Anna1234 skrev 2017-09-11 17:53:17 följande:
Du svarar nej på frågorna om de vuxna runt dig hade kunnat hjälpa dig som barn men är det riktigt sant? Tror du inte att människor med autism kan lära sig tidigt hur andra tänker och resonerar och få en medvetenhet om att alla inte resonerar som dem?
Är det inte tvärtom så att en förälder till barn med autism borde jobba extra hårt på att berätta hur omvärlden reagerar och agerar eftersom det inte alltid finns en naturlig förståelse? Om ett barn får höra från start att andra blir ledsna om man säger si eller så eller att man måste kompromissa i leken om man vill behålla kompisarna?
Min son fick sin diagnos när han var tolv. Vi läste på allt vi kunde om vad det innebar. Vi fick också hjälp av habiliteringen, vi fick bra verktyg för att hjälpa vår pojke. Just det du skriver om har varit väldigt viktigt.
Ett barn med AS behöver tydliga riktlinjer och man måste vara väldigt tydlig med vad som är okej och inte i sociala situationer. Min pojke menar inget illa med det han säger, han är bara ärlig. Vi har pratat mycket om att vissa oskrivna regler är knasiga men de finns och dem måste man hålla sig till.
Nu är han tjugo år och kan föra sig i vilken situation som helst (även om han blir väldigt trött av ansträngningen). Han accepterar att det i sociala sammanhang finns saker som "bara är så" även om han tycker att det är dumt och onödigt.
Till TS: var/är du extra bunden till någon av dina föräldrar? Har du eller har haft mycket ångest?