Är jag en dålig mamma? :(

NEJ! Du är inte en dålig mamma. Jag känner igen mig helt. Det är en galen omställning att bli förälder. Det i kombination med hormoner, sömnbrist och känslan att vara låst kan få vem som helst att bryta ihop.

Min tjej var likadan. Missnöjd, klängig och krävande. Jag minns att sambon tog henne en kväll och jag åkte till Ica för att handla. Bröt ihop i bilen och grät. Tyckte att mitt liv var över. Men långsamt blev det bättre. Jag köpte en baby Björn eftersom bärsjalen inte funkade speciellt bra. Jag åt frukost med bebisen i selen, städade ... ja typ allt. Långsamt blev hon mindre klängig. Men det är som det är..... ibland är det bra dagar och ibland inte. Ibland älskar jag att vara mamma och ibland längtar jag tillbaka till mitt liv före bebis. Till friheten. Och det är varken fel eller onormalt. Man ska inte skämmas för det. Det betyder inte att jag inte älskar mitt barn.

Försök att skäppa prestigen och kraven. BVC var super tydliga med att en bebis dör inte av att ligga och skrika 10 minuter om du bara måste få duscha. Hellre det än att du bär runt på bebisen i ren frustration och mår piss. Lyssna inte på "shamers" på nätet som endast är ute efter att få folk att skämmas och må dåligt. Du klarar det här - en dag i taget. Tänk så.

Det är absolut ingen fara att låta henne skrika några minuter, medan du passar på att duscha, äta, klä på dig.. ja, allt som gör att du ska orka leva och vara en bra mamma. Risken är större att du bara mår ännu sämre om du knappt får en sekund över att andas lite. Prata med bvc så stöttar de dig.

Icke. Du är världens bästa mamma till ditt barn.
Sluta amma om du inte mår bra av det. Jag rekommenderar Facebook-grupperna "Till dig som flaskmatar ditt barn - tips och råd på vägen" samt "rätten att välja flaskmatning" för att få lite perspektiv både för dig och pappan. Där finner du andra i samma situation och med precis samma känslor kring amningen. Detta är jättevanligt och du är inte ensam om att känna så här! <3
 Flaskmatning är absolut inte ett dåligt alternativ. Mår inte du och bebisen bra av att amma är det bättre att lägga ner det. Jag håller alla tummar och tår för att du har en bra BVC-sköterska som du kan prata med om er situation. För den går att få bättre. KRAM! 

Bättre att gå iväg än att helt tappa kontrollen när du får dina psykbryg, om du nu måste ha dem.

Och visst, din sambo kanske.uttrycker sig lite klumpigt. Men du måste inse att du inte är prioritet nummer ett, det är bäsisen, och hon BEHÖVER dig, hon är totalt hjälplös.

Vill du vara en bra mamma dkall du göra allt vad som står i din makt för att skapa en trygg miljö för din lille. Eller snarare, det är din skyldighet.

Hej,

Har det EXAKT likadant! Skillnaden är att min sambo faktiskt är väldigt stöttande. Känner verkligen med dig!???? Har själv en liten på tre månader som måste ha uppmärksamhet elr ammas konstant! Trodde inte att livet kunde vändas uppåner så totalt som det gjorde...jag är INGEN bebis-mamma som myser i rosa skimmer....längtar tills hon kan gå och kan fatta lite enklare "instruktioner"...typ att mamma måste få gå på toa ifred....usch ja, visst älskar man sitt barn mer än allt men fy fan vilket helvete det är också! Har också gråtit och varit nära det berömda psykbrytet men det blir liiiiiite lättare efter ett tag. Dock har jag grym ångest nu när sambon ska börja jobba igen efter semestern! Kommer nog bli gråt och panik igen...DU ÄR INTE ENSAM!

NEJ! Du gör ett jättebra jobb. Vi har alla varit där.

Jag hade mjölkstockning och white spot, hormon svallningar, svettningar- plus andra krämpor i två månader. Samtidigt ville vår bebis amma hela tiden. Kände mig som en sjuk mjölkkossa! Jag har sån tur som har en superstöttande man.

Men om jag hade vetat att amningen skulle vara så jobbig hade jag slutat amma tidigare.

Lyssna på ditt eget psyke och kropp. Om du känner att du inte orkar mer så finns det absolut ingen poäng att fortsätta amma. Både du och bebisen mår bäst av det.

Många vuxna är uppväxta på ersättning och det har blivit bra människor av dem med.

Din man kunde ju ta över flaskmatningen helt på natten. Kanske kunde han få en bättre inblick i hur du har det samtidigt som han kan få känna mer ansvar och knyta an mer till ert gemensamma barn?

Hoppas det löser sig och glöm inte att vara snäll mot dig själv! ??

Precis så som din dotter är betedde sig min son de första månaderna. Han är nu 4,5 månader och jag lärde mig hantera situationen så det kändes bättre redan vid 2 mån, men skriken försvann först vid 3-4 mån. Han hade kolik visade det sig och det var helt fruktansvärt. Jag grät också ibland då jag bara inte orkade mer men jag fick aldrig något psykbryt. Försökte ge 100% kärlek och uppmärksamhet till min son även om orken inte fanns. Är så otroligt glad för det nu. Skriken beror ju på att din dotter inte mår bra på något sätt, kanske otrygg, har ont.. Hon behöver överösas av kärlek. Gå på toaletten måste man ju få göra men jag kände för min del att man får sätta sina egna behov i andra hand de första månaderna, med andra ord ta en dag i taget och lägga städning mm åt sidan. Appropå amning blev det också mycket bättre efter ca 3 mån för min del. Gör sviiinont med konstanta blåsor för att barnet vill äta hela tiden för att lindra sitt magont (i mitt fall). Så jag är glad att jag fortsatte amma men det är ju ett beslut man får ta beroende på hur viktig man tycker amningen är. Du ska se att det blir bättre snart och är det kolik så rekommenderar jag starkt akupunktur - det hjälper verkligen!

Hej.

Hoppas du mår lite bättre idag. Har ni varit på en månads kontrollen? Min dotter kändes lite orolig i början så jag gav henne lite ersättning och hon blev mycket lugnare. Du kan ju prova att köpa några tetra modersmjölkersättning. Jag använder NAN 1. Och MAM flaska storlek 0, brukar stå uppe i hörnet (så det inte droppar för mkt, då blir de svårt för bebis o dricka) brukar finnas på Tex Willys på samma ställe som bebismjölken. Just den flaskan är superbra mot kolik!! Prova detta. Jag har två små barn med ett år emellan. Min lilla är 5 månader nu och tro mig jag har känt mig frustrerad många gånger och gråtit och känt att allt är hopplöst men det vänder snart. Du är troligtvis hormonell pga amningen också. Prova att ge lite flaska och så ska du se att bebis blir mätt och sover bättre. Du behöver inte sluta amma men det kan va så att din mjölk är för tunn (särskilt om du inte får i dig så mkt mat) att bebis inte blir mätt. Du får skriva till mig om du behöver mer råd. Lycka till <3 snälla håll modet uppe du är världen bästa mamma som bara vill det bästa för ditt barn och allt kommer bli så bra snart tro mig. Din man förstår bara inte att du har hormoner och är trött, men fokusera på dig själv och barnet. Lägg ingen energi på att tjafsa utan följ detta råd och var stark. Kram från en mamma till en annan <3

Ja. Det är riktigt dåligt föräldraskap. Bit ihop och ta dig igenom amningen och sluta vara så självisk. Varför skaffar du barn om du vill vara ensam?

Kära du!

Har du provat bärsjal?

Det har varit min bästa vän har själv en liten tös som endast är trygg på mammas bröst. Jag bär henne i princip hela tiden i sjalen då kan jag både göra frukost och gå på toa eller vad jag nu behöver!

Om man blir riktigt duktig att knyta kan man tom amma i sjalen.

Så viktigt för henne att känna din närhet då kommer hon förmodligen börja sova mkt bättre också.

Kärlek och styrka till dig och bebis!

Hej

Nej du är absolut inte en dålig mamma, det du beskriver känner jag sååå väl igen. Min bebis som nu är 12 veckor var exakt likadan. Jag tyckte det var så jobbigt också.

Maila mig om du vill prata maddeskakbak@hotmail.com

Tack vare att jag fick prata med min vän som förstod mig och som inte dömde mig för det jag kände klarade jag av perioden utan psykbryt.

Kram

Nej, du är absolut inte en dålig mamma!! Om du går in i duschen och duschar färdigt, so what? Ingen dör inte av att lufta lungorna även om hen är så liten. Det viktigaste är att du mår bra! Och om du mår bra av att få duscha i fred i 5-10 minuter så gör det. Eller gå på toa etc.

Och du är inte alls egoistisk som inte vill fortsätta amma. Du måste må bra, ditt mående är viktigast för att du ska orka vara en bra mamma! Det går bra med mjölkersättning, strunta i din sambo, han ska vara veta vad du får gå igenom inuti dig själv! Han ska enbart hålla flabben. Givetvis ska du tänka på ditt barns bästa, men det är inte säkert att modersmjölken överväger dina psykbryt, det torde vara bättre att du är glad och barnet har en glad mamma som orkar med, istället för att du mår dåligt!

Och lägg ifrån dig barnet så du får sova i fred!! Var envis med nappen i några nätter, se bara till att barnet är mätt. Till slut tar det troligen napp och vänjer sig att sova själv. Det är hur du vänjer ditt barn! Nu är det ju vant att ligga som en halsduk på dig, vänj av det vid det för så kan du ju inte ha det!!

Kram!