Odräglig 9-åring

Det här är ett problem. Han skärmar Alla runt sig även bup. Läs på om barnpsykopati. Kan vara så att han faktiskt är psykopat, de är smarta, bestämmande, manipulativa och alla i omgivningen är charmade. De är alltid de i relation som familj/sambo som ver om "Sanna" sidan.

Usch va läskigt :( Enligt mig så har han ett hjärta av guld...när jag säger att han ger sig på katten menar jag att han lyfter upp honom fast katten inte vill...det är inte så att han skadar honom.

Det låter väldigt mycket som min 9-åring. Har 4 barn med 2 år mellan alla och han är nummer 3 och har lätt krävt mer aktiv uppfostran, övervakning och energi än alla de andra 3 ihop.

Välj dina strider. Han är så gammal att mycket inte är värt att tjafsa om. Vill han inte äta så då får han vara hungrig till nästa mål, vill han inte tvätta händerna så får han inte komma innanför dörren. Vill han inte klä sig lägg in kläderna i bilen och så får han klä sig på vägen till skolan. Man förklarar en gång vad som gäller. Jag sätter ofta timern på ugnen och säger att innan den här piper ska du vara klar. Oftast tjurar han in i det sista men han har synat det där så många ggr från dagisåldern att han vet att jag bär ut honom till bilen i kalsongerna om så krävs.

Bli inte arg. Alltså det blir man ju ändå men behåll lugnet. Jag har provat allt från att skälla så öronen fladdrar till att vara extremt pedagogisk men det som funkar bäst är att bara göra klart vad som gäller och sen vara tyst. Inte svara på allt han häver ur sig för just då, just i stunden finns inget jag kan säga för att bryta. Allt eldar bara på. Sen, när allt är över eller på kvällen kan man prata om saken. Men inte när den pågår.

Sluta vara rädd för hans humör, det är det sämsta man kan göra. Han behöver motståndet och klara regler. Jag vet precis hur jobbigt det är med ungar som ska syna samma regel 100 ggr i rad där syskonen nöjt sig med 1-2. Men man måste. Det är bara att kavla upp ärmarna.

Var aktiv. Alltså du vet säkert vilka situationer som kan brisera. Sluta hoppas på att det ska gå bra just den här gången och ingrip innan det hunnit spåra ordentligt. Min man är sämst i den här kategorin. Han blir för lat, orkar inte styra upp medan tid finns utan sitter och hoppas på att det ska gå bra just den här gången. Sen blir han arg när det inte gör det och jag förstår inte ens hur han kan vara förvånad. Är man själv aktiv när man vet att det kommer brisera mellan syskonen så hinner man avstyra en total katastrof och man slipper bli förbannad själv. win-win. Det betyder inte att man låter barnet i fråga få sin vilja igenom alltid men man kan medla eller iaf hindra syskonen för att bli allt för drabbade i tid.

Fundera kring om han funkar bättre/sämre i under vissa förhållanden. Min son är rätt känslig för sömnbrist men den som är sämst på att komma till ro på kvällen och dessutom morgonpigg. Han mår egentligen bäst av väldigt fyrkantiga sömnrutiner vilket inte fungerar på lov. Han är alltid en tyrann dag 3 på alla lov för då har han maximal sömnbrist. Sen snurrar han fram mornarna något lite. Det är bra att ha i bakhuvudet både om man planerar typ utflykter och även bara för att man själv vet att man behöver ladda extra tålamod. Lite samma med mat. Ibland räcker det med att langa fram en banan och säga att vi kan prata om saken efteråt för att lösa det hela.

Var konsekvent och håll det du/ni bestämt. När det kommer 1000 frågor samtidigt om man man får och inte får göra be om betänktetid istället för att bara dra till med något du kan behöva ändra. Jag svarar ofta att jag ska inte vet man ska tänka på saken. Sen kan man absolut ge sig för ett korrekt argument man inte själv tänkt på men inte bara för tjat/ilska.

Mys när han vill det. Min lille arge man är i perioder extremt gosig och mysig. Jag tror han behöver det. När han varit superarg och skrikit dumheter, sprungit iväg, smällt i dörrar och gråtit av ilska så brukar han komma och vilja kramas sen. Då kramas vi. Senare när han är mer neutral kan vi prata om vad som hänt men först myser vi. Jag vet inte om det är rätt eller fel men för mig känns det rätt att låta honom kramas först utan att ställa honom till svars för allt han ändå redan vet är fel.

Min kille funkar också bra i skolan/aktiviteter. Men hemma har han alltid velat bestämma, alltid utmanat regler, alltid haft hett temperament och alltid kunnat flippa ur. Han blir bättre och bättre. Som 9-åring är han trots allt väldigt mycket enklare än som 5-åring men vi (eller kanske mest jag) har verkligen jobbat stenhårt. Det är tyvärr bara att acceptera att vissa barn kräver sjukt mycket jobb, tålamod, energi och vägledning och att det inte finns någon annan som kommer göra det åt en.

Det här är ett problem. Han skärmar Alla runt sig även bup. Läs på om barnpsykopati. Kan vara så att han faktiskt är psykopat, de är smarta, bestämmande, manipulativa och alla i omgivningen är charmade. De är alltid de i relation som familj/sambo som ver om "Sanna" sidan.

Detta var min första tanke också. Inte nödvändigtvis psykopat då det är relativt ovanligt men låter absolut som psykopatiska drag.

Ni ska varken tassa på tå eller vara arga.
Tillämpa nolltolerans, allt otrevligt han gör ska lugnt men bestämt bemötas. Detta måste ni göra så länge som det behövs.
Syskonen ska inte behöva leva hukade under honom.

Har ni kollat med er kommun om ni har tillgång till familjerådgivning? Där får man hjälp hur familjen och ni som föräldrar kan göra strategier för att ert liv ska funka så alla mår bra. I vissa kommuner finns familjecentral som man kan vända sig till. Mitt råd är att söka professionell hjälp nu och inte vänta längre. Det kommer helt säkert inte bli bättre i tonåren... Det finns många bra människor som är utbildadade för att hjälpa till i såna här situationer. Ibland kör man fast...då får man be om hjälp <3

när jag läser det här så kan jag direkt säga att han är för bortskämd. "han vill inte prata med någon annan ifrån bup" osv. Nu e det ni som föräldrar som bestämer. Han ska dit det bara är så. Inte "ja men om du inte vill slipper du" helt fel inställning. om ni inte vill ha en trotsig liten unge resten av åren så borde ni som FÖRÄLDRAR sätta ner era fötter på jorden och säga åt pojken vad han ska göra å inte göra. ingår i föräldrarskapen.