Felaktig orosanmälan

En orosanmälan kan aldrig vara felaktig eftersom oro är något man tror sker eller har skett inte något man vet har skett eller sker.

TS, jag förstår precis hur du menar.

Jag och min man blev anmälda till soc för ett tag sedan. Det var fritids som gjorde en orosanmälan till socialtjänsten efter något som vårt ena barn sagt.

Jag har försökt gå in i det med ett öppet sinne för något säger mig att nåt ändå är på tok när ett barn säger att ?pappa bråkas hemma? och ?mamma är alltid trött? osv, men oj vad man har varit ledsen ibland och känt sig utpekad. Det har efterhand visat sig till störst delen bero på en känsla av att vara åsidosatt och ouppmärksammad.

Utredning är klar och soc säger att vi har så fina barn och att det enda dom skulle vilja erbjuda i vårt fall är en form av samtalsterapi mest riktat mot att hjälpa min man att få andra verktyg till att hantera konflikter med barnen.

Men vår familj som helhet har helt klart fått sig en törn. Det är mer slitningar här hemma. Det barn som hade dessa känslor inom sig säger nu väldigt ofta: ?man får faktiskt inte vara arg på barn!? när vi någon gång hamnar i konflikt. Jag försöker förklara att arg får man visst vara, alla har rätt till sina känslor, det viktiga är att man inte slåss, inte säger fula ord och inte skriker - och att det gäller för ALLA, både vuxna och barn. Hen sätter händerna för öronen, min man gör en uppgiven gest med händerna och går ut i garaget.

Det äldre syskonet är less på socialtjänsten och anklagar sitt yngre syskon för att ha dragit igång det här vilket skapar slitningar mellan dom. Jag har förklarat en miljon gånger att om det är någons fel så är det vårt fel (vi vuxna) eftersom det är en reaktion på något vi gjort.

Gud, jag önskar bara att jag kunde spola tillbaka tiden, vara mer på tumanhand med det yngre barnet och se de här tecknen innan allt gick så långt.

Jag vill heller inte säga något ont om socialtjänsten, dom har varit trevliga och professionella. Men nej - hos oss har bara allt blivit sämre :(

har haft 7 års helvete med myndigheter!!
Håller fullständigt med alla föregående talare. utom damen som, så ystert tycker att man ska ta allt med solsken i blick. En utbildad socionom utan livserfarenhet är en samhällsfara!!!!
Efter att FK och Läkare kommit överens ovanpå mitt huvud, att nu är det nog dags att slänga ut mig, med lögner och t o m utan något giltigt skrivet hälsointyg fr min läkare, kom dessa personer överens om mitt öde många år framöver!
Tog ifrån mig allt på 2 sekunder utan att blinka!
Skickad till socialkontoret å till AF utan att fatta att jag blivit  "nollad" det talade damen på AF istället om för mig.
Jobbat hela mitt liv dåligt underhållet mående samt mångårig stress orkade jag inte mer. Sjukskrev mig till slut....jag var helt under is och låg som ett kolli oförmögen att slåss mot myndigheter.
7 år senare, har jag med nöd och näppe kravlat mig levande upp från absolut botten till läget att jag nu funkar någorlunda och kan skriva detta t ex.
Bostadslös vid 58 års ålder, lever jag iaf. 
Summan av detta vanvett har kostat samhället............?
7 år med soc minst 20 olika handläggare som ALLA har varit helt utan något som helst förnuft och samarbetsvilja eller att inte ens ta in vad man berättar inte ens orkar läsa in personen dom ska träffa, man måste dra allt om och om och om igen. Jag har gjort mina åtaganden. Det gjorde inte dom. Inte fan skulle dom lysa som solsken om deras utbetalningar kom 1 vecka senare eller att det gjordes felaktiga avdrag på dom stackars 2500 kr som blev kvar efter inbetalda räkningar.

Ett ORD för detta, myndighetsmakt missbruk. Trodde aldrig att det funkade så här..men det gör det. 

man måste vara väldigt välmående och stark om man ska klara livhanken under dessa omständigheter.

ML

Mitt x, som har en dotter sedan tidigare på lvu, han ljög sig ur alla anmälningar! Jag visste inte hans bakgrund sen innan. Jag blev tyvärr gravid, inte tyvärr med barnen, för dom älskar jag! Men han blev våldsam mot mig när jag var gravid, o han blev våldsam mot mig när jag födde. O låg på neonatal. Även när vi kom hem..

Orosanmälan kom in från sjukhus. Även från psykolog där. Även från BVC. Allt lades ner!? Han ljög sig ur allt! Och även om det fanns bevis, lyckades han ljuga sig ur det. Jag kunde inget göra. För att skydda barnen...

Vi blev anmälda av förskolechefen(som är avskydd av alla och har gjort så mycket märkligt i sina dagar) när barnet var litet. Jag blev efter många års sjukdom äntligen diagnostiserad och sjukskriven. Vi ansökte om att barnet skulle få gå på fsk efter pappans tider och då antog förskolechefen att det bara måste vara något fel hemma. Detta trots att läkare skrivit ett väldigt tydligt sjukintyg. 
Jag fick hem ett brev om att soc fått in en anmälan och att de skulle kontakta oss efter jul(detta var strax innan jul). Jag blev så jävla urförbannad! Skulle vi gå och oroa oss i flera veckor och dessutom över jul bara för att denna hagga är hopplös?! ALDRIG! Så jag ringde upp mottagningsenheten och blev kopplad lite fram och tillbaka(alla jag talade med var trevliga) och kom sedan till någon som skulle ha vårt ärende och hon sa mer eller mindre direkt att hon inte fattade varför vi blivit anmälda och att de inte skulle kontakta oss och inget skulle hända. 

Ändå har jag än idag inte släppt detta. Jag berättar så lite som möjligt för fröknar och annan dagispersonal, man vet aldrig om de kan misstolka något och i kombination med att man är en yngre förälder så vet man aldrig vad som kan hända. Jag är sjukt paranoid efter det här och får vi fler barn kommer jag att byta till ett dagis med en annan chef.