Hur pratar jag med maken på ett korrekt sätt...
Jag lever med en fantastisk man. Vi har varit tillsammans i många år och gifta i tre och har barn. För två år sedan hade vi mycket prövningar med två missfall (varav ett sent), och jag gick in i depression. I samband med det försvann vårt sexliv. När jag frågade maken varför han inte ville ha sex, sa han att man blir knappast kåt av att se den man älskar må så dåligt.
Idag mår jag bättre. Jag är glad och känner mig som vanligt igen. Men vårt sexliv är obefintligt. Jag försöker göra närmanden men det blir totalt tvärstopp. Ibland går det om jag frågar på morgonen om vi ska ha sex till kvällen. Då svarar han ja ibland. Och när vi har sex är det sällan vi har "full energi" om ni förstår hur jag menar, och sällan han kommer. Men försöker jag bara krypa intill för lite spontan-sex blir han irriterad för "han är trött". Han är som sagt känslig, och sätter jag minsta press vad gäller detta slår det bakut. Jag försökte nämligen fråga honom om han inte känner lust till mig längre och då sa han att han absolut gör det, han är bara trött. En annan gång (typ en månad senare) försökte jag prata om det genom att skoja istället för att se om det skulle funka bättre och sa typ att "får jag smaka din goa dick ikväll för nu var det längesen. FÖR längesen!" Och så smekte jag honom. Han skrattade och sa bara att han inte orkade ikväll. Och gav mig en puss.
En annan gång tänkte jag att jag skulle vara kärleksfull istället och på kvällen kramade jag honom och pussade och sa att jag saknar sex med min man. Jag saknar oss. Jag älskar oss och jag älskar att älska med dig. Den kvällen hade vi sex. Men om jag trodde att det skulle starta igång att ha sex oftare, hade jag helt fel.
Han pussas och kramas varje dag, flera gånger om dagen. Nästan alltid han som tar initiativet till det. Och det är det som är grejen. Han är alltid väldigt fysisk och kärleksfull. Jag reste iväg en vecka på konferens och när jag kom hem sa han hur tomt huset varit utan mig och att han saknat mig. Men inget sex på kvällen ändå.
Jag har alltså försökt sätta mig ner och prata allvar, jag har försökt skoja och jag har försökt att vara extra känslosam. Inget funkar. Nu börjar jag istället bli arg. Har lust att bara säga åt honom att "knulla mig för helvete, vi är gifta inte några jävla rumskompisar". Men jag är rädd att det skulle göra honom ännu mer anti och pressad. Och det leder ju inte till bra sex direkt.
Så hur gör man, för att få fram vad man vill, utan att helt döda det lilla sexet vi ändå har?
Tror ni att han fattat mina signaler och spelar dum? Eller tror han att jag är nöjd ändå?