Hur vet man om ens barn är begåvat?

Hon har MILJONER leksaker men just nu är det mest rita som gäller för henne. Eller skriva. På förskolan är hon enligt dom väldigt duktig och alltid en bra och omtänksam vän. Hjälper sina kompisar med det dom itne kan själva. Hon är en väldigt kavat framåt tjej. Att susselsätta sig själv har aldrig varit några problem för henne.

Egentligen är det ju bara att ge henne vad hon behöver utvecklingsmässigt, alltså böcker, utmaningar mm, anpassat till hennes nivå. Som man gör med alla barn.  Det är viktigt att man inte bromsar dem, utan stöttar och uppmuntrar på de vis man kan.

Jag räknas in bland högbegåvade och stötte på vägg efter vägg i skolan, och hamnade till sist efter då jag blev tvingad att anpassa mig efter alla andras takt trots att jag egentligen låg långt före.

Det ledde till att jag tappade intresset för skolan helt, och än idag klarar jag inte av skolmiljöer för att de är för begränsande. Plugga på distans eller av eget privat intresse går alldeles strålande för att jag äntligen fått kläm på det där med studieteknik och jag har väldigt lätt för att lära.

Lite mer handfasta råd: ge henne saker som kanske egentligen är anpassade för lite lite äldre barn, och kolla hur hon tar sig an dem. Alltid under översyn såklart, och funkar det inte så är det inte hela världen. Hon kommer dit.

Min son (nu tonåring) är så kallat särskilt begåvad. Det som var tydligt från att han var väldigt liten (mindre än 6 mån) var ett helt enormt intresse för saker inom hans "begåvningsområden". Han lekte väldigt lite med vanliga leksaker när han var 1-2 år utan ville hålla på med annat.

Han var väldigt intresserad av böcker från bara några månaders ålder -att jag skulle läsa med honom i knät. Han ville aldrig suga eller tugga på böcker som många små barn gör. Just detta har jag läst nånstans är typiskt för begåvade barn.

Han skiljde sig rejält från andra barn i samma ålder, vilket skapat massor av tråkigheter under uppväxten. Framförallt har vuxna haft svårt att bemöta honom på ett ok sätt. Det finns tillfällen där jag trott att andra barn varit lågbegåvade eller haft någon lindrig form av utvecklingsstörning för att jag trodde min son var helt vanlig. Haha, jag kan skratta åt det i efterhand...som tur är, är jag en taktfull person som tycker om alla barn så jag har inte sårat nån förälder.

Jag skulle inte önska någon att vara särskilt begåvad. Det bästa för ett enkelt och lyckligt liv i vårt samhälle är att vara medelmåttig på alla vis.

Jag tänker att barn är olika med olika intressen och snappar upp och lär sig därefter. Dessutom är ditt barn yngre syskon och har ett äldre syskon att härma/ta efter, vilket är väldigt vanligt och ger en extra boost i utvecklingen än ensambarn eller äldre syskon som inte får den stimulansen dagligen i sitt hem.

Tycker det låter framåt att veta att man ska blåsa på maten vid 9 mån ålder. Och trösta också! Språket låter normalt. Finns ett stort spann där.

Min son är nog ganska framåt språkligt. Han är förvisso 2 år 2 mån nu men har sedan ca 1 års ålder varit väldigt framåt i språket. Och då var han ändå inte bland de första bland hans jämnåriga kompisar att babbla och sa mamma/pappa sent i jämförelse. Men en dag bara lossnade det. Kunnat räkna till 10 klanderfritt sen han var ca 1,5 år. Sa och kunde peka ut siffror (inte alla) vid 1 års ålder, kunde peka ut och benämna vissa färger vid 1,5 års ålder. Talar idag i främst 3 ords meningar men inte sällan i 4-5 ords meningar. Kan räkna till 20 (missar nr 13 o ibland 14 dock). Kan benämna ca 20-25 ord på engelska (lampa, bord, anka, hund, äpple, apelsin osv).

Säger alfabetet nästan helt. Men i sång. Säger bokstäverna a, b, c, d, e, f, g med ?engelsk? accent. Kan former och kunnat dom sen ca 1 års ålder. Kunde inte benämna dom då men om jag frågade efter cirkel så pekade han på cirkel t ex. Benämner sen strax innan 2 års ålder olika känslor. Typ; mamma är glad/ledsen och kan imitera dessa känslor.

Alltid gillat böcker. Och som en ovan nämnde aldrig suttit och bitit i dom eller slitit i dom utan genuint tittat, pekat, bläddrat och kollat nyfiket på oss föräldrar så vi kan berätta vad det är osv. Först nu som böcker inte är lika intressanta som annat som upptäckts men älskar att hoppa

Upp i soffan med 2-3 böcker innan läggdags som vi ska läsa.

Däremot är min son något sen grovmotoriskt. Började gå sent och är väl än inte ikapp sina jämnåriga där. Klättrar inte så mkt t ex. Springer inte, även om han är väldigt snabb i sin gångstil osv. Har fått inlägg nu i skor och inneskor pga plattfothet. Får se om det hjälper.

Allt har sin tid. De fokuserar på olika saker tänker jag.

Men jag är också en sån som försöker fånga upp mitt barns nyfikenhet och anpassa därefter. Mkt böcker, mkt med siffror och alfabet osv då han gillar det och jag märker att han snappar upp det. Så det är mitt råd till dig, fånga upo hennes intresse och spinn vidare på det.

Lycka till. Det är kul och spännande med dessa små och deras utveckling

Vet inte om det är något som är utmärkande för särskilt begåvade barn. Hur vet man? Har en 3-åring som tdigt verkat förstå och snappat upp mycket från omgivningen. Även där blåsa på maten och trösta och liknande från tidig ålder. Hon pratade tidigt och mycket, "läste" för oss vuxna från ca 1,5 år(alltså memorerade böcker och återberättade med boken i knäet). Idag bokstaverar och skriver hon sitt namn, vet vad som är vänster och höger (utan något hjälpmedel), verkar kunna läsa vissa ord(eller om det är att hon känner igen dem), får ihop väldigt enkla additioner och subtraktioner.

Har alltid tänkt att hon möjligen är lite tidigare med vissa saker än andra, men inte mer än så.

Vet inte om det är något som är utmärkande för särskilt begåvade barn. Hur vet man? Har en 3-åring som tdigt verkat förstå och snappat upp mycket från omgivningen. Även där blåsa på maten och trösta och liknande från tidig ålder. Hon pratade tidigt och mycket, "läste" för oss vuxna från ca 1,5 år(alltså memorerade böcker och återberättade med boken i knäet). Idag bokstaverar och skriver hon sitt namn, vet vad som är vänster och höger (utan något hjälpmedel), verkar kunna läsa vissa ord(eller om det är att hon känner igen dem), får ihop väldigt enkla additioner och subtraktioner.

Har alltid tänkt att hon möjligen är lite tidigare med vissa saker än andra, men inte mer än så.

Anledningen till att jag ställer frågan är självklart inte för att skryta om min dotter som begåvad utan för att jag vill veta hur jag bäst ska hjälpa henne i hennes utveckling. Min son är ett helt vanligt barn så det har aldrig varit några frågetecken där.

Var beredd på att om hon är hög/särskilt begåvad så kan det komma tvära kast mellan intresseområden. ;) Man snöar in på något ett tag, lär sig i princip allt om det, och sen hittar man nåt annat spännande, gör samma sak där och "glömmer bort" det första.. 

Det absolut viktigaste är som sagt att hon får uppmuntran och stöd, det värsta som kan hända är att hon blir bromsad och tillsagd att vänta, det tar död på lärandelusten helt..

Tror dock det kommer spela in mest när det blir dags för skolan, prata mycket med henne om hur hon känner att det fungerar i skolan och om hon säger att det är tråkigt eller går för sakta så ta itu med det direkt!

Ofta finns det möjlighet att få läsa "extra" under lektioner, eller tom gå upp i årskurs på vissa ämnen om det behövs. Något jag önskar hade erbjudits mig under låg- och mellanstadiet (sen började det bli för sent för åtgärder i mitt fall)..

Framförallt är lärarna och skolan skyldiga att anpassa undervisningen för alla elever, inte bara de som inte hänger med (vilket ofta var fallet förr iaf).

Blev så fel för mig under skolgången! När jag började ettan var jag så ivrig att lära och gick då i en klass där års 1-3 var blandade. Gav mig möjlighet att avancera snabbt och älskade skolan.

Sedan flyttade vi och nya skolan var varje årskurs för sig, gick andra terminen i ettan och kunde redan "allt"). Ingen utmaning, inget nytt att lära sig och jag började känna mig uttråkad över att behöva "vänta in" resten av klassen. Skönt att det är bättre anpassat nu!

Mina föräldrar (med stöd/ved på brasan från min mellanstadielärare) fick för mig att jag var något slags språkgeni för att jag hade ett så stort ordförråd på svenska och engelska och för att jag lärde mig engelska så fort.

Så jag skulle lära mig en massa språk tyckte de och skickade mig på språkkurser i tyska, spanska, franska som 11:åring. Men nej, jag var inget språkgeni-tvärtom jävligt obildbar, jag lärde mig aldrig spanska, tyska eller franska. Jag var helt enkelt duktig på engelska och svenska, inte något språkgeni.

Så deras drömmar om en son som talade fjorton språk gick i kras. 

Det låter mer som om du önskar att ditt barn är begåvat. Det du beskriver är inte särskillt speciellt, det är exakt samma som min yngsta är nu.