Ung & planerar barn

Ja Maj är nog det tidigaste jag kan tänka mig att börja försöka också, men skulle gärna ha en liten sommarbebis men gud så drygt att vänta så länge med att försöka... Det är långt nog att vänta till Maj tycker jag, haha! 
Min mens är 2 dagar sen nu dock så blir lite nervös, men den kommer nog vilken dag som helst tror jag..

Jag undrar bara VARFÖR har ni så bråttom att skaffa barn i ung ålder?

Jag var själv 19 när jag fick min första, det var inte planerat. Det tog nära inpå tio år innan vi skaffa en till. Vilken radikal skillnad på att vara förälder  Då och sen, vilken skillnad på stress, ekonomi och njutningen av föräldraskap. 

Jag tror inte föräldraskap handlar om ålder, det handlar väl om en längtan man har och sen självklart att man kan försörja barnet ordentligt. Vi är unga men har (i mitt tycke) en stabil grund, han har fast anställning, jag har studier hemifrån som är färdiga aug -18, hus, 2 bilar osv. Och med allt detta så sitter vi med ett gemensamt lån på ca 100 000kr, så jag skulle väl kunna säga att vi har det ganska bra ekonomiskt. Nu när jag går hemma hela dagarna (söker jobb dock) så drar vi in ungefär 30-40 000kr och om jag börjar jobba drar vi kanske in 50-55 000kr+ skulle jag gissa på. Jag har länge drömt om barn och ser ingen anledning att vänta längre när både sambon och jag längtar? Vissa vill ha barn när de är 20, vissa 30 och vissa 40. Hela min uppväxt har vi rest utomlands minst två gånger om året och sen har jag aldrig tyckt om att supa och allt sånt. Jag älskar att vara hemma med min sambo och tycker inte det är konstigt alls att vilja ha barn i våran situation. Sen är det fantastiskt att få tillökning så tidigt i livet eftersom jag kommer kunna följa dem mycket längre (ha mer ork) än någon som får sina barn vid 40. Det är jobbigt att vänta med barn när man verkligen längtar och jag ser inte att jag har något som hindrar mig heller?

Jag anser att vi har en väldigt stabil ekonomi och vi kommer inte ha några problem att försörja ett barn med våra 50.000kr/månad netto. Jag har längtat efter barn sen tidiga tonåren och ser ärligt talat inget problem med min ålder i och med att vi har ett väldigt stabilt liv, både i vår relation och ekonomiskt. Jag ser ingen anledning till att gå och vänta tills jag blir äldre enbart för att jag anses som ung. Jag tycker det vore extremt onödigt att slösa bort flera år av mitt liv! Jag kan absolut förstå att folk undrar och speciellt om du själv skaffade barn innan du var riktigt redo.

Jag hade såklart ALDRIG planerat barn i tidig ålder om jag inte var redo på något plan.

Jag tycker det är enormt respektlöst att ifrågasätta någon annans väl att skaffa barn. Jag skulle aldrig göra detsamma till någon som är 40 och försöker bli gravid trots att jag anser att det är alldeles för sent för att hinna vara en närvarande förälder och mor/farförälder!

Jag håller med dig till 100! Sen är det underbart att ha möjligheten att faktiskt planera sina barn fastän man är så ung. Och skulle jag "råka" bli gravid med min sambo skulle jag bara bli glatt överraskad 
Var i landet bor du någonstans, om jag får fråga? 

Jag bor i Arvika, du då? :)

Jag förstår längtan och det klassiska "jag gillar inte supa/festa". Jag var ju själv ung förälder, vi hade precis köpt en BR lägenhet, mannen hade fast arbete, bil, jag hade en vikariattjänst. Så vi klarade oss och hade allt enligt plan. 

Men under de kommande 8 åren, jag var väldigt aktiv med unga mammagrupper, gick på mycket aktiviteter och lärde känna många unga föräldrar. Hur stabila och kärleksfulla paren var då, fulla av lycka att få barn osv. så av de 13 par som vi lärde känna, så är det bara vi och ett par till som hållit ihop. Relationen förändras mycket efter att man fått barn, konflikter, sömnlöshet, ekonomi och framtiden. De flesta killar som var under 25 tröttnade på att bara sitta hemma och ta hand om barn, sökte upp vänner och börja skapa konflikter för att dom flydde hemmet. 

I nästan alla fallen slutade det med att förhållandet sprack, tjejen står kvar med huvudansvaret för barnet/barnen. Dom inser att allt i livet är tufft, först separation, och konflikter som efterföljer, sen prioriterar man alltid sina barn. Dom har fått ta jobb dom kunnat få med sin bristande utbildning och arbetserfarenheter. Många har ändå klarat sig, men dom har fått kämpa och haft många tuffa år för att skapa en okej tillvaro. 

Vi är ett av få par som hållit ihop. Vi lyckades spara pengar och köpa hus när jag var 21 år, vi sparade en halv årslön första året jag gick tillbaka i arbete. Jag har fått gå kvällsstudier efter arbetstid för att få min utbildning, det har vart kämpigt att leva sparsamt och enormt energikrävande att både arbeta, studier och vara mamma, fru och husägare. 

När vi sedan hade allt vi velat uppnå, jag fick fast tjänst efter utbildningen och livet äntligen hade landat som vi velat skaffa vi syskon. Då kunde jag verkligen njuta av föräldraskapet och livet till fullo. 
Det enda jag kan sakna är att jag och min man inte fick mer tid ihop att skapa minnen och upplevelser innan barnen. Att kunna utforska och prova på, skämma bort oss och bara vara ego en period i livet. Vi åker på resor med barnen, men det blir mer barnvänligt. Vi har vart på weekends men det är bara en snabbvisit, och man saknar barnen. Vi ska ta igen det sen när barnen är vuxna men det är rätt långt kvar tills dess. 

oj det var ju faktiskt ganska nära, jag bor i norra Örebro. Relativt nyinflyttade i området så känner inte en enda människa här och har ingen aning hur man ska lyckas lära känna någon heller... 
Men så kul att du faktiskt bodde ganska nära!

Jag var 19 skulle fylla 20 när jag blev gravid första gången och de va eg det bästa som hade hänt mig på väldigt länge och vill man skaffa så tycker jag man ska göra det :) dock gick jag inte hela vägen bröt upp med pappan osv sen 2012 träffade jag min man tog nästan 6 år innan vi nu ska börja försöka liksom. Jag ser fram emot en ny graviditet men inte vara gravid under somaren dock de blir nog varmt.

Vad kul!! Jag är uppvuxen i Hallsberg, flyttade hit i december 2016. Ska faktiskt till Örebro idag och hälsa på min familj över helgen :)

Åh vad kul att du har vägarna förbi Örebro, jag är inte där så ofta men det går ju fort för mig att åka in egentligen. Usch, biltrafiken i Örebro är hemsk, liknar trafiken i Göteborg, helt totalkaos. Men tur det finns tåg!
Jag är uppvuxen i Stockholm, min sambo är från Falun och sen hamnade vi här haha. Lite mitt ute i ingenstans.
Har du möjligtvis nån instagram som jag skulle kunna följa? Kul att veta av någon som bor lite i området och har hus och sånt skoj 
Jag vill inte skriva min här öppet i ett forum men kan skicka meddelande till dig om du vill 

Hej!! Jag är också från Örebro och 20 år, kul med folk i närheten!
Är dock inte i helt samma situation. Jag vill ha barn men sambon är inte där ännu, vilket känns rätt jobbigt.

Men följer gärna er andra och håller tummarna för att det går bra :)

Hej!!

Kul tråd! Vi är 23 (snart 24), just nu är vi studenter men jag tar examen i juni efter avlagd masterutbildning och har fått jobb så nu känner jag att vi äntligen kan börja släppa lite på skydden! Jag slutade med p-piller i augusti 2017 och kör nu med NC (glömmer dock att tempa ca jämt) så det blir mest avbrutet och "säkra perioder" :) sambon är om möjligt ännu mer taggad än jag, och vi hoppas på att det ska bli något av "misstag" så att säga. Egentligen planerar vi inte för att jag ska bli gravid innan provanställningen går ut i mars 2019, men om det blir så så är det välkommet av oss båda! :) 

Så kul! Vad heter du på insta?

Vi tänker också lite så, vi är inte lika noga med att skydda oss. Så om det skulle ?råka? hända så gör det ju ingenting, är väldigt välkommet!

Jobbigt att vänta till mars nästa år, men det hade ju varit skönt att vara färdig med provanställning :)

skicka gärna i PM annars, skriver helst inte ut den såhär hehe då det är tankar jag inte vill dela med mig av till vem som helst :)

Jag hoppas verkligen att det blir lite hoppsan, nu var jag visst gravid! Jag misstänker att jag varit gravid en gång tidigare men att jag fick missfall då, men hann aldrig testa mig. Har aldrig upplevt nåt liknande, låg i kramper och blödde. Hoppas att det går fort när man sen börjar försöka :)

Jag kan inte gå in på din profil, du får gärna försöka skriva privat till mig om du vill, haha

Åh så jag också önskar att det blir så! Egentligen vill jag helst planera för att ha bf i maj månad mest eftersom jag fått för mig att det är en så bra månad.. Tänk att ha alla kalas när det är varmt ute och våren precis kommit igång ordentligt! Men samtidigt så känner jag att även om vi skulle försöka kan det ju ta flera månader att ens bli gravid.

Jag får beklaga missfallet, men kanske nästan bättre att inte veta? Det man inte vet mår man inte dåligt av, antar jag