• miickaan

    Oense och provanställd

    Hej där ute.
    Jag tänkte skriva ett inlägg som jag har sett det finns liknande av... men jag skulle vilja ha lite diskussion och åsikter från er där ute.

    Det är nämligen så att jag har plussat...jag är tydligen gravis (Jippi - i en första tanke). Grejen är att jag inte är särskilt gammal, jag är 24 år och hade väl tänkt vänta ett år till. Min "plan" var att bli gravid till nästa höst. Men nu är det som det är och jag vet inte riktigt in eller ut. Grejen är att jag längst in känner att jag vill genomföra denna graviditet, men problemet är att jag är provanställd till december... vilket gör mig orolig. Hur hade ni resonerat i detta? Just att vara gravid och provanställd? Jag känner att det känns dumt att göra en abort för att sen om bara ett år försöka igen.. det är ju inte "bara" att bli gravid.

    Sen ett annat problem är min sambo, han är ännu mer osäker än mig...han menar att vi bör vänta. Han är i uppstart av eget företag och oroar sig för att han kommer tappa investerare, och inte komma igång. men jag menar att tänk om han aldrig kommer igång, då kommer jag få anpassa mig hela tiden...jag har alltid drömt om att vara en ung mamma....

    Missförstå mig inte, min sambo har tagit allt jättebra och stöttar mig i situationen, och jag tror han skulle stötta mig i vilket val jag än gör. Men samvetet sätter ju igång när man blir den "skyldiga" om hans företag inte kommer igång....Jag älskar honom och han älskar mig. När jag berättade att jag var gravid och han sa att han var osäker så sa han samtidigt "Vi ska ha barn, jag vill ha barn med dig, men jag tycker det är tidigt" Jag vet bara att det är aldrig rätt tid att skaffa barn, det kommer alltid vara något... men just detta med hans företag (han har fast tjänst också, men drömmer om att säga upp sig och köra sitt egna vilket kommer skjutas på om vi kör)... tänk om han blir olycklig... så svårt och ångestladdat för mig.

    Jag har i alla fall bokat tid med kurator imorgon för att få prata ut ordentligt... hur resonerar ni där ute? Är jag egoistisk som tänker att jag inte vill avbryta graviditeten eller bör jag lyssna på honom?

    Tack!
    /Mickan

  • Svar på tråden Oense och provanställd
  • Anonym (Också provanställd)
    miickaan skrev 2017-08-16 18:29:31 följande:

    Hej där ute.

    Jag tänkte skriva ett inlägg som jag har sett det finns liknande av... men jag skulle vilja ha lite diskussion och åsikter från er där ute.

    Det är nämligen så att jag har plussat...jag är tydligen gravis (Jippi - i en första tanke). Grejen är att jag inte är särskilt gammal, jag är 24 år och hade väl tänkt vänta ett år till. Min "plan" var att bli gravid till nästa höst. Men nu är det som det är och jag vet inte riktigt in eller ut. Grejen är att jag längst in känner att jag vill genomföra denna graviditet, men problemet är att jag är provanställd till december... vilket gör mig orolig. Hur hade ni resonerat i detta? Just att vara gravid och provanställd? Jag känner att det känns dumt att göra en abort för att sen om bara ett år försöka igen.. det är ju inte "bara" att bli gravid.

    Sen ett annat problem är min sambo, han är ännu mer osäker än mig...han menar att vi bör vänta. Han är i uppstart av eget företag och oroar sig för att han kommer tappa investerare, och inte komma igång. men jag menar att tänk om han aldrig kommer igång, då kommer jag få anpassa mig hela tiden...jag har alltid drömt om att vara en ung mamma....

    Missförstå mig inte, min sambo har tagit allt jättebra och stöttar mig i situationen, och jag tror han skulle stötta mig i vilket val jag än gör. Men samvetet sätter ju igång när man blir den "skyldiga" om hans företag inte kommer igång....Jag älskar honom och han älskar mig. När jag berättade att jag var gravid och han sa att han var osäker så sa han samtidigt "Vi ska ha barn, jag vill ha barn med dig, men jag tycker det är tidigt" Jag vet bara att det är aldrig rätt tid att skaffa barn, det kommer alltid vara något... men just detta med hans företag (han har fast tjänst också, men drömmer om att säga upp sig och köra sitt egna vilket kommer skjutas på om vi kör)... tänk om han blir olycklig... så svårt och ångestladdat för mig.

    Jag har i alla fall bokat tid med kurator imorgon för att få prata ut ordentligt... hur resonerar ni där ute? Är jag egoistisk som tänker att jag inte vill avbryta graviditeten eller bör jag lyssna på honom?

    Tack!

    /Mickan


    Jag är provanställd och kommer vara i ca v 25 när den går ut. Jag har berättat i v 21 och mitt jobb tar det med ro. Har även pratat med den som är fackligt representant som säger att skulle de avbryta min anställning tar de vidare det fackligt. För mig fanns det inte på kartan att göra abort pga ett jobb. Aldrig i livet! Vi har försökt få barn i många år och nu visade det sig att embryot ville fästa. Bara glädje känner vi. Ni måste ju så klart bestämma själva om ni vill vänta men det jag lärt mig är att man inte alltid kan planera när barn blir till. Man får ibland fundera på vad i livet som är viktigast. Ett jobb är bara ett jobb. Det är ju inte säker att det nödvändigtvis kommer gå enkelt att bli gravid senare. Bra att du har tid till kurator. Hoppas ni kommer fram till hur ni vill göra.
  • alade

    Jag gjorde ivf och blev gravid under min provanställning. Pratade med chefen bara några veckor efter att jag påbörjat den för att berätta om inbokat äggplock och de har både lyckönskat mig och anställt mig på fast tjänst efter att jag blivit gravid.

  • miickaan
    nevermind skrev 2017-08-16 21:00:35 följande:

    Om du inte blir kvar på jobbet, hur klarar ni er då ekonomiskt?


    I och med att min sambo har fast tjänst och väbetald sådan så skulle det ändå gå att leva på det. Men såklart skulle det blir mindre pengar i fickan jämfört med om jag får behålla jobbet. Så är det ju
  • nevermind
    miickaan skrev 2017-08-16 22:48:43 följande:
    I och med att min sambo har fast tjänst och väbetald sådan så skulle det ändå gå att leva på det. Men såklart skulle det blir mindre pengar i fickan jämfört med om jag får behålla jobbet. Så är det ju
    Jag trodde han hade eget företag?
  • Estor

    Jag hade ett vikariat feb-sista sep. Är nu gravid i v.25 för ca 3 v sen ringde min chef när jag var sjukskriven pga graviditeten och erbjöd mig en fastanställning från 1 sep, så då jobbar jag en månad till och sen går jag på ledighet (ok FK godkänner) Så vill de ha dig stoppar inte en graviditet.

    Sen får inte en arbetsgivare neka jobb enbart pga en graviditet.

    Men förstår hur du tänker och det är klart det ät startar en tankeprocess konstigt vore det annars. Lyssna på sin magkänsla men prata mycket hemma tillsammans :)

  • Estor

    När är provanställningen slut? Måste du berätta om graviditeten innan? Du är skyldig att medela chefen 2 månader innan förväntad grav ledighet. Sen vet man ju inte hur du kommer må, men om du får må bra. :)

  • miickaan
    nevermind skrev 2017-08-16 22:54:05 följande:

    Jag trodde han hade eget företag?


    Ja på sidan av. Hans dröm är att säga upp sig från sitt fasta jobb och enbart försörja sig på det egna. Men i och med detta läge så kommer han antagligen få jobba kvar på det fasta ett tag. Vilket han kanske hade fått göra ändå, men det jobbiga i denna situation är att jag känner att det är mitt fel om han inte kan säga upp sig.
  • miickaan
    Estor skrev 2017-08-17 06:56:06 följande:

    När är provanställningen slut? Måste du berätta om graviditeten innan? Du är skyldig att medela chefen 2 månader innan förväntad grav ledighet. Sen vet man ju inte hur du kommer må, men om du får må bra. :)


    Jag har provanställning fram till december. Funderar på att hålla tummarna och mörka det så länge det går. Skulle det inte gå får man helt enkelt vara ärlig. Och hoppas att dem är vettiga (som dem har verkat vara hittills, ändå varit hos dem sedan semptember förra året).
  • Anonym (Också provanställd)
    miickaan skrev 2017-08-17 07:20:50 följande:

    Jag har provanställning fram till december. Funderar på att hålla tummarna och mörka det så länge det går. Skulle det inte gå får man helt enkelt vara ärlig. Och hoppas att dem är vettiga (som dem har verkat vara hittills, ändå varit hos dem sedan semptember förra året).


    Jag tror att oftast är det lugnt. Om man anställer unga kvinnor så borde de faktiskt räkna med att vissa kommer bli gravida. Tänk så fruktansvärt det vore om alla bara anställde de som inte vill ha barn eller som inte kan få barn. Barn är en viktig del i livet och det tror jag de allra flesta förstår. Vi ska dessutom dela föräldraledighet lika så jag kommer inte vara borta i flera år. Min mans jobb verkar dock inte helt förtjust i tanken att han ska vara hemma 7-10 månader. Han har fast anställning men på hand jobb tar visst männen betydligt kortare föräldraledighet. Konstigt nog. Gällande din sambos planer att starta eget så tror jag inte heller det är så stort problem. Det kommer alltid vara så att det kanske inte passar att skaffa barn. Man ska bara få ordentligt jobb, hitta perfekta huset, resa massor osv. Läget är aldrig perfekt. Men jag tror verkligen att det kommer att lösa sig om ni bestämmer att behålla detta barnet. Om ni bestämmer ett för abort kommer det nog också bli bra. Lycka till!!
  • nevermind
    Estor skrev 2017-08-17 06:56:06 följande:

    När är provanställningen slut? Måste du berätta om graviditeten innan? Du är skyldig att medela chefen 2 månader innan förväntad grav ledighet. Sen vet man ju inte hur du kommer må, men om du får må bra. :)


    Så fult gjort. Det är sånt här som gör att kvinnor diskrimineras på arbetsmarknaden.

    Syrran berättade. Hon fick ändå vara kvar.
Svar på tråden Oense och provanställd