner pga skiftgång. Varför är det fel att kompromissa?

Bonusarna är som sagt viktiga, men dom är också tio år äldre än mitt barn.

Viktiga är dom för det, men här är det mer en bekvämlighet från pappans sida.

Han hr aldrig framfört att det skulle vara för barnets skull. Sen träffar jag också en kille med barn, men han är från en annan kommun så vi har inte kunnat flytta ihop än då jag inte får flytta för exet och min kille har hus.

Vi har som policy och trodde att det var det överallt att två handläggare närvarar vid dessa samtal. För att det ska vara så jämställt som möjligt och att ingen förälder ska känna sig i underläge. Sen förstås det praktiska, att en leder samtalet och den andra antingen för anteckningar vid behov och/eller ställer följdfrågor eller kommer med andra synvinklar.

Mycket märkligt bemötande och under all kritik faktiskt. Du är ju förälder och ska få din röst hörd.

Nu vet jag inte vad ditt ärende gäller men det ska inte ligga dig i fatet att du ifrågasätter när du känner dig dåligt bemött. Domstolen kan inte ta ett beslut om vårdnad/umgänge till din nackdel enbart för att du ringt och "varit besvärlig". Jag skulle, snarare, tänka att du är en förälder som är mån om att det ska fungera och är påstridig av den anledningen. Alltså engagerad. Låter som att du haft extremt otur. Tyvärr finns det rötägg inom alla typer av myndigheter.

Vill du berätta mer så ska jag se om jag kan hjälpa till/komma med råd?

Vad vänligt av dig. Vårt ärende är ganska likt det som trådstarten angett. Med skillnaden att jag tog allt ansvar de första tre åren efter skilsmässan då pappan valde att inte ha något regelbundet umgänge med övernattning. Han kom och hälsade på ett par gånger i veckan. Men sen träffade han en ny som också hade barn och då ville han att umgänget skulle vara enligt den nyas schema. Men även jag har vänner med annat barnschema som betyder mycket för mig. Gav också helgen men han vill ha det exakt efter hennes schema.

Jag undrar lite hur ni resonerar i sådana fall där det faktiskt inte spelar någon roll för barnet hur umgänget blir? När det bara handlar om föräldrarnas önskemål? Men för att vara den bästa föräldern man kan vara behöver man själv också må bra. Tycker det blir lite hyckleri ibland när föräldrar skriver om sina egna önskemål till barnens bästa istället för att stå för sina egna behov. Men det verkar man inte få säga högt.

I de fall jag sett, liknande det som jag antar att du har, är det den huvudsakliga boendeföräldern som oftast är den vi utgår ifrån, eftersom det då är barnets främsta trygghet med fast bostad där de bott länge exempelvis och inte där det skett mycket förändringar och miljöombyten. Du skriver att han under 3 år frivilligt avsade sig nattumgänge med sina barn och även regelbundet umgänge- detta är något som kan vara till hans nackdel. Är det så att enda förutsättningen för att han ska kunna ha barnen hemma hos sig är att hans nya kvinna är med tillsammans med hennes barn så tänker jag att umgänget inte är till för era barn + pappan. Om du förstår hur jag menar. Men det blir otroligt svårt att bevisa. Oftast står ord emot ord, samtidigt som jag inte heller kan säga säkert att tingsrätten inte går på linjen att det ÄR viktigt för umgänget att barnen får vara i den nya familjekonstellationen med bonussyskon och att pappan är engagerad NU. Sånt brukar generellt gå före umgänge med vänner. Hur länge har pappan bott med sin nya?

I de fall när barn själva inte bryr sig om hur umgänget ser ut tittar man ändå på samma utgångspunkter. Att barnets behov hamnar i främsta rummet samt att umgänget är tryggt och givande för barnen. Det kan röra sig som kontinuitet, alltså så länge det finns en stabil umgängesplan där det inte hattas fram och tillbaks och ändras från gång till gång, att barnen har tillgång till en trygg vuxen som ser till deras behov och att föräldrarna kan samarbeta i frågor kring barnet eftersom det uppstår mycket runt omkring. Det allra vanligaste brukar vara varannan vecka-umgänge eller varannan helg. Vissa barn fixar inte att byta hem varannan vecka och det behöver inte vara barnen själva som uttrycker det, utan då utgår man ifrån den allmänna bilden som råder av hur barnen mår. Vilket brukar komma fram i samband med en utredning eller att föräldrarna har förmågan att se det på sina barn. Då brukar man rekommendera helg-umgänge. Dock bör man känna till att denna lösning är vanligast när barnen är små (alltså under 5 år), när ena föräldern är bosatt på annan ort eller när barnet själv sagt att hen vill att umgänget ska se ut så. Det kan vara svårare att få igenom ett sånt umgänge när barnen är lite större samt att de inte är av någon speciell åsikt. Det viktigaste är som sagt alltid barnens bästa. Oavsett om man som förälder har egna anledningar. Jag förstår din tanke, om att det blir hyckleri. Allt kring en vårdnadstvist är ju ofta för föräldrarnas skull om det förekommer under anledningen att det finns samarbetssvårigheter. Därför också otroligt svårt att ta ett beslut som i slutändan gör allihop nöjda och glada, för det brukar alltid finnas något som inte blir bra ändå enligt någon förälder. Så länge som man får till ett fungerande umgänge brukar allt annat vara sekundärt. Tyvärr. Ord står ofta emot ord.

Beroende på hur gamla barnen är tycker jag att någon ska "förhöra" dem och höra vad dem tycker. De flesta barn är lojala mot sina föräldrar och därför blir svaret ofta "spelar ingen roll" för att inte göra någon ledsen. Men en utomstående kan få ur dem annat. Eller det kanske är något som redan skett?

Bonusarna är som sagt viktiga, men dom är också tio år äldre än mitt barn.

Viktiga är dom för det, men här är det mer en bekvämlighet från pappans sida.

Han hr aldrig framfört att det skulle vara för barnets skull. Sen träffar jag också en kille med barn, men han är från en annan kommun så vi har inte kunnat flytta ihop än då jag inte får flytta för exet och min kille har hus.