Samband mellan svartsjuka och PTSD ?

Vad handlar personens ptsd om? Är det relaterat är det ju troligt. Är det inte det antar jag att man av ptsd både känner sig mindre nära sin partner och ökad generell oro vilket kan öka svartsjuka antar jag. Men det bör gå att bli av med svartsjukan utan att bli av med ptsdn.

Andra gången jag ser denna koppling

ptsd> svartsjuka här i familjeliv och NEJ med stora bokstäver det är världens sämsta ursäkt!

Jag har haft värsta graden ptsd jag blev även tillsagd att jag är bland det grövsta fall min psykiatri jobbat med, är jag svartsjuk? Inte ett jävla dugg.

Ska förklara djupare.

PTSD (posstraumatiskt stressyndrom) post = gammalt

och diagnosen kom till i och med alla traumatiserade män som kom hem från krig och återupplever krigsscenarion i vardagen så starkt att de tror de är på minfältet när de är hemma på gräsmattan. Du återupplever traumat som megastarka Flashbacks, lite som att resa tillbaka i tiden och du upplever allt exakt som det kändes när det hände. Du känner blodsmaken, du känner slaget, du hör skriken, du känner smärtan som om det sker i nutid. Du drömmer mardrömmar om scenariot. Du triggar Flashbacks via lukter smaker tonläge röst plats allt som påminner om traumat. Jag t.ex fick Flashbacks av män i mörker. Försvarade mig med mitt liv mot min partner som gjorde ingenting.

Vad har detta med svartsjuka att göra?

Ingenting!

Svartsjuka= diagnosen att ständigt misstänka din partner för otrohet och ser "tecken" överallt, det beror på en människa som inte skött hemläxan med självkänsla, om du inte tycker om dig själv så kommer inte din partner det = svartsjuka börjar. Samma sak om du som är svartsjuk är otrogen mot din partner, då tror du att din partner tänker som dig och gör som dig, därav svartsjuka.

Psykiatrin använder sig av diagnoser som är satta efter vissa kriterier om det blivit uppfyllda, men jag har märkt att de här tillstånden och diagnoserna blir vardagsord där man själv sätter benämningarna eller också på andra, men att man har fel. Varifrån har personen i fråga fått höra att det är PTSD? Är det från en psykiatriker eller är det som man själv bara tror? För mig, och jag är ingen expert, låter det för starkt att kalla det för PTSD och jag får inte riktigt ihop begreppen hur det skulle kunna vara det. 

Det enda jag kan jämföra det med är att mitt ex var mkt svartsjuk om mig till vi en dag satte oss ner och pratade igenom det ordentligt. Han hade blivit utsatt för otrohet i hans tidigare relation (innan mig, och det var rätt så nyligen avslutat innan jag kom in i bilden också, det var faktiskt brutalt den otroheten han fick genomlida och fick veta från annat håll också att det här stämde, så inte bara hans ord om vad som hänt. Jag trodde inte han var färdig med sitt ex, dvs jag trodde han hade känslor kvar för henne, men det hade han inte sa han utan det var vad som hade hänt. Han kopplade ihop det hela själv och efter det slutade han vara svartsjuk om mig. Det tog slut mellan oss av andra anledningar flera år framåt i tiden, jag som valde att lämna. 

Jag har också blivit svartsjuk i ett förhållande, det enda jag varit det i, och det hände efter att han ljugit, inte stått för vad han gjort när jag innan bett om ett ärligt svar och bett om hans syn på saker och ting som var viktiga för mig. Han har också det i sig från sin familj att han kan till exempel säga till barnen att säg inte detta till mamma... så det är han själv som byggt upp det att ett avstånd ökat mellan oss och att tilliten inte funnits där sedan innan. Min svartsjuka kom då jag blivit djupt sårad. Det hade delvis med mitt förflutna att göra, något jag inte ville och hade bestämt mig för att inte bli utsatt för igen och hur lite han respekterade det, när jag gett honom ett val. När jag sedan kom i balans igen var min kärlek också och min syn också på honom annorlunda än den man han varit för mig innan. Vi älskar fortfarande varandra och familjen men jag älskar inte honom som jag en gång gjort och tror aldrig mer jag kommer göra, men det är okej ändå. Jag tror jag älskade honom för mycket innan ändå så och det var kanske inte helt hälsosamt det heller. Han jobbar på att jag ska få full tillit till honom igen och tror med tiden att det blir så. Jag kommer aldrig mer vara svartsjuk om honom, och om vi en dag inte är ett par längre och jag hittar nån annan tror jag inte att jag kommer vara svartsjuk då heller utan förstå vad det kommer ifrån. Tycker det är en väldig skillnad om man är svartsjuk från början i en relation och varit det i tidigare också än om man plötsligt efter en utlösande händelse blir det. Jag har gått tillbaka till mitt normaltillstånd, är inte svartsjuk alltså. Han skulle aldrig kunna få mig svartsjuk igen för jag vet att problemet låg hos honom, inte hos mig. För mig har alltså svartsjukan uppkommit efter en händelse hos den mannen i den aktuella relationen. Jag har blivit hårdare/friskare i mitt synsätt så jag tror inte jag är mottaglig för att bli svartsjuk på nytt som sagt ifall framtiden skulle innebära att jag är i en annan relation. Jag har också jobbat med mig själv mycket för att se min del varför svartsjukan uppkom. Hade det varit jag som varit sabbad/min skuld till svartsjukan så hade jag varit svartsjuk tidigare, non-stop, men så var det inte. Idag kan jag inte fatta hur jag kunde bli så förstörd av det och jag är inte rädd för att bli sårad igen på det viset för det kan han inte, jag ser alltså hans svek delvis med andra ögon idag än då då jag bara såg det på mitt sätt, men som jag sagt till honom så har den mannen han då var för mig dött, och vi får väl hoppas med tiden att den han är och kommer förbli är en man jag älskar. Jag har förlåtit honom men jag har varit vaksam när jag sett hans mönster av att inte berätta saker och ting för han tror det ska skydda mig eller han vill undvika en konfrontation, att detta är något i honom som han haft i sig alltid innan, från hans familj, lärt sig det därifrån och det är han som måste jobba med det så att tilliten finns där och närheten.

Ursäkta alla upprepningar. 

Jag tänker som "hum" ovan: är detta ptsd diagnostiserat (och behandlat) an en psykolog, eller lite egenhemsnickrad självdiagnos? 

Självklart är det så att om någon varit med om otrohet och lögner förut, blir man extra vaksam i nästa relation. Men man måste prata om saken och bryta mönstret!