• Anonym (AR)

    I kväll skulle jag vilja ringa min mamma ...

    ... men det går inte, hon dog 2011. Hon skulle ha berättat om vädret där, om hunden och att hon sovigt dåligt i natt. Jag skulle ha berättat om mitt barns framgångar och svårigheter, hon skulle ha sagt lugnande saker om att allt ordnar sig, och att mitt barns svagheter är egentligen dess styrka. Hon skulle ha delat med sig av oanade insikter om barn just i mitt barns ålder. Vi skulle ha debatterat senast händelserna i världen och vi skulle fått varandra att skratta. Hon skulle inte ha förstått mitt liv, men varit positiv till allt ändå. Hon skulle ha lyssnat till allt jag hade att sägs, med största intresse. Och varit positiv till allt. Hon skulle ha fått mig att må bra. Hon fick ett gott och långt liv, men jag önskar att jag kunde ringa henne i kväll ...

  • Svar på tråden I kväll skulle jag vilja ringa min mamma ...
  • Anonym (asdf)
    Aniiee skrev 2017-07-19 17:44:26 följande:
    Fast att gå vidare betyder inte att man inte saknar eller ibland önskar att man kunde prata med någon igen.

    Din mor dog i i cancer för 4 år sedan. Min för 13 år sedan. Jag skulle vilja säga att du är exakt där jag var, i ett slags avslutsskede där det på något sätt är löjligt att andra inte är lika frånkopplade som du är. Först sen kommer det där skedet när man kommit över och gått vidare på riktigt, och man inkluderar den bortgångna igen på ett hörn. Där glädjen är tillbaka vid tanken på personen, även om det så klart finns sorg också. "Idag önskar jag att jag kunde...... mamma skulle bli glad/stolt/ha goda råd/whatever. Jag vet att jag inte kan, men jag skulle vilja kunna..."

    Ja, jag gissar och leker hobbypsykolog. Men jag har i alla fall läst på om den längre sorgeprocessen (i kontrast till den akuta dito). Känner du att den inte gäller dig så är det så och då är det ok. Men både du och TS uppvisar klassiska beteenden för den. 
    Jag och hela min resterande familj är i ett skede där vi mest skrattar åt gamla minnen när hon kommer på tal. Fattar inte varför alla tror jag är frånkopplad. Jag saknar henne fortfarande.
  • Aniiee
    Anonym (asdf) skrev 2017-07-19 17:53:14 följande:
    Jag och hela min resterande familj är i ett skede där vi mest skrattar åt gamla minnen när hon kommer på tal. Fattar inte varför alla tror jag är frånkopplad. Jag saknar henne fortfarande.
    så varför i hela fridens dar säger du åt TS att koppla ifrån och inte sakna och vilja kunna prata med sin mamma?
    Litter your world with your gems of thoughts and deeds
  • Anonym (asdf)
    Aniiee skrev 2017-07-19 17:56:22 följande:
    så varför i hela fridens dar säger du åt TS att koppla ifrån och inte sakna och vilja kunna prata med sin mamma?
    Har jag sagt det? Nej jag har sagt att ts bör gå vidare.

    Skriver man en tråd på fl om att man vill ringa sin mamma och prata med olika saker så har man inte gått vidare. Istället för att leva med hennes minne så söker man bekräftelse i form av snälla kommentarer från okända människor. Inte heller har tråden tex en fråga om hur andra hanterar sorgen eller liknande. Tråden har ingen poäng.
  • Anonym (apropå förståelse)
    Anonym (Sorg är en del av livet) skrev 2017-07-19 15:59:12 följande:

    Du låter som mitt ex.. han kunde också kläcka såna kommentarer... Han har fått en diagnos nu som empatistörd (alltså han går hos psykolog och sånt för att lära sig handskas med sin empati störning, får liksom lära sig att det inte är ok att skratta åt någon som gråter osv... Väldigt löst förklarat men det är hans hälsotillstånd så har inte hundra koll) .... Just saying.... 


    Innan du själv varit där så kommer du inte förstå men sorg även om det är förväntat och något som sker för alla så är det helt förlamande och även om du vet med dig att du en dag kommer förlora dina föräldrar och du förstår det rent mentalt så kommer du att chockas med hur hår det känns när det väl händer... Man är inte beredd på det. Och ännu värre blir det om du har en väldigt nära relation till din förälder.... 


    Din kommentar är kallsinnig och visar på avsaknad av empati och förståelse av hur sorg funkar, vilket får mig att tro att du aldrig upplevt riktig sorg.... samt att du har svårt med empati i allmänhet


    Varför är det sämre att fungera annorlunda än du? Kan man hjälpa hur man är skapt om man agerar rationellt, lever mer i nuet eller accepterar förändringar fortare än andra?

    Varför måste man bli ett utmattat vrak för att någon lämnar jordelivet om det är en gammal och sjuk människa som har levt ut sitt liv och har ont dagligen? (var själv på begravning av en person som jag känt i 20 år för bara en månad sedan)

    Ditt inlägg låter lite som att kritisera en färgblind för att de har konstig färg på sina sockar. En del människor är empatiska eller rent av överempatiska, andra går vidare för att de antingen har lärt sig att tränga bort känslor eller är mindre emotionellt lagda överlag. 
  • Anonym (Sorg är en del av livet)
    Anonym (asdf) skrev 2017-07-19 17:32:01 följande:
    Du vet varken vad jag eller ts hade för relation till våra föräldrar. Men lite roande att se dina hobby-spekulationer och gissningar.

    Jag hade en väl fungerande och kärleksfull relation till henne. Jag sörjde jag också, men jag kom över det. Och jag kan minnas henne utan att skriva en tråd på familjeliv.

    Hon var sjuk länge, ja. Ca 10 år. Dock var cancern isolerad under denna tid. På slutet när den kom tillbaka gick det på mindre än en månad.

    Jag deltar i de diskussioner jag känner för. Har inte fått svar från ts än.

    Anonym (asdf) skrev 2017-07-19 18:02:43 följande:
    Har jag sagt det? Nej jag har sagt att ts bör gå vidare.

    Skriver man en tråd på fl om att man vill ringa sin mamma och prata med olika saker så har man inte gått vidare. Istället för att leva med hennes minne så söker man bekräftelse i form av snälla kommentarer från okända människor. Inte heller har tråden tex en fråga om hur andra hanterar sorgen eller liknande. Tråden har ingen poäng.

    Tråden har ingen poäng för DIG... det betyder inte att den inte har en poäng för TS... Att vilja prata med sin förälder och rent spontant dela med sig av den känslan i en tråd på nätet är inte att inte ha gått vidare... och TS har ALL RÄTT att skriva en tråd för att vädra SIN känslor. Bara för att du inte finner det av intresse så betyder det inte att TS gjort något fel. Skit i tråden då och GÅ VIDARE!


    Jag kan nu inte prata för TS, men jag har gått vidare. Mitt liv går vidare. Men jag saknar min mamma ändå. Att jag ibland kan överväldigas av sorg och saknad. Andra dagar leer jag när jag tänker på henne, och ytterligare andra så tänker jag inte på henne alls... Så funkar det nämligen. 


    Men bara för att DU aldrig känner så så anser du att det är fel att vi som känner så gör det. Det är hjärtlöst och kallt. 


    Ja så bra att du hade en fungerande relation med din mor. Men helt klart har du inte känt en saknad så som vissa av oss andra gjort/gör... Eller så förnekar du det hela så kapitalt att det är skrämmande, och om så är fallet kommer du vara den som mår sämst i längden... 


     


    Anonym (apropå förståelse) skrev 2017-07-19 18:05:31 följande:
    Varför är det sämre att fungera annorlunda än du? Kan man hjälpa hur man är skapt om man agerar rationellt, lever mer i nuet eller accepterar förändringar fortare än andra?

    Varför måste man bli ett utmattat vrak för att någon lämnar jordelivet om det är en gammal och sjuk människa som har levt ut sitt liv och har ont dagligen? (var själv på begravning av en person som jag känt i 20 år för bara en månad sedan)

    Ditt inlägg låter lite som att kritisera en färgblind för att de har konstig färg på sina sockar. En del människor är empatiska eller rent av överempatiska, andra går vidare för att de antingen har lärt sig att tränga bort känslor eller är mindre emotionellt lagda överlag. 

    Jag har inte sagt att det är sämre! 


    Dessutom sa jag klart och tydligt att sorgen är annorlunda för någon som är en väntad dö, någon som är sjuk eller gammal. Det är lättare att hantera. En plötslig död är svårare. 
    Man måste inte bli ett vrak. Däremot bör man inte ifrågasätta att andra sörjer mer, eller få det att låta som något dåligt... Jag försöker få personen att förstå att den inte har rätt att säga något om andras sorg bara för att hen inte förstår den. 

  • Anonym (Lia)
    Anonym (asdf) skrev 2017-07-19 17:32:01 följande:

    Du vet varken vad jag eller ts hade för relation till våra föräldrar. Men lite roande att se dina hobby-spekulationer och gissningar.

    Jag hade en väl fungerande och kärleksfull relation till henne. Jag sörjde jag också, men jag kom över det. Och jag kan minnas henne utan att skriva en tråd på familjeliv.

    Hon var sjuk länge, ja. Ca 10 år. Dock var cancern isolerad under denna tid. På slutet när den kom tillbaka gick det på mindre än en månad.

    Jag deltar i de diskussioner jag känner för. Har inte fått svar från ts än.


    Att du kom över det innebär inte att alla andra gör samma. Att du inte startar en tråd här innebär inte att någon annan inte behöver skriva av sig.

    Jag fann tröst i ts ord då jag själv önskar att jag kunde ringa min far som hastigt och oväntat togs ifrån mig för 1 år sedan. Sorgen äter mig inifrån och jag tror inte att jag någonsin "kommer över" den fruktansvärda sorg och saknad jag bär på. Min pappa var mitt allt i livet och har varit sedan jag var barn. Det gör ont att läsa det du skriver och jag är nästan övertygad om att ts känner likadant.
  • Anonym (asdf)
    Anonym (Sorg är en del av livet) skrev 2017-07-19 18:23:00 följande:

    Anonym (asdf) skrev 2017-07-19 18:02:43 följande:
    Har jag sagt det? Nej jag har sagt att ts bör gå vidare.

    Skriver man en tråd på fl om att man vill ringa sin mamma och prata med olika saker så har man inte gått vidare. Istället för att leva med hennes minne så söker man bekräftelse i form av snälla kommentarer från okända människor. Inte heller har tråden tex en fråga om hur andra hanterar sorgen eller liknande. Tråden har ingen poäng.

    Tråden har ingen poäng för DIG... det betyder inte att den inte har en poäng för TS... Att vilja prata med sin förälder och rent spontant dela med sig av den känslan i en tråd på nätet är inte att inte ha gått vidare... och TS har ALL RÄTT att skriva en tråd för att vädra SIN känslor. Bara för att du inte finner det av intresse så betyder det inte att TS gjort något fel. Skit i tråden då och GÅ VIDARE!


    Jag kan nu inte prata för TS, men jag har gått vidare. Mitt liv går vidare. Men jag saknar min mamma ändå. Att jag ibland kan överväldigas av sorg och saknad. Andra dagar leer jag när jag tänker på henne, och ytterligare andra så tänker jag inte på henne alls... Så funkar det nämligen. 


    Men bara för att DU aldrig känner så så anser du att det är fel att vi som känner så gör det. Det är hjärtlöst och kallt. 


    Ja så bra att du hade en fungerande relation med din mor. Men helt klart har du inte känt en saknad så som vissa av oss andra gjort/gör... Eller så förnekar du det hela så kapitalt att det är skrämmande, och om så är fallet kommer du vara den som mår sämst i längden... 


    Visst har den en poäng för ts. Jag ifrågasätter den poängen. Av vilken anledning skapades tråden?

    Nu ligger regel-sidan nere av nån anledning, men ska inte trådarna ge upphov till diskussion eller svar på frågeställningar? Kanske inte.
    Och vad skulle vi få för värld om ingen ifrågasatte någonting?

    Det är väl inte fel att känna. Frågade bara om ts funderat på att gå vidare, då denna tråd visar motsatsen.

    Hej då, hobbypsykologen
  • Anonym (prata med henne)
    Anonym (asdf) skrev 2017-07-19 18:37:15 följande:
    Visst har den en poäng för ts. Jag ifrågasätter den poängen. Av vilken anledning skapades tråden?

    Nu ligger regel-sidan nere av nån anledning, men ska inte trådarna ge upphov till diskussion eller svar på frågeställningar? Kanske inte.
    Och vad skulle vi få för värld om ingen ifrågasatte någonting?

    Det är väl inte fel att känna. Frågade bara om ts funderat på att gå vidare, då denna tråd visar motsatsen.

    Hej då, hobbypsykologen
    Och vem är du att ifrågasätta ts poäng med tråden? 
    Om du nu skulle ha rätt i att ts söker sympatier av främlingar? 
    Och om det nu finns främlingar som gärna visar lite sympati och medkänsla med en annan främling som lider.
    Och om det får ts att må lite bättre och få en gnutta lindring i sin sorg. 
    Vad är det för fel med det? 
    Vi sörjer alla olika och det finns inga rätt eller fel i sorg. 

    Om man inte vill ge sympati och ett vänligt ord, tycker jag man kan avhålla sig från att skriva alls.
    Det du skrev var bara elakt. 

    Jag ger dig sista ordet, för du verkar vara den typen som gillar att käfta bara för sakens skull, så go ahead.
    Men av mig får du inga mer svar, du är inte värd det. 
  • Anonym (Sorg är en del av livet)
    Anonym (asdf) skrev 2017-07-19 18:37:15 följande:
    Visst har den en poäng för ts. Jag ifrågasätter den poängen. Av vilken anledning skapades tråden?

    Nu ligger regel-sidan nere av nån anledning, men ska inte trådarna ge upphov till diskussion eller svar på frågeställningar? Kanske inte.
    Och vad skulle vi få för värld om ingen ifrågasatte någonting?

    Det är väl inte fel att känna. Frågade bara om ts funderat på att gå vidare, då denna tråd visar motsatsen.

    Hej då, hobbypsykologen

    Tråden visar INGET på om TS gått vidare eller inte!! Ditt förakt för andras sorgeprocess däremot visar att det där med sorg är en trigger för dig. Har du pratat med någon för att se varför du har så svårt för att acceptera att andra faktiskt har en längre sorgeprocess (vilket inte betyder att de inte går vidare utan bara på att de går vidare på ett annats sätt där de fortfarande erkänner saknad och sorg istället för att trycka bort det).


    Tråden var helt klart något som ledde till diskussion för oss som precis som TS ibland kan överväldigas av önskan att kunna lyfta på luren och ringa den vi saknar. 


    Min mormor hade varit död i 20 år när min mamma dog, och bara några veckor innan min mamma dog så hände en sak i min familj där min mors automatiska reaktion var att säga att hon önskade att hon hade kunnat berätta det för sin mor och att hon var ledsen för att det inte gick... 


    Så om du nu aldrig saknar din mor eller att kunna prata med henne, och du inte kan förstå varför man mitt i en sån attack av saknad lägger ut en tråd för att se om det finns andra som känner så, ja då är väl inte denna tråden för dig! Så lämna den!! 


    Och Hobbypsykolog är det du som är först och främst eftersom du drar slutsatsen att man inte har gått vidare bara för att man ibland känner saknad.... Åter en gång... att aldrig känna saknad är inte något att vara stolt över (inte att skämmas över heller) och det betyder inte att du har gått vidare mer än de som känner saknad och luftar den!

  • Anonym (asdf)
    Anonym (prata med henne) skrev 2017-07-19 18:44:23 följande:
    Och vem är du att ifrågasätta ts poäng med tråden? 
    Om du nu skulle ha rätt i att ts söker sympatier av främlingar? 
    Och om det nu finns främlingar som gärna visar lite sympati och medkänsla med en annan främling som lider.
    Och om det får ts att må lite bättre och få en gnutta lindring i sin sorg. 
    Vad är det för fel med det? 
    Vi sörjer alla olika och det finns inga rätt eller fel i sorg. 

    Om man inte vill ge sympati och ett vänligt ord, tycker jag man kan avhålla sig från att skriva alls.
    Det du skrev var bara elakt. 

    Jag ger dig sista ordet, för du verkar vara den typen som gillar att käfta bara för sakens skull, så go ahead.
    Men av mig får du inga mer svar, du är inte värd det. 
    "du har inte tänkt att det är dags att gå vidare?"
    Är det elakt? 

    Om alla bara klappar varandra på ryggen hela tiden. Om ingen ifrågasätter. Vad får vi för värld då?
    Jag tror iaf ts bara ville ha uppmärksamhet.

    Jag var ju tydligen värd detta inlägg av dig <3

    Du kommer nog inte heller få så många svar av mig. Känner på mig att jag kommer bli bannad snart. Brukar vara så när någon har blivit lite ledsen på fl.
  • Anonym (Sorg är en del av livet)
    Anonym (asdf) skrev 2017-07-19 18:56:38 följande:
    "du har inte tänkt att det är dags att gå vidare?"
    Är det elakt? 

    Om alla bara klappar varandra på ryggen hela tiden. Om ingen ifrågasätter. Vad får vi för värld då?
    Jag tror iaf ts bara ville ha uppmärksamhet.

    Jag var ju tydligen värd detta inlägg av dig <3

    Du kommer nog inte heller få så många svar av mig. Känner på mig att jag kommer bli bannad snart. Brukar vara så när någon har blivit lite ledsen på fl.

    Det är empatilöst... och känslokallt. 


    Det är inget ämne som behöver ifrågasättas... Vi pratar personlig sorg här! 


    Att känna sorg och saknad är inte att inte ha gått vidare... Skulle tycka det tydde mer på att man inte processat sin sorg om man aldrig känner det... 


    Att när man är i en sorge episod vilja finna personer som kan känna på samma sätt är sunt och hälsosamt. och normalt... Handlar inte om uppmärksamhet men att få stöd av andra som går igenom det samma. 


    Lämna denna tråden nu för du tillför inget då du inte förstår den typen av sorgeprocess som vi andra gått och går igenom utan bara är hånande och nedlåtande... 


    Sen bör du fråga dig själv varför vår sorg triggar dig så... Skam för att du inte känner sån sorg? (behöver du inte ha i så fall vi är alla olika) Rädsla för att om du släpper efter och verkligen känner så är du rädd för vad du kommer känna och att vi gör det skrämmer dig av någon anledning? Eller är du bara sån som måste skriva i alla trådar och helst sånt som du vet sårar andra??

  • Anonym (asdf)
    Anonym (Sorg är en del av livet) skrev 2017-07-19 18:48:49 följande:

    Tråden visar INGET på om TS gått vidare eller inte!! Ditt förakt för andras sorgeprocess däremot visar att det där med sorg är en trigger för dig. Har du pratat med någon för att se varför du har så svårt för att acceptera att andra faktiskt har en längre sorgeprocess (vilket inte betyder att de inte går vidare utan bara på att de går vidare på ett annats sätt där de fortfarande erkänner saknad och sorg istället för att trycka bort det).


    Tråden var helt klart något som ledde till diskussion för oss som precis som TS ibland kan överväldigas av önskan att kunna lyfta på luren och ringa den vi saknar. 


    Min mormor hade varit död i 20 år när min mamma dog, och bara några veckor innan min mamma dog så hände en sak i min familj där min mors automatiska reaktion var att säga att hon önskade att hon hade kunnat berätta det för sin mor och att hon var ledsen för att det inte gick... 


    Så om du nu aldrig saknar din mor eller att kunna prata med henne, och du inte kan förstå varför man mitt i en sån attack av saknad lägger ut en tråd för att se om det finns andra som känner så, ja då är väl inte denna tråden för dig! Så lämna den!! 


    Och Hobbypsykolog är det du som är först och främst eftersom du drar slutsatsen att man inte har gått vidare bara för att man ibland känner saknad.... Åter en gång... att aldrig känna saknad är inte något att vara stolt över (inte att skämmas över heller) och det betyder inte att du har gått vidare mer än de som känner saknad och luftar den!


    Den enda diskussionen i denna tråden är väl den jag skapade. 

    Varför tror du att jag inte saknar min mor? Du kan ju läsa mina andra inlägg.
    Har aldrig dragit sagt att man inte gått vidare för att man känner saknad. Jag tror inte ts har gått vidare pga denna tråden. Kunde förstå om det var precis intill dödsbeskedet, men 5 år efter känns det mer som en ren bekräftelsetråd.

    Du kan väl lämna tråden om stämningen är för mycket för dig.
    Nej du har rätt, jag ska lämna den. Orkar inte bli bannad igen pga FLs lulllull-moderatorer. 

    Hej svejs. Ni kan ju sitta här och tycka synd om varandra.
  • Anonym (AR)
    Anonym (asdf) skrev 2017-07-19 16:13:46 följande:

    Jag har varit där (en gång av två) och visst är det ledsamt. Nästan exakt 4 år sen nu min mor dog i cancer vid 59. 

    Kul för ditt ex då, men jag har väl inte skrattat åt ts? Ifrågasätter bara om varför man skapar en tråd (utan diskussionsunderlag) 5 år senare om saker man vill ringa och prata med sin döda förälder om. Vill ts ha uppmärksamhet i form av "styrkekramar" från främlingar?


    Hej! Jag har gått vidare i livet (vad som nu menas med det, jag saknar fortfarande mamma men tillbringar inte kvällarna snyftandes på min kammare), och har inte läst här på ett tag. Jag började tråden pga en plötslig, stark längtan efter min mamma, och eftersom jag inte kunde kommunicera med henne, vände jag mig mot cyberrymden, eftersom jag trodde att flera skulle känna igen känslan. Var det fel? (Svar: nej). Är inte ute efter uppmärksamhet, kramar från främlingar eller vad du nu drar till med, men nog är det lite trösterikt att höra att andra har samma känsla ibland. Verkar som om du inte sörjer din förlust längre, men det gör jag. Min gamla mamma saknade fortfarande sina föräldrar, trots att hon inte tänkte dagligen på detta. Tycker du det är konstigt? Inte jag. Inget av det som är väldigt viktigt, dör någonsin (=väldigt fri översättning från fransk författare). En bit av döda, älskade personer lever för alltid i mitt hjärta. Det hindrar mig inte från att njuta av livet, skratta, planera, älska levande människor, eller skriva på FL.
Svar på tråden I kväll skulle jag vilja ringa min mamma ...