Då var det så här att en vän till mig vill skaffa barn, och eftersom hon inte vill ha någon random dansk på inseminationsklinik i grannlandet, så valde hon ut det största a-barnet i bekantskapskretsen - vilket råkar vad jag - så nu ska jag plötsligt bli pappa igen.
Eftersom vi båda är överens om att jag bara fungerar som spermadonator undrar jag om vi kan stadfästa det på något sätt. Vill inte gärna betala underhåll, retroaktivt, om 18 år eller så.
Tyvärr kan ju den partnern dra sig ur. Säga att man har misstanke om att en annan man är pappa till barnet och begära dnautredning.
Nej Inte att rekommendera. Man kan naturligtvis prova upprätta ett avtal men jag törs nog lova dig att i en domstolsförhandling så kommer det inte att hålla då ingen har hittils lyckats göra en så kallad "juridisk abort" dvs att man frånskrivs allt föräldraansvar och slipper betala underhåll. Inte en enda har lyckats med det hittils och det finns absolut ingenting som tyder på att du skulle bli den första. Uppger hon dig som far så är du tvungen att acceptera faderskapet och börja betala underhåll eller tvingas göra DNA-test och om det visar att du är biologisk far, tvingas börja betala underhåll. Så nej jag avråder dig starkt från detta. Har det redan skett så hoppas jag att du och mamman kan prata med varandra ordentligt. Men ditt juridiska skydd är mycket dåligt.
Då var det så här att en vän till mig vill skaffa barn, och eftersom hon inte vill ha någon random dansk på inseminationsklinik i grannlandet, så valde hon ut det största a-barnet i bekantskapskretsen - vilket råkar vad jag - så nu ska jag plötsligt bli pappa igen.
Eftersom vi båda är överens om att jag bara fungerar som spermadonator undrar jag om vi kan stadfästa det på något sätt. Vill inte gärna betala underhåll, retroaktivt, om 18 år eller så.
Nej, läste du länken? Pappan ger sitt skriftliga samtycke.
Ja fast den registrerade pappan har alltid rätt att ta ett dna-test och hoppa av faderskapet om han inte visar sig vara biologisk far. Oavsett vad han skrivit på.
Är du helt säker? Finns ju egna paragrafer om insemination. Kan du hjälpa mig tyda vad partnern då har för skyldigheter när hen skrivit på avtalet?
7 § Om en kvinna föder ett barn som tillkommit genom att ett ägg från en annan kvinna efter befruktning utanför kroppen har förts in i hennes kropp, skall hon anses som barnets moder. Lag (2002:251).
8 § Har befruktning av moderns ägg utförts utanför hennes kropp med samtycke av en man som var hennes make eller sambo och är det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom befruktningen, skall vid tillämpningen av 2-5 §§ den som har lämnat samtycket anses som barnets far. Detsamma skall gälla när befruktning utanför en kvinnas kropp har skett av ett ägg som kommer från en annan kvinna. Lag (2005:434).
9 § Har insemination utförts på modern enligt 6 kap. lagen (2006:351) om genetisk integritet m.m. eller har befruktning av moderns ägg utförts enligt 7 kap. samma lag med samtycke av en kvinna som var moderns maka, registrerade partner eller sambo och är det med hänsyn till samtliga omständigheter sannolikt att barnet har avlats genom inseminationen eller befruktningen, ska den som har lämnat samtycket anses som barnets förälder.
Ett föräldraskap enligt första stycket fastställs genom bekräftelse eller dom. Det som sägs i 4 § om bekräftelse av faderskap tillämpas också i fråga om bekräftelse av ett sådant föräldraskap. Lag (2009:254).
Som jag tolkar lagtexten, så måste insemineringen ske på ett offentligt finansierat sjukhus. Dessutom måste läkaren välja ut donatorn som mest lämplig
Då kan man slippa undan ansvaret som pappa.
LAg går före avtal, så avtal är värdelöst i denna situation
Just det, det läste jag. Ang. att läkaren ska välja donator. Och ja, sen har nog inte den här tjejen nån partner ändå...
Men ang. avtal, om lagen hänvisar till ett avtal måste väl det gälla? Om man skriver samboavtal, håller inte det heller i rätten?
Då var det så här att en vän till mig vill skaffa barn, och eftersom hon inte vill ha någon random dansk på inseminationsklinik i grannlandet, så valde hon ut det största a-barnet i bekantskapskretsen - vilket råkar vad jag - så nu ska jag plötsligt bli pappa igen.
Eftersom vi båda är överens om att jag bara fungerar som spermadonator undrar jag om vi kan stadfästa det på något sätt. Vill inte gärna betala underhåll, retroaktivt, om 18 år eller så.
Som de andra ha sagt, är det här en oerhört dålig idé. Du har noll juridiskt skydd, oavsett vilka "avtal" ni skrivit på. Mamman kan ju ångra sig när som helst, så behöcer du betala underhåll.
Om jag var du skulle jag tacka för att hon tänkte att dina spermier skulle passa bra till hennes barn, men även vänligt och bestämt tacka nej till erbjudandet.
Jag tror att det är väldigt viktigt att du och din vän noggrant har pratat om alla eventuella komplikationer i detta.
Litar du på din vän?
I så fall är nog den bästa vägen att gå att du registreras som barnets officiella pappa, men att ni omedelbart ordnar med en närstående adoption direkt efter att barnet är fött där din väns man adopterar barnet. När adoptionen är klar har du inte längre något juridiskt ansvar för barnet.
"Litar du på din vän?"
....så mycket att det är värt att riskera typ 20års underhåll?
"Litar du på din vän?"
....så mycket att det är värt att riskera typ 20års underhåll?