Kris i förskolan?

Eller så vet man redan att det inte är lönt ens att klaga på något för man vet hur tajt budgeten är och det är ingen idé att ta upp saker som man vet cheferna antingen gör allt för att tysta ned/prata bort/inte kan göra något åt i vilket fall.

Vi var tre vuxna på 14 ettåringar och bara en vuxen arbetade heltid. Någon slutade 14 fyra dagar i veckan (rullande schema fredagar), eftersom den som hade tidig dag öppnat kl. 6, eller kommit kl. 7. Vi hade avdrag på schemat p.g.a. arbetsplatsträffar på kvällstid en gång i månaden, föräldramöten på kvällstid, drop-in på eftermiddagstid, planering hemma, samt utvecklingssamtal efter eller före arbetstid. Efter mellanmål hade vi inte bara våra egna barn att ta hand om, utan ansvarade även för barn på andra avdelningar, eftersom personal gått hem därifrån, så vi var sammanslagna utomhus. Man var ensam på sin avdelning från 15.30 till den riktiga sammanslagningen på stängningsavdelningen16.30. Om man stängde var man ensam sista timmen med alla barnen som var kvar. När man öppnade var man ensam med alla barnen som kommit fram till klockan 7. Min förskola var den enda vinstgivande förskolan i området, men det fanns två förskolor till i området som gick med förlust varje läsår, och vår vinst täckte deras förlust varje år. Min chef var chef över alla tre förskolorna.

Vi hade två barn som gick hem kl. 14. Alla barn hade kommit till frukost kl. 8.00. En personal började 6 eller 7. En började 7.30 och en började 9.15.

Som sagt, blir ju extra svårt när alla inte arbetar heltid. SJÄLVKLART ska man kunna arbeta heltid och inte ha dåligt samvete för det, men jag förstår samtidigt chefer som har svårt att täcka upp t.ex. 40% på en avdelning där två av tre arbetar 80%.

Blir väl lätt att det inte ersätts, eller att man får en person som jobbar heldag någon dag så att "antal-barn-per-vuxen-siffran" ser ganska OK ut på ett veckogenomsnitt, men i verkligenheten är sämre de flesta dagarar. 

Vi har inte lunchrast utan vi äter med barnen och har 30 min rast någon gång efter lunch.

18 barn och två vuxna?

Det blir 27 barn på 3 vuxna..

Har inte läst allt på denna tråd....men en sak som också slår mig är att trots denna " kris" inom barnomsorgen så tillåter allt fler kommuner föräldralediga att ha syskon på förskolan upp till 40 Tim/ V. Vad ger det för signaler till föräldrarna..? Och var ligger syftet med det rent politiskt..? På 80-talet när jag kom i kontakt med förskolan första gången så hette det att förskolan var ett komplement till hemmet...idag känns det som att det är tvärtom, att hemmet är ett komplement till förskolan. Ingen utnyttjade förskolan mer än nödvändigt...sjuka barn hölls hemma, det fanns fasta vikarier på förskolan och en vikariepool i kommunen. Man hade även städpersonal på heltid på en förskola på 4 avd. Städerskan kunde alltid ge ett xtra handtag ifall det behövdes. Det var sällan någon stress och barnen fick lära sig i sin takt och de blev sedda och hörda och blev fina trygga vu

Råkade skicka iväg utan att skriva allt jag ville ha sagt...Ja, barnen blev trygga vuxna ned bra utbildning. Minns sin förskola som en bra och lycklig tid. Minns också att det alltid var tvunget att ha TVÅ öppningspersonal och TVÅ stängningspersonal för deras trygghet!! En minne blott idag. Mycket hände när barnpengen lades på kommunerna som kan fördela pengarna som de önskar. Samt privata förskolor som är börsnoterade...Nä, fram för öronmärkt barnpeng! Och inkomstbaserad avgift som vi hade förr. Det gör skillnad!

Flera orsaker (enligt mig).
1. Valfläsk.
2. Del av förarbetet till obligatorisk förskola för alla barn. (Orsakerna till det målet är också flera, men det är en annan diskussion).
3. Föräldrars "rättighetstänk" tar stort utrymme i dagens bidragssamhälle som gått långt överstyr.

Ja....så har jag också tänkt förstås. Sorgligt bara att det måste drabba så små barn. Har förståelse för obligatorisk förskola från 4 års åldern...en bra/ lika grundstart innan grundskolan. Men...1-3 åringar...nej, de är alldeles för små för att vistas i dagens förskolor med dessa problem. Samt att anknytningen till föräldrarna är av stor betydelse för barnet och tillit till andra vuxna.

Ja, men tyvärr tror jag att det är ett chefsproblem på mitt barns förskola. Hon är så osympatisk att hon skrämmer bort personal. Min dotter behöver kontinuitet i personalen så vi har övervägt att byta, men man vet ju inte vad man byter till heller. Det finns väl ingen personal som säger "Jo, vår chef är en riktig bitterfitta så här avverkas personal på löpande band" när man är där och hälsar på.

Någon skrev att varför gör man inte något åt det då el byter jobb? Upproret ÄR ju att ( äntligen) göra något Jag vickade några år i förskolorna+förskoleklasser i mitt närområde och såg att det var tufft och mkt sjukskrivningar på några av dem. Kände ofta att man inte riktigt hann med de lugna barnen, och de minsta på blandade avd.

Var också med om förskolor och förskoleklasser inhysta i skolbyggnader, ljudnivån var fruktansvärd delar av dagen! Akustiken förstärker ljuden och förskolan är ju redan ofta högljudd. Tänker på barnens öron och vanligt med nedsatt hörsel hos personal.

Barn 1: Har haft genomgående rätt bra barngrupper. Tidvis stora men inga problem och personalen har räckt till.

Barn 2: Håller på att försöka få till ytterligare en resurs till gruppen men det går sådär. 21 barn som fyller 5 i år på 3 pedagoger men flera barn är utåtagerande och minst ett är under utredning på BUP (antar för någon typ av NPF). 

Nej, upproret är inte att göra något. Eftersom upproret är i en stängd grupp på FB, dvs internt bland er, och alltså inte når ut till vare sig media eller politiker...