Min 16 åring är gravid

Jag var vuxen som 16- åring. Jag var självklart inte myndig eller vuxen enligt lagen, men sådant ändras ju beroende på vilken tid man lever i. Jag pratar om mentalt vuxen och inget annat om någon viktig Petter får för sig att påpeka.

För mig är ett barn någon som leker med leksaker, en 16- åring är tonåring och att man ska vara barn i den åldern har samhället bestämt, förr var det inte ovanligt att 16- åriga tjejer giftes bort.

Nej nej nej. 16 år är ju inte ens färdigutvecklad. Hon skulle sldrig klara sig själv utsn föräldrar som tar hand om henne, hon har ingen utbildning, hon tjänar inte några pengar, hon är fortfarande ett barn som föräldrarna tar hand om och försörjer.

Det finns samhällen idag som gifter bort 11 åriga flickor. Ska dem anses som vuxna då?

Det finns olika stadier i livet.

Spädbarn (0 månader tills dem börjar kunna sitta/krypa)

Småbarn (från dem kan sitta/krypa tills dem börjar lågstadiet)

Barn (från cirka 6 år till 13 år )

Tonåring (13 år till 20 år )

Så att kalla en 16 åring för ett barn anser jag är nedvärderande för ett barn är i praktiken en person som är kring 6/12 år och som inte är främmande att leka med leksaker.

Att placera en 16 åring i samma fack som en 6 åring är riktigt förolämpande. Så sluta kalla en 16 åring för ett barn. En 16 åring är en ung vuxen och har mer ansvar i livet än ett barn.

Det var som sagt inte längesedan en 16 åring både hade jobb, fast partner och den förstfödde på G.

Är bara nuförtiden som folk försöker stämpla att 16 åringar är barn...Och jag anser inte att ett barn är lämplig att sitta vid en kassa vid tex Lindex (vissa 16 åringar har extra jobb vid sidan om skolan)

För när jag tänker på ett barn så tänker jag på någon som kanske är 10 år och denna hade varit olämplig att ha i en kassa...Men en ung vuxen som en 16 åring är, så är det inga problem

Lösningen på det är simpelt. ..om pojkvännen är vettig och intresserad så ger han henne någonstans att bo och försörjer henne tills hon har haft möjligheten att plugga klart/ få tag på ett jobb.

Man behöver inte vara hur beroende som helst utav sina föräldrar. Finns de 15 åringar som går på internat skola och då har dem inga föräldrar som säger åt dem vad dem ska göra.( inte omkring dem medan dem är på internatet )

Men sedan så är det inte hela världen om 16 åringen bor kvar hemma hos sina föräldrar. Lite som en inneboende. Det vill säga, ts dottern tar helt hand om sin bebis men bor i föräldrarnas hem och ser sin mamma som sin kompis som man kan fråga om råd angående bebisar.

Och sedan en poängtering. ..När barnet blir född så är ts dotter nästan 17 år. ..Och det är bara ett år innan man på papper är vuxen! Och vad gör ett års skillnad när man är så gammal? Ett års skillnad märks bara när det är ett barn vid småbarns åldern. Men ett års skillnad på en ung vuxen märks knapp någon skillnad skulle isåfall vara som i detta fallet att personen blir förälder och får en ny erfarenhet i livet.

Nej, ett barn är barn i lagens mening tills dess att den fyller 18 år. www.regeringen.se/regeringens-politik/familjeratt/foraldrar-och-barn/

Sen kallar man de olika faserna olika saker (småbar, tonåring, ungdom etc), men en person under 18 är klassad som ett barn. 

Hur har det gått?

så bara för man är byxmyndig är det okej?
så vuxna män kan bara vänta in 15 åringars födelsedagar och köra på?

peddo

hur i helvete får du 13-16 åringar till unga vuxna istället för barn? tycker du vuxna män ska ligga med dom också?

Tala om för henne vilka konsekvenser det får, att hon troligen får svårare att fullfölja gymnasiet och högre utbildning, vad det kostar att ha barn etc. Om hon ändå vill ha det där barnet så ge henne allt ditt stöd och din kärlek. 

Deras förhållande kan vara livet ut, och det kan ta slut om två år. I vilket fall som helst så finns det där barnet då, och förtjänar det allra bästa i livet. Du kan bli en jättebra mormor.

Har inte läst mer än trådstarten, men om jag var mamma till en 16-åring som väntade barn och vägrade göra abort skulle jag vilja att mitt barn stannade hemma hos mig och INTE flyttade till sin 20-åriga pojkvän. 

Om mitt barn stannar hos mig kan jag hjälpa till med bebisen (inte kul, jag vet) och min dotter kunde fortsätta gymnasiet. 

Efter gymnasiet kunde de flytta ihop om de fortfarande är ett par (inte så troligt).

Det viktigaste för 16-åringen och bebisen är att mamma har en utbildning. Ingenting är viktigare för deras gemensamma framtid. 

Jag vill tillägga att min mamma var 16 när hon fick sitt första barn och min syster var 18 och det har gått jättebra för alla inblandade. 

Min syster började plugga på universitetet när hon var 22 och då var hon ensamstående med två småpojkar och hon har sedan dess gjort en fin karriär. 

Det är tufft, men inte någon dödsdom! 

Det är väl ganska uppenbart att de körde oavbrutet. Inte mycket att anta där...
Givetvis är det inte optimalt att bli mamma så ung, men eftersom hon är inne på att behålla barnet kan du inte göra så mycket mer än att ge henne all stötting du kan. Ja. Inte bara du naturligtvis. Även flickans pappa om han fortfarande är med i bilden samt pojkens föräldrar.

Ingen är mentalt mogen att bli en förälder när de är 16 år i dagens samhälle, inte ens livserfarenheten finns där, ännu mindre tillräcklig utbildning. Som jag ser det är lösningen ganska given, ska hon inte super försvåra hela sitt framtida vuxenliv är det abort som gäller och vänta tills både mogenhet och alla andra förutsättningar finns för att bilda familj. Ingenting av det finns idag. Hon har inga egna pengar i den omfattning som behövs för att ta hand om ett barn, hon har inget eget hem, hon har inte färdig utbildning att söka jobb på osv. 

Stödja handlar också om att få ens barn att ta rätt beslut inför framtiden, och hon tänker uppenbart inte längre än Barbie Dockhuset räcker - hon har inte en realistisk syn på föräldraskap för fem öre, det har INGEN som tror att de ska kunna vara kompletta föräldrar vid 16 års ålder. Rena fantasier. 20-årig pojkvän, en blöt kväll med kompissarna och han har helt plötsligt ny flickvän.... mer ostabilt förhållande får man leta efter - klart han inte kommer ta sitt ansvar. Möjligen i början, tills han inser hur mycket jobb det är - då är det enklare att bara betala underhåll sen. Det blir ju du som kommer få dra hela det här lasset själv - det som är problemet med hela situationen. Du blir inte mormor, du blir stand in mamma, med allt vad det innebär. Skulle aldrig ställa upp på nått dylikt.

En amerikansk undersökning för många år sedan visade att de barn vars mammor hade gått ut highschool före de fick barn, klarade livet myclet bättre än barn vars mammor inte hade gått ut highschool. 

Förklara för henne att det är kanska det tuffaste beslut som en kvinna måste ta i livet, men att det inte är bra att ta ett ickebeslut bara för att man inte orkar tänka igenom allt, för att det är för känslomässigt påfrestande. Man kan imte alltid gå på den enklaste vägen, livet blir inte bra då i längden. 

Killen kan ha sett till att hon blev med barn för att han ville binda henne. Hände en vän till mig. När hon sedan ville separera från killen blev det jättekomplicerat för att de hade ett gemensamt barn.

Berätta för henne att de flesta förhållanden man bildar före 18-19  år brukar sluta i separation. Nästan inga är hållbara i längden för att man inte är färdigutvecklad som person.

Få henne att skriva uppp fördelar med de olika besluten på papper. Tyvärr är tonåringars förmåga att väga ihop olika argument inte fullt utvecklad. De förmår inte att väga ihop olika parametrar fullt ut, utan tar fasta på en aspekt bara. Alltså tar de beslut i komplicerade frågor utifrån ett begränsat underlag
En aspekt får ofta vara  alltför tungt avgörande. 

Du är inte i någon avundsvärd situation.

Flickors hjärnor är fullt utvecklade i genomsnitt vid starx över 20 och killars något senare..Googla får ni se.

Att ungdomar kan bara mer självbestämmande idag betyder inte att de mognar snabbare rent fysiskt. Det är ingen tillfällighet att gränsen för giftemål är 18 år.

 

TS dotter var 16 år 2017.

Lite sent att ge goda råd nu.