Så OTROLIGT rädd för att berätta

Grattis till graviditeten!

Här kommer ett lite bakvänt tips. Om du nu tycker att det ska bli så obehagligt att berätta för omgivningen, så skjut upp det så länge du bara kan. (Men inte så länge att din familj riskerar att någon annan berättar det för dem, förstås.) Du har ingen skyldighet att informera så fort som möjligt. Det kan bli ett naturligt tillfälle om de försöker bjuda dig på alkohol i samband med någon familjemiddag, till exempel.

-Nej tack, jag är gravid.
-Va?? Men varför har du inte sagt något?
-Jag visste inte hur ni skulle ta det med tanke på att jag är så ung. Jag har faktiskt gruvat mig lite.

Sen är det lika bra att du vänjer dig vid negativa kommentarer. Som förälder är man lovligt byte för många gamla tanter. Du kan komma att råka ut för att vilt främmande människor kommenterar att du klätt ditt barn antingen för mycket elelr för lite - på samma barnvagnspromenad! Det viktigaste är att du och din sambo är överens om vad ni vill göra, och att ni gör det. Det är ert liv. Andra kan ha åsikter - och det kommer de att ha - men i grund och botten har de inte med det att göra. Blir familjen för besvärlig och vill vara med och styra och ställa för mycket, så dra ner på umgänget med dem. Ni är vuxna nu.

Grattis! Jag har 7 syskon, jag har varit den i familjen som inte har skött mej, festa, slogs o den biten. Jag blev pappa när jag va 24, och va först av mina syskon. Jag va också nervös över att berätta detta, fjärde gången jag åkte hem till pappa och skulle berätta blev det också sagt. Han blev lika glad som mej och mitt liv fick vändning.

Grattis! Jag skulle ge dig rådet att lugna dig i några veckor med att berätta. Under dessa veckor tycker jag att du och sambon skall gotta er i bebislullet så mycket ni kan. Börja planera ordentligt och prata om hur ni vill ha det osv osv.. det kommer att stärka er längtan efter er lilla bebis ännu mer och glädjen bli ännu större. Ödsla inte veckor av denna mysiga tid med negativa känslor, utan låt er njuta!!!

Sen när ni är starka i detta och på riktigt känner att de som inte genuint blir lyckliga över er underbara nyhet , har ju egna problem att handskas med.. håll de personer korta!!! Jag var 21 år när jag blev gravid. Skulle precis fylla 22 när min son föddes. Alla i min familj reagerade bra, mycket bättre än jag trodde.. oftast är det ju bara inne i ens egna huvud som farhågor om tillrättavisning etc kan växa och förstoras.. tror att din familj kommer att bli mycket glada! Ni har ju ett ordnat gemensamt liv, en ny liten individ skall komma och berika er.. i mina ögon finns det absolut inget negativt med det!! Lycka till!

Tack så himla mycket allihopa!

Lite lugnare blir jag av att läsa sånt här!

Antar att jag känner mig pressad att berätta snart för att jag är rädd att de ska se/märka det själva innan jag hinner säga något, då jag redan får ha snodd i knappen på jeansen t.ex som inte går att stänga annars måste ha långa luftiga tröjor för att det inte ska vara tydligt haha..

Jag tror faktiskt också egentligen att de kommer bli glada, men har en liten oro hela tiden i bakhuvudet att de ska se ner på mig av någon anledning

Tack för peppen och gratulationerna!

Hej! Jag och min sambo är båda 22 år (-95) , jag plussade i v. 5. Eftersom det var oplanerad graviditet behövde vi smälta det lite själva, även om vi var glada över det! Vi berättade ca en vecka senare genom att ha en presentpåse men små sockor och ett graviditetstest i, roligare så! Både mina föräldrar och hans blev överlyckliga och hade lite väntat sig det, konstigt nog. Det enda som min svärfar var bekymrad över var order farfar, han kände sig för ung för det ;)

Vi har nyss köpt egnahemshus, har båda ett heltidsjobb och väldigt stabilt liv så den lill* är väldigt välkommen :)

Grattis!

Vi har försökt smälta det sen jag plussade i v.5 till nu i v.11 som jag går in i idag haha.. känns inte mer verkligt för det! Vissa dagar måste jag nästan påminna mig själv att det faktiskt är sant haha..

Alla i våra familjer nästan tjatar om "när är det dags då?" Så tror egentligen inte att de skulle de det som någon chockerande överraskning, men på något sätt så tänker jag alltid för mycket och bygger upp det i huvudet till det värsta som kan hända ungefär..

Den lill* är väldigt välkommen av oss såklart! Sambon har redan döpt den och kollar på saker att köpa

Tror du inte att många föräldrar i allmänhet pratar om hur unga ska passa på att resa/plugga/"leva livet" för att man som förälder tänker att det skulle berika och göra deras barn lyckliga.

Era föräldrar kommer ju få se ert liv berikas och er vara lyckliga för att ni får barn! Det är ju underbart och så länge ni utstrålar det när ni berättar kan jag nästan lova att ni får ett positivt bemötande tillbaka. Ni är ju inte så unga att ni inte kommer kunna ta ett vuxet ansvar för ert barns liv, ni har haft tid att lära känna varandra innan barnet blev till så varför skulle någon rynka ögonbrynen.

Vi har valt att ta med våra barn ut i världen då vi också hann få barn innan vi åkt på någon av dessa "obligatoriska" back packer resor, barnanpassade resor passar mig utmärkt då jag är bekväm av mig och vill ha bra standard på hotell och inte gillar att vara borta så länge ändå. Livet md barn är bäst och som ung förälder har man ynnesten att få leva det livet lite extra länge <3

Skriv gärna hur det gick när ni väl berättat åt dem! Har ni tänkt berätta på något annorlunda sätt eller bara säga rakt ut? Väldigt roligt om man planerat att berätta på ett visst sätt utan att säga rakt ut för att se minerna strax före när de inte har en susning om vad som händer :D

Hej och grattis.

Stor skillnad på att vara 16 år och 21 år så dra inga paralleller där emellan på hur de reagerade då.

Ni verkar ha ett bra stabilt förhållande med god ekonomi. Om ni är redo för barn så visa det. Var inte osäkra när ni berättar utan tillåt er att vara så glada och förväntansfyllda som ni i verkligheten är.

Tror du inte att de redan misstänker?

Har du ultraljudsbilder? Ta med dem så blir det mer konkret. Du har inget att oroa dig för. Det är dags att växa med uppgiften. Lycka till.

Tack för peppen och gratulationer!

Kommer absolut skriva här när jag har berättat.

Ärligt talat har jag inte ens ringt till MVC än, har haft väldigt mycket på senaste här.. men jag ska göra det i dagarna nu och försöka få till en bild då. Får jag en bild så vill min sambo ge "världens bästa mormor/farmor"-muggar med UL-bilder i/till för att berätta nyheterna!

Tänkte att iallafall min mamma skulle ha märkt det i helgen när vi var på konsert och jag tackade nej till vin, men jag dricker iofs ungefär 1 gång vartannat år så de tyckte nog inte det var så konstigt. Då min mamma bor 35 mil bort från mig så har jag inte så många tillfällen för henne att märka/för mig att berätta personligen tyvärr.

Jag tror det kommer bli jättebra! Sambon letar runt efter muggar på olika affärer hela tiden

Hej????

Samla ihop dina syskon och föräldrar. Presentera den lyckliga nyheten tillsammans med blivande pappan????Säg t ex -vi är så lyckliga och vill dela denna nyheten med er, vi ska få en bebis????Var rädd om dig, ingen ska få dig att känna dig rädd, för de val du gör, det är dina och du vet och bestämmer vad som är bäst för dig????Sen kan andra tycka men det är deras problem, det behöver du inte lyssna på. Förresten är det mellan 20 - 25 år, som är den tid då kroppen är som bäst för barnafödande????Ha det så gott????