Tonåringar sover i samma rum som pappa och styvmamma

Men vilka konstiga svar du fått, och vad märkligt du själv resonerar. Vaddå "äckligt"?

Det finns egentligen bara en viktig fråga och det är om pappan är bra för barnen? (Är han en bra och vettig pappa? Mår de bra av att vara hos honom?)

Om svaret är ja, pappan är bra, då får man ta det onda med det goda. Det är inte optimalt att dela rum med så stora barn men om det är enda sättet så är det väl så det får bli?

Alla har inte råd eller möjlighet att köpa sig / skaffa ett nytt boende vid en separation, i Stockholm är det mer eller mindre omöjligt. Då får man bo där man kan om man inte vill flytta från stan.

Mest naturliga hade ju varit att barnen hade sovrummet för sig själva och de vuxna sovit i vardagsrummet. Men antagligen så anser väl de att man inte kan sova i vardagsrummet. Men personligen hade jag inte velat dela rum med tonåringar iaf! Alternativet är mycket bättre..

Jag tycker ärligt talat att ditt svar är det mest konstiga. Det är så mycket sämre än "inte optimalt" att bo så trångt att 4 personer varav 2 vuxna och 3 tonåringar måste dela sovrum för att få plats.

De kan umgås med pappan utan att sova över så slipper pappan stå med kostnaden. Eller så ser pappan till att skaffa boende där han kan bo med sina barn.

Tack för alla svar!

Jag uttryckte mig nog klumpigt när jag skrev äckligt, jag menar nog mer att det känns olustigt. 

Pappan gör inget för att komma därifrån och barnen tycker inte att det är så kul att bo som de gör men vill inte heller klaga öppet för pappa. 
De vill träffa sin pappa men skulle nog helst bo själva med honom.

Tilläggas bör att pappan och tjejen har en dålig relation.  

Jag har sagt att de får bo kvar hos mig hur mycket de vill, jag bor så att de har egna rum. 

Hur mycket krav kan jag ställa på ett tryggt, lugnt och hälsosamt boende för barnen? Vad har jag för rätt att låta barnen bo hos mig på heltid, men träffa pappan på dagtid tills dess att han har flyttat?

 

Du kan ju föreslå för barnen att de bor varannan helg där eller någon annan variant de vill.

Barnen har rätt att ha åsikter om sitt umgänge. Och stötta dem i att våga stå för vad de tycker.

Han kanske inte har ekonomin till det. Har du tänk så långt? Kanske du kan stötta honom ekonomiskt. Säg att du pungar ut 3000 kr varje månad in i hans bankkonto om han flyttat till något större.

En morot så att säga.

Money talks bullshit walks (kan du inte offta en spänn så har du ju aboslut nada att säga till om).

Varför ska jag hjälpa min exman med pengar när han jobbar heltid?

Han är 45 år och det finns ingen rimlighet att hans exfru ska försörja honom bara för att han ska flytta med våra barn. 

Om barnen vill vara mer hos dig är de så stora nu så att ingen skulle tvinga dem till pappa. Kan de träffa pappa utan att sova över där? 

Vad tycker pappans tjej då, tycker hon det är så himla kul att ha två stora tonåringar sovande i samma rum som hon själv?

Han får givetvis lösa detta själv men säger så stora barn att de inte vill sova där finns det i princip inget sätt för pappan att tvinga dem till det.

här kan du tex läsa lite:
www.lawline.se/answers/kan-ett-barn-tvingas-till-att-bo-hos-sin-foralder

Så din frågestallning har egentligen inget att göra med att barnen sover i sängar i samma sovrum som pappan och hans sambo.

Två vuxna och två tonåringar, inte tre tonåringar. Och det finns mängder av saker som är värre än att bo trångt. Om pappan nu i övrigt är en bra och engagerad pappa är det ingen big deal att det är trångt. I Sverige verkar det vara någon slags norm att alla barn ska ha egna rum och världens yta, varför är det så? 

Men nu verkar det inte som det var det som var TS problem egentligen, pappan var tydligen dålig på andra sätt och TS vill ha barnen på heltid. Det är säkert en enkel sak eftersom barnen är så stora, de får väl välja själva.

Knepigt, eftersom pappan är inneboende själv kanske han inte har något att säga till om överhuvudtaget.

Samtidigt konstigt att man som vuxen ens vill ha två tonåringar sovandes i sitt eget sovrum? Oavsett om det är bonusbarn eller inte. Jag kan förstå att kvinnan låter sitt eget barn få fortsätta ha sitt eget rum ifred, men inte att de inte ordnar med något bättre för era barn.

Förutom säng behöver de ju sitt eget privata utrymme. Kan de vuxna sova i vardagsrummet och barnen i deras rum, eller tvärtom?

Svårt att spekulera i lösningar när man som sagt inte vet hur kvinnan barnens pappa flyttat till ställer sig till saker, hon kanske inte alls är bekväm med att de bor där, men är snäll och känner sig tvingad. Annars tycker man som sagt att de borde lösa det bättre, om alla var välkomna i familjen.

Även pappans sambo hade en tonåring, som hade eget rum, alltså tre tonåringar i hemmet. Ja det finns saker som är värre än att bo trångt men det är rätt stor skillnad på att bo trångt och att dela 4 personer på ett enda rum. Tonåringar behöver lite eget utrymme, vuxna likaså. 

Jag, det är norm i Sverige att tonåringar har eget rum eller möjligen delar med ett syskon, därför blir skillnaden väldigt markant när två tonåringar delar rum med ett vuxet par. Går väl an på en semester eller liknande, men inte som permanent lösning. 

Med så stora barn räcker det med dagumgänge om de vill träffa pappan. 

Eollyn112 (som jag svarade) skrev att två vuxna och tre tonåringar delade sovrum vilket inte stämde, en av tonåringarna har, som du skriver, eget rum. 

Vem har sagt att det är norm?