Min sambo har ”baby blues”

Grattis till bebis! Det är kämpigt i början men det blir bättre!!<3 Jag har en 3 åring och en 6 månaders och med båda barnen va min man hemma med tills de va 3 månader.. Har du möjlighet att vara hemma lite extra så va hemma och hjälp till med det som går!

Mitt varmaste tips är att köra i skift med bebis! Ofta sover bebis bra på mammas/pappas bröstkorg när man halvsitter i soffan.. bulla upp med stora soffkuddar runt så bebis inte kan glida av åt något håll och turas om med att sova på soffan med bebis så ni båda får sova ostört i sängen och vila upp er! 1-4h sömn ostört kan kännas som ett dygns vila

Om hon ammar och får såriga bröst så är purelan och amningsnapp två jätte bra hjälpmedel!

Jag har själv inte gått igenom det ni känner men har många vänner som har gjort det och det va BVC som hjälpte dom så vänd er dit och våga vara helt ärliga!! Det är inga ovanliga känslor, ni är grymt duktiga föräldrar och ni kan få jätte fin hjälp om ni ber om det!

Se till och gå ut i friska luften! Ofta är det en pärs att ta sig ut men när man väl är ute så är det jätte skönt för allihop! Eller turas om och gå ut med vagnen så den andra får sova ostört hemma! Det är okej att få komma ifrån och hinna andas!

Jag har suttit på parkeringar och sovit i bilen när sonen har vägrat somna hemma! Alla knep som får dagen att gå ihop är bra knep

Hejjahejja!! Ni klarar det här! Att ni tar steget att prata/skriva om det visar hur engagerade och bra föräldrar ni är!

Jag tyckte det var jättetufft när min sambo började jobba igen. Är gravid med nr två nu o denna gång har han tagit ledigt 5 veckor efter förlossningen för att stötta.

För mig här hemma funkade det bäst med RUTINER. Gå upp ungefär samma samma tid varje dag, gå en långpromenad en viss tid, äta, vila middag osv.

Jag fick lägga alla krav på disk/dammsugning åt sidan. När min sambo kom hem tog han barnet en timme så jag bara kunde ha armarna fria och känna mig som en egen person igen. Sen delade vi på hushållssysslorna och barnet på kvällar o nätter.

Har ni någon som kan hälsa på på dagtid? Min svärfar kom ibland när jag var riktigt trött och gick en lång runda med vagnen så jag kunde sova middag. Mat och sömn är SÅ viktigt för att hamna i balans och man måste lära sig att sova när bebisen sover. Hur jobbig än sömnbristen känns så klarar man det.

Du får försöka hitta ditt andrum på jobbet, och försöka vara positiv när du kommer hem. Små saker som gör skillnad, att ge komplimanger för vad hon gjort under dagen, kanske har du handlat under lunchen, vara lyhörd för vad hon behöver. Vissa VÄGRAR ju fysisk kontakt för de varit klistrade vid barnet hela dagen, medan andra verkligen behöver kramar och att snacka med en vuxen person.

Bebistiden går fort även om det inte känns så när man är i det, och det blir så mycket lättare med just dem bitarna senare.

Det var sjukt jobbigt när min man började jobba, även om dottern då var en månad. Det jag insåg rätt snabbt var att jag mådde bäst av att hitta på saker på dagarna. Jag träffade andra mammor i föräldragrupper, åkte hem till mina föräldrar, gick på spädbarnsmassage på Öppna förskolan och liknande. Perioden mellan att dottern var typ  1 månad och 6 månader var jag iväg nästan varje dag på enkla aktiviteter som passade mig och dottern.

Men faktiskt måste jag säga, skippa tankar på att ta in på hotell och ha barnvakt över natten. Det är inte rätt grejor just nu. Ni ska hitta ett nytt liv med bebisen, inte utan.

Däremot kan man ju ha föräldrar och syskon mycket på besök och få avlastning på det viset. Typ kunna duscha i lugn och ro för att man vet att någon annan passar bebisen. Eller kunna gå en liten promenad ni två.

Ta in på hotell är något du får skjuta på framtiden. Gossen är dels alldeles för liten och behöver er hela tiden men när man väl åkt iväg så saknar man sitt lilla spädbarn så man kan inte njuta en sekund. Sen tillika är ni så utsjasade att ni inte kommer att orka njuta. Men jag kan förstå vilja av att trycka på paus. Lösningen för mig var att kämpa igenom tiden, mannen underlättade praktiskt, vi fick lite hjälp med att rulla barnvagn, min mamma tvättade till oss, nån fixade lite mat nån gång osv. Det är fokus på att hitta en vardag som funkar och lära känna den lille. Snitt är jobbigt, jag håller med. Det tar tid men ni kommer att landa i det, ge det tid, omsorg och kärlek. Och sov när ni kan.

Kan ni kanske ta dubbeldagar ett tag till och hjälpas åt? Jobbar själv inte i Sverige, så jag är inte helt insatt i svenska föräldraförsäkringen, men jag trodde inte att arbetsgivare kan neka föräldraledighet. Det behöver ju inte vara på heltid heller utan en eller några dagar eller halvdagar iveckan kanske?

Jag började jobba när barnet var tre månader, på deltid. Andra föräldern var hemma 75%. När jag kom hem från jobbetfick hon en-ettpar timmar ledigt att vila på eller gå ut och vara ensam. På helgen kom morföräldrarna och vi klädde upp oss och gick ut och åt lunch eller något.

Att vara borta en hel natt låter optimistiskt, men det kanske går? Rimligare är nog en eller ett par timmar åt gången. Däremot måste ni dela på nätterna så att en får sova ostört i taget. Ni kan dela varannan natt eller halva natten var, vad som nu passar just er bäst. När min fru var riktigt utmattad tog jag också bebisen och sov över hos morföräldrarna så att hon fick en ostörd kväll.

Sen vill jag åter igen understryka hur viktigt det är att äta bra för att hålla ork och humör uppe, i synnerhet när hon ammar. Se för guds skull till att hon inte hamnar i fil- och mackaträsket. Du kan hjälpa till med att laga mat, hämta färdiglagad lunch, köpa med dig smoothies etc.

Lycka till och ta hand om er!

Vi kände samma, min man och jag. Det är precis så som många redan beskrivit att känslona kommer, vår bebis är 4 månader nu och vi kan inte tänka oss ett liv utan henne. Dock vill jag flagga för förlossningsdepression, utan att skrämma er, bara så att ni är lite uppmärksamma. Om ni märker att det inte går över av sig själv efter några veckor så sök hjälp, det är 1/10 föräldrar som får förlossningsdepression, både kvinnor och män. Väldigt vanligt med andra ord. Min "baby blues" visade sig vara en depression istället. Jag grät konstant i 6 veckor och hade dagligen panikångest över det hur livet förändrats. Jag hade självmordstankar och tyckte att mit liv var förstört. Samtidigt kände jag en enorm skuld och skam för dessa känslor, det var ett efterlängtat barn som vi kämpat för att få. Jag har fått fantastisk hjälp från bvc som hänvisade mig vidare till mödra-barn hälsan. Ju tidigare man får hjälp desto kortare blir ofta återhämtningstiden. Jag är fortfarande inte helt tillbaka, men idag känner jag att jag älskar mitt barn och att vi kommer att ta oss igenom det, något som var otänkbart för 3 månader sen.

All lycka till er och god jul ?

Menade naturligtvis <3 inte ?

Hej

Vi fick en dotter i augusti och efter en jobbig förlossning är det inte förrens nu jag börjar må bättre. Känner igen mig på din beskrivning. Det har tagit mig lång tid att röra på mig och komma igång, bara i det är det en stor frustration. Sen att sova dåligt och hela tiden passa upp en liten gör inte det lättare. Man kan bli ganska så överväldigad av bebisen och ha svårt för att sätta ett uttryck/en känsla på allt som händer.

Fortsätt att prata med varandra och blir det inte bättre så be om psykologkontakt via bvc. Det kan ta ett par veckor innan man får kontakt med psykolog så ibland kan det vara bättre att vara ute i god tid än att vänta och hoppas på att det blir bättre. Jag har själv gått till psykolog nu i snart 2mån tycker att det hjälper att få perspektiv på saker och att få höra att mycket av det man känner är helt normalt...

Hoppas det blir bättre för er snart!!

Hon har nog väldigt mycket hormoner i gungning just nu.
Då kan man börja gråta för ingenting. Det är helt normalt.
Det viktigaste är att hon har stöd av dig nu,
Kanske kan ni prata med någon på bvc.
Det kan ju vara en förlossningsdepression också.
Och då kanske ni kan behöva hjälp att prata med någon.
Och det kan de ordna på bvc.

Stort lycka till! 

Tänk på bebisen, inte bra för honom att vara en natt utan er. Han är ju nyfödd!!! Ni får nog lägga de behoven åt sidan ett tag för bebisens skull. Herregud ni kan ju dela på nätterna, ni är ju två stycken.

I övrigt vill jag säga att era känslor låter helt normala. De första veckorna tyckte jag själv var ganska jobbiga!

Om jag skulle få fler barn skulle jag skaffa en bärsele för små bebisar. Vi köpte en som var från 6 mån. Men förstår nu att det hade underlättat från början. Vårt barn ville inte ligga i vagn annat än när hon sov och vagnen rullade. Och den tiden hon sov behövde man egentligen själv sova eller göra andra saker, inte promenera. Men samtidigt gör det så gott att komma ut. Små bebisar vill vara nära och gillar rörelse. Med en bärsele har man armarna fria och kan göra något och det finns jackor så man kan ha bärselen under. Jag mådde dåligt av att vara så begränsad eftersom dottern skrek från eftermiddag till kväll om man inte gick och bar henne, många nyfödda har skrikperioder då, med armarna fria hade man inte varit så låst. Jag tror också det är bra att schemalägga så att hon vet att hon får en liten paus varje dag. Det är lättare att hantera om man vet att klockan si och så blir jag avlöst.

Ja, det kan kännas jättejobbigt när partnern börjar jobba. Fixa så där finns mat att värma, tvätta när du är hemma och försök hinna med sopor när du ändå går ut. Städa på ledig dag. Så får sambon fokusera på bäbisen och sin egen återhämtning. Kan föräldrar, syskon backa upp lite, punktinsatser. Så sambon kan duscha, rulla lite vagn, diska etc? Det kommer att lösa sig även om det känns övermäktigt,just nu. Skaffa en bra sele, det är toppen!

Lycka till!

Hej allihopa

Jag måste berätta att det har blivit mycket bättre nu och att att ta del av era inlägg hjälpa en hel del. Vi tog hjälp av BVC och sambo har fått prata med läkare, kurator mm och hon jobbar på detta, jag själv får vara hemma och stötta i 7 veckor extra så det hjälper massor. Ville bara uppdatera helt enkelt (långt senare) och tacka er alla för all hjälp. Nu har vi dock nya besvär som vi jobbar med (kolik liknande beteende, såklart.. haha)

Åter igen, tack för att alla ni besvarade och stöttade oss när det var som värst!

Härligt att höra, bra jobbat! Ja, lätt är det fasen inte. Stor kram och Lycka Till!

Vad härligr att höra. Tack för att du uppdaterar oss!

Skönt att höra! 
Det är jobbigt när man får barn och får sömnbrist osv.
Men det blir bättre med tiden.  
Och i slutänden så är det så värt allt man får gå igenom när man får en fin kontakt med sitt barn.