Min son vill mer än tränarna/lagkompisarna

Har han pratat med tränarna och framfort sina åsikter? På klubbens årsmote t ex?

Jag har försökt peppa honom att ta upp diskussionen men han vill/vågar inte. Men jag håller med om det vore det bästa om det kom från honom själv.

Att det är träning så många dagar i veckan får mig att tveka. När ska han göra läxor, träffa kompisar (förutom lagkompisarna), träffa sin familj?

Egentligen tror jag inte att det är lönt att ta den diskussionen med klubben, eftersom de är en breddklubb.
Det är många som får byta klubb efterhand som de utvecklas och vill mer. 
Frågan är nog snarare hur mycket tid och ork han har att lägga på träningen, och hur mycket tid och ork ni föräldrar har att lägga på just honom. Jag vet ju inte om ni har fler barn som också ska ha tid och engagemang av er.

Som jag ser det så har han allt att vinna på ett klubb byte, gör han det sen snyggt så kan han alltid komma tillbaks om det inte blev som han tänkt sig.

Det har precis varit en större artikelserie angående detta i GP. Samtliga större klubbar uttalafe sig. Alla som uttalat sig var då överens om att det bästa för ungdomar generellt som satsade på fotboll som sk talanger, var att stanna i sin moderklubb fram tom 15 års ålder. Detta för att de även behöver trygghet, kompisar och sina gamla tränare, utöver föräldrarna.

Har han provspelat i talanglaget? Sedan var alla också överens om att det enda gängse och ärliga tillvägagångssättet för storklubbarna att jaga talanger var som följer:

- aldrig före 14 års ålder, gränsen drogs egentligen vid 15-16. Pga ovanstående.

- Första kontakt skall ske med spelarens moderklubb och spelarens tränare. Aldrig med spelaren/den minderårige.

- andra kontakt skall ske med spelarens föräldrar

- spelaren skall få provspela i klubben innan byte

Alla var också överens om att detta bla är ett sätt för de stora klubbarna att jaga bra och billiga unga spelare som blir avsevärt dyrare då de utvecklats ytterligare 2 år i den trygga miljön i moderklubben och spelat fler matcher. Vidare att många föräldrar blir bländade och smickrade av klubbarnas intresse och erbjudande.

Men bäst för merparten - att stanna i moderklubben. Enligt reportaget.

Lycka till!

Min son har spelat fotboll i samma klubb sen han var 6 år, han är 16 år nu. Hans klubb har alltid haft tänket att alla ska få spela, oavsett var man ligger i sin idrottsliga utveckling. De har haft flera lag i samma årskull och när de blev äldre (runt 14) så spelade lagen i olika divisioner. Detta just för att de som hade intresset att satsa på fotboll skulle utmanas medan de som tyckte det var roligt, men t ex hade fler aktiviteter eller helt enkelt inte ville satsa, ändå skulle stanna i sporten och kunna spela matcher. Dock så har det alltid varit så att träningsnärvaro krävs för att få spela match.

Kolla med ledarna vad de har för plan framöver, kanske har de ett liknande framtidstänk. Personligen är jag inte så förtjust i elitsatsning i för ung ålder, men skulle min son velat det så hade han definitivt fått prova. För honom är det dock lika viktigt att få spela med sina kompisar och ha kvar den gemenskapen.
Har klubben ett uttalat tänk om breddning så tror jag inte de kommer ändra på det.

Lycka till!

Min äldsta dotter var en satsningstalang i en helt annan sport. Blev handplockad som 9-åring. Nu vid 15-års ålder ägnade hon sin sport ?70h/v, och hade definitivt ingen energi eller tid över för övrigt liv eller andra vänner - eller för att plugga på skolämnen. Hon tappade geisten och intresset för sporten eftersom den tog av allt annat - och slutade faktiskt nyligen, helt tvärt. Ett bra och väl övervägt beslut som hon tog helt själv.

Det är viktigt att satsa fullhjärtat, och det är viktigt att man ser vad man väljer bort i satsningen.

Som tränare själv måste jag säga att jag inte håller med om att alla alltid ska få spela.

De som har bra närvaro och gör sitt bästa efter sin förmåga ska självklart ha lika många matcher som talangen men är man 13 och har typ 30-40% närvaro då tycker jag inte det är ok att matchas lika frekvent som de som ligger på 80% och uppåt.

Dottern slutade i år med fotboll för att hennes lag införde närvarokrav för vissa cuper (fullt rimliga krav). Hon rannsakade sig själv och kom fram till att nä, hon skulle inte nå upp till det eftersom hon aldrig var beredd att prioritera bort något annat vid krock. Är man aldrig beredd att välja bort något annat då ska man faktiskt inte ingå i ett lag på det sättet när man är 13. Hon slutade alltså och ägnar sig nu åt andra idrotter och det var helt klart bäst för alla.

Att personer som inte är med och tränar heller inte får spela är en självklarhet. Jag trodde inte jag behövde påpeka att jag pratar om de som kör på så gott de kan.

Har bYtet ingen ångermöjlighet? Jag tycker att pojken om han är nyfiken kan prova det andra laget och utifrån det testa vad som passar honom bäst,. Han verkar ju inte trivas så bra i nuvarande lag och vilja ha saker och ting på ett annat sätt. Så varför inte prova. Det han/ni inte ska göra är att vara kvar i nuvarande lag och klaga på tränarna som uppenbarligen arbetar efter ett bestämt förhållningssätt som detta lag har. Förstår dock att det är ett svårt val för honom och känslan av att både vilja äta kakan och ha den kvar.

Tack igen för era svar, jag uppskattar verkligen att få olika åsikter.

När det gäller tiden, ja jag är beredd att lägga ner en hel del. Det gör jag redan idag. Vi har en son till som också idrottar och då mycket tillsammans med sin pappa. Redan nu hänger jag alltså mest med den yngste killen och helgerna går i princip åt till att köra till träningar, heja vid matcher, stå i klubbens café etc. Ja ni vet Nu är det två sporter, förutom körandet som blir längre kommer det inte att bli så stor skillnad.

Trots klubbarnas policies blev vi kontaktade redan när sonen var 11. Jag måste ändå säga att all kontakt varit väldigt respektfull och hela tiden har vår klubb fått information. Jag har bara gott att säga om akademierna i detta hänseende. Vi har provtränat (med klubbens godkännande), fått erbjudande och sedan sagt att vi inte vill byta ännu. Detta var väldigt jobbigt för sonen, själva beslutet. Han visste varken ut eller in och då fick vi föräldrar bestämma åt honom.

Det svåra var att ?svika? kompisarna och att släppa den andra sporten. För visst hade han kunnat komma tillbaka, men jag tror att det inte varit helt lätt för honom själv. Han har en stor vinnarskalle, så jag tror inte att han ens för sig själv skulle erkänna att det inte blivit bra.

Vår klubb har sex olika, jämna grupper och tre av dessa kallas till match, olika konstellationer hela tiden. Det spelar inte någon roll hur mycket man tränar.

Som ett skäl till detta anger man att många killar tränar andra sporter och därför inte kan gå på alla träningar. Och det tycker jag egentligen är bra. Baksidan är att det såklart märks att du tränar tennis och inte fotboll när det är match. Laget blir ganska ojämnt.

Och en del har ju skiljda foräldrar, och får ju kanske bara träna varannan vecka, så de har ju inte så stort val att utebli då.

Det finns flera med skilda föräldrar men i vårt lag är inte det något som påverkar träningsfrekvensen. Men jag kan absolut ha förståelse för att det är svårt att träna om en förälder bor långt bort.