8 månaders hysterisk när hon ser farfar

Hon är väl rädd för farfar. Låt henne vara. Tvinga inte farfar på henne. Det går över jag lovar. Min äldsta var jätterädd för min pappa i den åldern. Nu älskar hon morfar. Min näst äldsta var rädd för min mamma. Det gick också över.

Mitt barnbarn var jätterädd för mig som baby. Men det går över, hon är fortfarande reserverad men inte rädd.

Är det något speciellt med honom? Glasögon? Skägg? Annan hårfärg?

Min bebis blev jätterädd när någon hade en handduk på huvudet och/eller glasögon i den åldern.

Nej, tvinga på henne kommer jag inte göra. Men hon har varit sådan här ganska länge tycker jag. sen hon var 3/4 månader. Han har aldrig hållit i henne utan redan första gången de träffades blev hon hysterisk.

Hon verkligen älskar nästan alla andra människor. Det är det som gör det så svårt att se också.

Kommer ni ihåg när det gick över ungefär? 

Ja, mustasch, glasögon och han röker så han luktar ju. Mustasch och glasögon har även flera i närheten så jag tror inte det är det. Nu duschar han, byter kläder och röker inte innan han åker hit. Men hennes minne kommer kanske fortfarande ihåg att det är den där läskiga gubben som luktar illa...

Min lilla var rädd i ca en månad för glasögon/personer med glasögon, sedan blev det spännande med dem istället. Men då satt vi en bit bort så hon fick kika ibland, sedan lite närmare och så fick hon peta lite på eget bevåg och även titta på personen utan glasögon.

Min bästa vän hade en son som var väldigt skeptisk mot män överlag och de med skägg gick inte an alls i den ålder. Tyvärr hade enda morbrorn skägg! Men det gick snabbt över. Min son kan bli rädd om han är trött eller nyvaken- det funkar aldrig lite bättre om hon är helt nöjd f.ö?

Det går över, men det är olika hur snabbt. En av mina var livrädd för precis alla människor utanför den närmaste familjen. Alla utom en. Hon var rädd för mormor, morfar, morbror, mina vänner - men hon avgudade vår granne. Hon accepterade ingen annan förrän hon var drygt ett år.
Den yngsta var bara rädd för sin morfar. Det höll i sig tills hon var 9-10 månader.

Om han tar med sig nåt gott så hon förknippar det med nåt trevligt :) prova !

När hon börjar skrika om hon ser honom. vad gör ni då? Tar ni bort henne eller hur gör ni.

Jag hade provat att ignorera det faktum att hon skriker och försökt vara lugn själv prata lungt med henne. och låt henne lugna ner sig. Dom brukar komma underfull med att det inte är så farligt. Sen kan ni med små steg låta farfar ta på henne och visa att han inte är farlig och tillslut hålla i henne. Hon kommer lära sig.

Förmodligen är det nånting med honom som skrämmer henne eller har skrämt henne så nu går det på automatik. gäller att få hennes hjärna att inse att det inte är farligt. Om ni går iväg med henne så att hon blir lugn så föder ni bara det beteendet. Hennes hjärna teagerar som den reagerat förut. Alltså när hon ser honom så kollar hjärnan har jag sett honom förut. Ja. Hur reagera jag då. Skrek. och därför skriker hon igen. 

Utsätt henne i små protioner för farfar och visa själva att det inte är farligt. blir inte stressade eller nervösa eller tänk att ni måste få henne att sluta skrika utan låt heenne hållas och prata på som inget försök få hennes uppmärksamhet på nåt annat så hon bryter mönstret. För ibland kan barn skrika och fastna i det och tillslut skriker dom bara för att dom gjort det hittils. då brular det funka med att försöka bryta det genom att få henne uppmärksam på nåt annat. 

När min dotter skriker (hon är 3) utan anledning så lägger jag henne i babygymmet eller tar fram mobilen och visar klipp på youtube då brukar hon sluta och sen blir hon glad. Såvida hon inte skriker för att hon är hungrig trött eller behöver ny blöja. men det har man ju koll på oftast.

Mitt tips är att prova jobba på det som när man botar en fobi. Hon måste själv inse att farfar inte är farlig. 

Min dotter var rädd för sin farmor och mormor dom mycket liten. Bara farmor eller mormor hälsade på så blev det skrik och gråt, men andra människor och främlingar var inga problem. Det gick över och nu vid 1,5 så pratas det konstant om framförallt mornor.

Jon kan fortfarande "välja ut" vissa som hon blir rädd för, oftast sker detta när hon börjar bli hungrig, trött eller det varit mycket en dag.

Mitt tips är att se till att ditt barn är väl utvilat och mätt när hon ska träffa farfar. Se till att träffa honom ofta men att han får hålla sig på ett tryggt avstånd när han hälsar. Sen får farfar grejja med sitt, gärna något spännande. Kanske sitta på golvet bortvänd med några slevar och kastruller som låter spännande, utan att söka kontakt med flickan. Så kan din dotter komma till honom när hennes nyfikenhet övervinner rädslan (förutsatt att hon kan krypa). När hon kommer fram så fortsätter han ägna sig åt annat men erbjuder henne att vara med.

Förstår om det är jobbig men det kommer att gå över så småningom. När kan nog ingen svara på.
Min äldsta var rädd för män i skägg, för min mamma om hon hade glasögon istället för linser och när min tjejkompis tog av sig kepsen. Vet dock inte när det försvann. Kanske är det något liknande med farfar? 

Tack för tipsen. Just nu kan inte farfar stå utomhus på garageinfarten och vi i dörren. Att låta honom komma närmre går inte just nu. Hennes skrik är på riktigt hjärtskärande och värre än vid vaccin. Jag håller mig lugn tycker jag iallafall. Säger med glad röst t.ex Titta nu kommer farmor X och farfar X (hon älskar farmor) Sen brukar vi föräldrar krams farfar för att visa att man kan vara nära honom, säga att farfar är snäll och sådana saker. Vi har inspelat på telefonen när han säger godmorgon till henne och även foton som vi visar en gång om dagen. På alla i familjen. Min familj bor längre bort så vi träffas inte så ofta så jag visar foton på mormor, morbror, moster och bakar in farfar där och det är inga problem att se honom så.

Tack så mycket för alla kommentarer och tips! Jag har visat tråden för farfar så han känner sig lugnare över att det kommer gå över :)

Min syster dotter var rädd för alla män överlag som hon inte var van vid förutom sin pappa typ, om farfar skulle vara hos er ett par dagar och inte försöka bära henne prata med henne osv o bara umgås med er andra skulle hon förstå att han inte är farlig, barn dras och blir nyfikna på de som inte är på de precis som katter hehe, det går nog över.