Ny partner pratar inte barnens språk - någon med erfarenhet?

Läser han svenska? Isf kommer han långt på några månader om han kämpar. Iaf tillräckligt för att kunna prata med små barn :) Hjälp honom öva så har ni ett mål tills ni kan flytta ihop.

Nej, inte än. 

Hej!

Min kille flyttade hit från USA när barnen var 3, 5, 5 och 9 år. Upplevde mest bara att det var roligt för både oss och barnen - engelska är ju ett språk de ändå ska lära sig så det skadar ju inte att tjuvstarta ;)

I början funkade kommunikationen med de yngre barnen bra med gester och miner, de tyckte att han var en rolig farbror, amerikanen. 9-åringen kunde lite ord och fraser från skolan så hon tyckte att det var roligt att prova dem på honom och han lärde henne mycket nytt. Och hon lärde honom mycket dumt - i början bestod hans svenska ordförråd mest av "Hej, "bajs" och "faaa-an!" haha.

Med tiden är det däremot jätteviktigt att de lär sig kommunicera på riktigt med varandra. Satsa stenhårt på att de ska lära sig varandras språk! Engelska ska ungarna som sagt ändå lära sig så du har tur - hade nog varit betydligt svårare med ett mer främmande språk.

Stort tack för ditt svar, jag blir jätteglad att höra att det finns någon som varit med om det och att jag inte är ett totalt UFO

Och såklart ännu roligare att du har bra erfarenheter. Jag längtar mycket efter att de ska kunna prata med varandra ordentligt, för även om de kommer bra överens så är det ju så mycket som inte kommer med.

Hur pratar ni med varandra i nuläget? Pratar alla svenska hemma? Engelska? Blandar? Hur länge sen var det han flyttade hit?

Hej igen! Jag är samma person som svarade tidigare, har inget konto så jag använder tillfälliga gästkonton.

Han hälsade på första gången för ganska exakt tre år sen nu, över jul, och flyttade in till våren/sommaren så 2,5-3 år nu då beroende på hur man ser det (jösses vad tiden går).

Jag och han pratar fortfarande engelska för det mesta, av ren lathet. Barnen pratar han däremot svenska med vid det här laget, fritt och ledigt men med tydlig brytning och många fel - hellre än bra får man väl säga, haha. Numera 13-åriga flickan blir frustrerad av det och byter gärna till engelska eftersom hon kan men de andra verkar inte bry sig ett smack. Felsägningarna kan bli rätt roliga ibland och det finns några legendariska felsägningar som liksom blivit små interna skämt nu när han blivit en så naturlig del av familjen :)

Kan tilläggas att han nog haft ovanligt goda möjligheter att lära sig svenska snabbt. Tex kastades han inte in i jobbsökande och sånt det första som hände utan han pluggade bara svenska och skötte hushållet första året, lärde känna min bekantskapskrets etc. Han är en utåtriktad person som gärna babblar på och inte är så rädd för att det ska bli fel, vilket nog underlättar. Dessutom hade han tur och fick extrajobb på en fritidsgård sen andra året, så sen dess träffar han ju folk genom jobbet som han måste snacka med, det hjälper verkligen att hålla språket igång! Han brukar annars klaga på att svenskar nästan är lite FÖR bra på engelska ibland, för många byter direkt till engelska och i tron att de gör honom en tjänst.

Hoppas ni har en lika rolig resa framför er, det är få förunnat! Spännande när ni dessutom kan två andra språk redan, istället för bara svenska. (Av ren nyfikenhet, vilket språk?)

Låter underbart, jag får gott hopp om en fin framtid när jag läser detta. 

Nu är språk skillnaderna för mig inte enorma - Jag pratar svenska, killen och bonusarna danska. Men danska är fortfarande hopplöst knepigt. 

Men jag kan komma med ett tips..
Jag pratade enbart engelska i början - Det var omöjligt att lära mig danska och killen fick översätta till barnen.

Men när man inser att man vill ha en relation till andra språkliga barn får man skärpa sig. Jag lärde mig bas orden som användes till barnen och pratade mycket med barnen på min begränsade danska. Google är fantastiskt till översättning av ord man inte kan än.
Sedan rullade på. Med barnen blev det bara deras språk och jag lärde mig genom dem. 

Jag fick säga till, typ 1000 gånger, till killen att inte heller prata engelska mer utan bara ta det långsamt på  sitt eget språk med många enkla ord innan det sattes fart på ?vuxen nivån? ordentligt. 
Varje gång vi studsar tillbaka till engelskan fastnar den ett tag för det är lättare men då får man påminna sig att ?nej! Det här kommer jag ingenstans på? och sluta. 

Tips två är att lyssna sjukt mycket på musik på språket som ska läras och helst se på film med det språket fast engelska eller det andra språkets undertexter. 

Det är inte lätt - men vill man går det, och ju snabbare man startar ju bättre ???? Annars kan man lätt fastna i engelskan för evigt som jag gjort med mina 10 år långa  vänskaper med andra danskar ????

Ett par år? Har han varit här så länge? Jag är själv invandrare, lärde mig svenska på några månader. Vad väntar han på? 

När jag kom till Sverige, hade jag ett två-språkigt barn. Sonen var 3 år och han pratade då tyska och engelska. Jag tyckte att tre språk måste vara för mycket och jag frågade en barnpsykolog hur man skulle göra. Psykologen tyckte det var lika bra att byta tillbaka med en gång. Det var jag som pratade engelska med honom (hans biologiske pappa är engelsk-språkig, men var utomlands). Jag bytte tillbaka till tyska, sonen lärde sig svenska av styvpappan och engelskan glömdes lite grann.

Dock fick han ju tidigt engelska i skolan sedan och jag tyckte att det liksom kom tillbaka. Det fanns en viss förkunskap. Som familjespråk avvecklade vi dock engelska snabbt. Jag hade läst lite svenska innan jag kom hit. Vi släppte engelskan efter bara fem veckor. 

För mig vore det en "dealbreaker".
Man behöver ju inte bryta upp för det, men jag skulle i alla fall vänta med att flytta ihop.

Hur bra är han på engelska? Är det hans modersmål eller andraspråk?