Kan vaccination utlösa tics?

Damn it! Får hålla ett öga så ingen ebolasporre uppstår också då. Vore ju riktigt typiskt mitt i allt annat haha! ;)

Det här med att sjukdomar/vaccinationer/stress på kroppen/psykologiska stressorer kan utlösa sjukdomar man har genetisk benägenhet att få tror jag absolut på. Det förklarar ju hela vaccin/autism-kontroversen utan att vaccinet i sig orsakat autismen. Barnen hade blivit autistiska ändå men kanske inte exakt den veckan.

Tror det kan vara samma med ticsen också.

Har pratat med en professor i autism som säger liknande, att man tänker att vissa former där man inte sett tidiga tecken kan vara kopplade. Dock anser hon ju att man bör vaccinera ändå för utbryter sjukdomen man vaccinerar mot så händer ju samma plus mkt värre saker. Och att det hade brutit ut ändå förr eller senare. Iaf så är det inte bara galna vaccinmotståndare som tänker så här utan som sagt även professorer som anses mkt kunniga i ämnet.

Mitt barn fick autistiska symptom efter vaccinering och hade inga tecken innan.

Tack snälla för ditt svar!

Jag tänker samma och det känns skönt att fler gör det utan att liksom tappa greppet eller bli obstinat/radikal eller ställningstagande. Man får se från alla håll och väga det till ett balanserat synsätt tycker jag! Och se rimligt utifrån vad som kanske redan finns lite i ens personlighetsdrag från start.

Har ni sökt hjälp för de autistiska symptomen, är de ihållande, har de eskalerat eller tvärtom lugnat sig med tiden?

Rapporterade du din iakttagelse ang ev samband till någon?

Låter ju som du har fått väldigt bra respons och balanserade logiska funderingar till svar. Jag fick som sagt mest kalla handen och höga ögonbrynen vilket inte direkt kändes så lugnande eller rationellt.

Önskar att skolsköterskan kunde gett mig ungefär ett sådant här svar direkt istället för att det blev så konstig stämning när jag frågade.

Tack!

Men nej!! De ger inte autism! Va falsk spridning av nån forskare som tog tillbaka det efter!!

Jag tror inte att det är från vaccinationen. Ungefär 17 % av alla människor har tics någon gång i livet och just 8-års-åldern är den vanligaste åldern då det kan börja. Min son började också i den åldern. 

I regel är det ett ärftligt "drag", de flesta tics går över. Om de inte går över så kan det vara Tourette Syndrom, fast det finns också folk som har kroniska enskilda tics. Min son har Tourette, lindrigt, de flesta har lindrigt. Hans tics försvann nästan helt i puberteten. Numera har han bara lättare tics och kan dölja dem vid behov. Om du skulle märka att det blir olika tics, motoriska och vokala och att de går i perioder, försvinner i perioder (eller minskar betydligt), då är det per definition Tourette. Men det är ofta lindrigt ändå.

Orsaken är aldrig psykiskt, dvs. man får inte tics den vägen, det måste finnas ett anlag. Däremot ticsar folk mer om de är stressade, helt klart. Uppmärksamma inte ticsen i onödan. Skulle det vara väldigt konstiga tics, som kamraterna reagerar på så får man ta upp det och prata med barnet om hen kan försöka göra något annat istället. Men det tar mycket energi att försöka hålla tillbaka tics. Så det är inte att rekommendera. 

Ja men precis. Man behöver inte vara helt emot eller för vaccin utan kan tänka nyanserat kring det. Jag kommer låta vaccinera yngre syskonet ändå pga att det ju går mässling på vissa ställen men funderar på att låta det dröja några månader extra.

Vi rapporterade inte och tänkte precis som du att det kanske berodde på något annat som vi inte kände till. Symptomen gick inte över och han har ganska svår autism idag men det hade förmodligen blivit så ändå och det gick inte att förutse. Men jag har också hört att tics ska gå över. Autism är ju oftast mer grundläggande liksom.

Jag har nämnt det till läkare och fått samma respons som du innan jag pratade med den här professorn som forskar om autism. Så även om vissa börjat tänka mer nyanserat så är de flesta väldigt radikala för eller emot alla vaccin fortfarande och då tros man tillhöra de som är helt emot och vårdpersonal blir som du beskrev. Jag hoppas det blir ändring på sikt i den attityden. Vaccin kan ju ge biverkningar som tex i fallen med narkolepsi.

Tanken kring autism och vaccin är liknande pandas, att kroppen reagerar med inflammation som sedan blir kronisk. Jag tänker att med tics kanske det rör sig om en övergående sådan inflammation som kanske bara påverkar vissa delar.

Vaccin är otroligt bra men ibland kan man behöva revidera dem lite :)

Tack för ditt svar!

Det rör sig bara om blinkande och det verkar gå åt rätt håll så jag håller tummarna att det ger med sig efterhand! Kompisarna har hög tolerans för olikheter, han går i en stor klass med många typer av personligheter bland barnen och de uppmärksammar inte heller ticsen vilket är väldigt skönt att veta.

Under jullovet avtog ticsen en smula men sen kom de tillbaka lite mer vid skolstarten men de är nog rätt jämna överlag. Han trivs i skolan men det kan ju vara energikrävande oavsett att gå i skolan och på fritids och ticsen kommer lite mer när han är trött. Samtidigt vill jag att han fortsätter vara på fritids några dagar i veckan då jag tänker att han måste hålla stresskonditionen uppe eller hur jag ska förklara.

Han har det lugnt i övrigt och inga långa dagar på fritids, han trivs och tycker det är väldigt roligt där. Samtidigt ser jag ju på honom att han tycker det är jobbigt med ticsen och han tittar till följd av dem inte så gärna rakt på andra människor just nu, vilket ju också måste vara en stressande sak i sig och en form av stresstrigger.

Tycker ganska synd om honom men det håller jag såklart för mig själv och jag håller mig lugn och sansad i hur jag besvarar ev frågor han själv har kring dem, jag lyfter själv inte frågor eller problematiserar ticsen i övrigt. Försöker avväga så han har så sympatiska dagar som möjligt utan att ta bort fritids och aktiviteter etc. Har däremot börjat bli lite vaksam så han byter aktivitet ibland om han sitter framför skärmen hemma för långa stunder då jag tycker blinkandet tar kraft när han suttit och spelat en längre stund och ansträngt sig där.

Tack så mycket för ditt svar!

Precis så tänker jag med, så skönt att det finns likasinnade och att det inte behöver bli så infekterat eller polariserat bara för man funderar på saker något varv extra. <3

Det skadar inte heller att visa att man förstår att han har det jobbigt. Och det kan vara positivt att få veta att man inte är den enda som har sånt. Jag tog med mig sonen till ett möte av Tourette-föreningen och han tyckte det var så bra - för att de flesta ju hade värre tics än vad han hade. ;) 

"Det skadar inte heller att visa att man förstår att han har det jobbigt. Och det kan vara positivt att få veta att man inte är den enda som har sånt. Jag tog med mig sonen till ett möte av Tourette-föreningen och han tyckte det var så bra - för att de flesta ju hade värre tics än vad han hade. ;) " - AndreaBD

Det är helt sant och jag fick precis ta tag i lite mer då han var ganska ledsen vid hämtning idag och barnen i skolan är tydligen mer på än jag fått veta innan. De frågar rätt ofta vad han håller på med och han säger själv att ticsen blir mycket värre av deras frågande och av att de går efter honom med frågorna om han försöker få därifrån. Han är inte riktigt typen som förklarar sig så många gånger utan när han sagt att det är tics så vill han att det ska vara ur världen liksom och så borde det ju också vara men barn är ju oftast barn. Ingen känsla för integritet riktigt.

Han sa i bilen på hemväg att han inte vill vara på fritids mer och helst undviker han nog skolan också. Han kommer slippa fritids ett tag och jag kommer hänga med lite till skolan om han vill det.

Gör så jäkla ont i en detta.. Han som var så vanlig och glad innan den satans vaccineringen (ursäkta att jag låter som en obstinat motståndare just nu, men parallellen ÄR svår att förlika sig med när jag ser hur ledsen han börjar bli av detta).

Han säger att han glömmer det mesta av ticsen hemma och sen drar det igång i skolan... Han har inga problem med skolan i övrigt med jag börjar bli lite orolig att det kommer bli en väldigt tuff situation om jag fortsätter ignorera.

Tre barn frågade mig vad han höll på med med ögonen nu när jag hämtade.. Har aldrig varit så innan så det känns som det eskalerar lite vilket kommer få ticsen att göra detsamma, det säger sonen själv också.

Imorgon kommer jag åka till skolan och prata lite med barnen, förklara vad tics är och säga hur de får lägga lite band på sina frågor. Pratade just med lärarna som lovade att vara mer uppmärksamna och närvarade framåt. Ett av barnen som frågade mig nu hade själv tics sa han och därför tyckte han då att han ville påminna min son om att sluta. Jisses.

Det gör som sagt ont detta och spiralen känns hemsk. Min son säger att han bara önskar att det försvann och att han inte vill synas tills dess. Aldrig hört något så fruktansvärt sorgligt. Han brukade verkligen vara en helt annan person.

Ringde VC och frågade om de tyckte man skulle komma in och utreda eventuella samband mellan tics/vaccin/streptokocker eller åtminstone något av det var för sig men jag tror ni kan ana vad jag fick för svar.

Det är inte alls roligt detta. Hade det inte varit för att det kom dagen efter vaccinering och att vi i samma vända hade en förkylning i halsen hade det kanske varit lite enklare att förhålla sig till enbart ticsen. Men de kom liksom ut från det blå och det oroar mig. Hur mycket jag än försöker rationalisera kring ärftlig benägenhet för tics etc etc.

Var kom det där med streptokokker ifrån nu? Det finns ett sätt till att få tics, förutom vanligt ärftligt anlag - och det är en infektion med streptokokker. Det förekommer ganska sällan, men det förekommer. Det kallas för PANDAS. Du kan ju läsa lite på nätet. Om det är han som har haft en infektion med streptokokker. Eller en vaccination mot dem? Det är ju frågan om en sån vaccination möjligtvis skulle kunna utlösa PANDAS också?

Vi har haft förkylning (dock ingen extrem sådan) i samma veva som vaccinationen strax efter den... och många med halsfluss i vår närhet, nämnde det i ett av inläggen och ja det är typ pandas som jag oroar mig över i det sammanhanget, isf då någon lindrig version som kommer ut i tics eller så som du skriver att det kanske uppstått nåt sånt efter eller iom vaccination, kanske kombinationen.

Det är en del som korsar mina tankar helt enkelt. Och är ju såklart orolig att han inte får den hjälp han isf kanske skulle vara i behov av. Är du med? Men väldigt svårt att göra sig hörd när jag pratar med vc om det. Jag vet inte hur jag ska tänka riktigt men är lite orolig över detta då det kom så fort. Samtidig rör det ju sig om ett tics och inget mer vilket talar för tics och inte någon kraftigare grej som jag upplever att pandas verkar vara. Pandas vad dock en av de första sakerna som dök upp när jag satt och kollade runt. Vet inte om Google är bra eller dåligt på så vis.

Det där med Pandas har det skrivits mycket om, men det händer ändå ganska sällan och det är därför inte såå sannolikt.  Jag vet inte om man kan mer om det nuförtiden.

Ja instämmer med dig, inget vanligt och han har inte alls de symptomen egentligen heller bortsett från väldigt hastigt uppkomna tics dagen efter vaccination (vaccinationen kan ju ha varit toppen på ett isberg bara, flytt och förkylning etc i botten).

Osäker på om det finns nån större kunskap om det där med pandas, Sverige är väl ofta en smula efter också när det är nya grejer.

Men jag får nog försöka tänka sansat i min sons läge.... så lätt att bli orolig bara och som sagt alltså.. Google kan ju lätt göra en orolig för det mesta så inget mer av den varan för mig just nu hehe. Förmodligen är det en lindrig sväng av utmattning han har om man ska tänka klart. Varit mycket med flytt ju och säkert en del stress inuti som inte fått dräneras ut. Tänkte ta det lite piano ett tag så hoppas jag han hämtar ikapp sin ork och håller tummarna att blinkningarna inte trivs om de får mindre uppmärksamhet. Han får bestämma lite kring hur han orkar med skolan ett par veckor framåt och så ser vi hur det artar sig. Har varit ganska långdraget miniförkyld också men vi har kört på som vanligt, vilket kanske varit en dålig sak i kombo med allt annat. Får se om vi kan vila ut det lite mer än vi gjort helt enkelt!

Tack för dina svar <3

Lycka till. Och ha lite tålamod där, det kan hålla i sig några år, men i puberteten brukar det bli mycket bättre. 

Ja bara att ha tålamod som du säger! Och det har jag mycket av och faktiskt min son också. Bådar gott det iallafall :)

Det man oroar sig för mest just nu är ju när han får det kämpigt i och med konstanta frågor om det och vilket han reagerar på med att bli stressad och då ökar ticsen. Har ett par lite kassa erfarenheter där tillit till andra människor har fått sig några törnar och även om det är längesen så sitter de ju säkert kvar någonstans i det undermedvetna så att det blir lite knasigt om han är osäker på vad andra har för avsikter i vissa lägen, tex när han möter en strid ström av ifrågasättande av person och egenskaper. Sonen är väldigt mjuk och lite introvert så inte helt enkelt för honom att bemöta alla alltid, även om han för det mesta fixar det utmärkt.Jobbig spiral helt enkelt! Samtidigt skönt att få veta varför blinkningarna verkat öka lite i omfattning efter skolan och precis innan lämning, och det känns bra att veta lite mer om vilket mönster de verkar följa. Glad att han igår berättade hur han känner för jag själv har ju undrat men inte velat fråga så mkt med tanke på att tics enligt sjukvården inte ska uppmärksammas i onödan om det inte finns direkt anledning. Det är lite klurigt måste jag säga men glad att jag skrev av mig lite här och fick flera kloka svar tillbaks (första gången jag dyker in i forum och frågar loss med både oro och besvärliga funderingar :p ).

Har pratat med hans klass idag, informerat lite och bett dem vända sig till pedagogerna om de undrar mer om blinkeriet framöver. Känner även att de vuxna på skolan bryr sig mkt och lyssnar vilket är oerhört skönt.

Ska försöka vila i att det ger sig med tiden och så ska jag vara lite mer närvarande i skolan vid behov. Samtidigt vill jag ju inte heller vara där allt för mycket då jag tror det är viktigt att ge honom förtroende att han klarar detta och även för att pedagogerna på skolan finns där för att stötta. Fin balans helt enkelt men det ska nog gå att hålla den, speciellt nu när jag fattar lite mer om både tics och hur han upplever dem och omgivningen reaktioner! Blev ganska mkt enklare att reda ut oron efter att han öppnade sig lite med vad han konfronterats med för ihärdiga frågor på sistone :)

Tack igen för att du delade med dig av din kunskap och kloka input!