AndreaBD

Äldre 8 Feb 10:27

46 svar

Varför mår så många ungdomar dåligt numera?

Eller ser det bara ut som om det är fler än tidigare? Jag pratar inte om ungdomar med NPF nu, det har inte blivit betydligt fler, de får däremot diagnos numera. Men alla andra som har ångest, jättedåligt självförtroende, ätstörningar eller blir så stressade av skolan att de i princip blir utbrända?

Utan att vilja vara okänslig nu, men jag ser inte riktigt att ungdomar skulle ha det sämre nu. Bara för att veta vad jag jämför med - jag tog studenten 1983. Då hade ungdomarna också sina problem, självklart, när jag gick i högstadiet och i gymnasiet. Men jag minns inte någon med ätstörningar. DET måste ha ökat mycket. Även om jag vet att det fanns enskilda - som kanske inte pratade om det då. Men t.ex. min svägerska hade problem med det och hon är äldre än jag. Är det samhällets krav på att man ska vara på ett visst sätt? Men det fanns ju förut också. När jag var tonåring hamnade några av mina skolkamrater i drogträsket. En dog när jag gick i gymnasiet. Några utvecklade väl alkoholproblem (en i min klass, vet jag).

Är skolan stressigare numera? Jag är själv lärare på högstadiet och jag kan inte riktigt tycka det heller. Visserligen finns det en massa kriterier man ska uppfylla i ämnena. Men det är inte orimliga krav för normal-begåvade ungdomar. Om man inte har speciella svårigheter och man går på alla lektioner och gör det man ska så klarar man sig (man kan t.o.m. missa lite). Då behöver man inte ens ha så exakt koll på vad man måste kunna. Lärarna håller ju ändå koll på det och fixar det mesta för eleverna. Förr i tiden var man tvungen att hålla reda på det mesta själv.

Är det all elektronik, datorer, mobiler och sociala medier? Jag vet faktiskt inte exakt.

AndreaBD

Äldre 9 Feb 09:00

#31

Kusin Krakel skrev 2018-02-09 08:25:30 följande:

Min upplevelse är snarare de motsatta, att barn umgås mer med vuxna idag än "förr", både i jämförelse med min uppväxt på 70-80 tal och med mina föräldrats på 50-60tal. I synnerhet i jämförelse ned mina föräldrar.

Såg att nån lyfte det med barnomsoeårg också. På 70talet var ju föräldraledigheten bara 6 månader, så jämflr man med den tiden så började många barn på dagmamna/dagis/barnflicka betydligt tidigare än idag.

Ja, det är ungefär så jag tänker. Och om man tittar på detaljerna: Även i barnomsorgen har det blivit bättre. Själv gick jag bara ungefär 3 timmar om dagen, då min mamma var hemmafru, men jag minns att jag var ganska rädd för föreståndaren där. Hon var inte snäll med barn. Och övriga fröknar var lite nervösa, bara en vikarie minns jag som jättesnäll. När mina barn gick i förskolan gjordes det så mycket, men lång invänjning och allt. Och när det var problem med en personal, märkte jag det direkt och försökte flytta på mina barn. Det löste sig ganska snart sedan. När jag var barn brukade inte föräldrar gå till förskola/skola och kräva förflyttning av barnen eller andra åtgärder för att barn just inte mår bra i den gruppen eller med den läraren.

AndreaBD

Äldre 9 Feb 09:03

#32

tvillingmammaVastmanland skrev 2018-02-09 07:47:21 följande:

Det ökande stillasittandet ger ju ökad brist på motion, vardagsmotion.

Visst, men det är nästan lika svårt att åtgärda som minskningen av språkliga förmågor. Vi kanske behöver mer spel med inbyggd motion. Pokemon-go var ett bra initiativ. Även min äldste son höll på och han var vuxen.

AndreaBD

Äldre 9 Feb 09:07

#33

Famous skrev 2018-02-09 08:44:41 följande:

Sen tror jag även många mår sämre för det är så lätt att vara spydiga mot någon bakom en skärm. Mobbning på nätet är ju inte ovanligt. Bara att se hur vuxna härinne beter sig :)

Jo visst. Även jag som vuxen, so verkligen inte är ungdom, har ibland varit nedstämd över att mötas av taskigheter på nätet. I princip är det samma sak som taskigheter IRL, men det är lättare och då görs det mer. Det är ju bara så. Kanske anpassar vi oss? Dvs. ignorerar sånt i högre utsträckning? Det är förstås svårare för ungdomar. Men allt det där kommer ju att bli mindre nytt, mindre spännande och man är bättre förberedd - hoppas jag.

AndreaBD

Äldre 9 Feb 09:24

#34

Kusin Krakel skrev 2018-02-09 08:17:10 följande:

Mår unga verkligen så mycket sämre? Det kan inte delvis handla om att vi pratar mer om såna här saker nu, och att söka hjälp för psykisk ohälsa är inte lika tabu?

Men ett par skilnader finns ju. Unga idag är betydligt mer kontrollerade än vad vi var. Det finns kameror överallt och minsta snedsteg riskerar att bli dokumenterat för evigheten. Det måste vara en jobbig press att leva med.

Framtidstron tror jag också spelar roll. Om man var barn på 60--80 tal är man uppväxt i en samhällelig våg av framtidstro och optimism. En annan samhällsattityd helt enkelt. Sånt tror jag också påverkar.

Ja, det är ju det jag var inne i också. Att de kanske bara pratar mer om det.

Kontrollerade? Jag tycker inte riktigt det. Dels - vilka kameror? Jag menar, då måste man ju vara i stan eller i någon större skola - om man ska göra dumheter, gör inte de flesta det snarare hemma? Om man tänker alkohol, droger eller sex, då är det väl ofta privata fester? Man behöver ju inte nödvändigtvis ställa sig framför en kamera. Däremot är det ganska stor risk att andra ungdomar fotar eller filmar och ställer in på nätet. Där måste de akta sig mera.

Var det så optimistiskt? Nu är inte jag uppväxt i Sverige, men i annat europeiskt land och skillnaderna brukar inte vara stora när det gäller såna "perioder". Dvs. 50/60-talet gick det uppåt i hela Europa, och USA, m.fl. Det var förstås efter andra världskriget. Sen 70-tal var som sagt Punk-perioden, och då var det mycket "no future" och inte att glömma kalla kriget! Det är möjligt att det var lika mycket i Sverige som ju var neutral. Mer centralt i Europa var man verkligen rädd för atombomber och trodde det skulle kunna bli atomkrig. Det kom några filmer om det som var deprimerande. Och så gick man och demonstrerade, mot kärnkraftverk, mot amerikanska missiler, mot Reagans rymdbaserade försvarsgrej (vad den nu hette). Även utan punk fanns det en massa deprimerande musik. Men det gick inte förbi Sverige heller! Om du lyssnar på Ebba Grön och andra. Imperiet. Samma slags dystra tankar.

AndreaBD

Äldre 9 Feb 09:28

#35

tvillingmammaVastmanland skrev 2018-02-09 07:54:51 följande:

De flesta ungdomar mår bra idag, precis som på åttiotalet när jag var tonåring. Men andelen som mår dåligt har ökat väldigt mycket och trenden är stigande. Jag tror att föräldrar måste ta ett större ansvar för sina barn.

Det är inte dem signalerna som jag har fått ifrån mina barn. Dvs. då har jag mest fått höra "det kan inte du göra något åt, mamma." Så jag undrar ändå om det är mer det som pågår mellan ungdomarna som har blivit värre. En sak som jag har lagt märke till : Könskrig! Killar mot tjejer och tjejer mot killar. Feminism är slagordet. Här på forumet är det ganska tydligt. Det finns ingen dialog, det är bara vem som sårar den andra mest, den vinner!

Kusin Krakel

Äldre 9 Feb 16:40

#36

AndreaBD skrev 2018-02-09 09:24:09 följande:

Ja, det är ju det jag var inne i också. Att de kanske bara pratar mer om det.

Kontrollerade? Jag tycker inte riktigt det. Dels - vilka kameror? Jag menar, då måste man ju vara i stan eller i någon större skola - om man ska göra dumheter, gör inte de flesta det snarare hemma? Om man tänker alkohol, droger eller sex, då är det väl ofta privata fester? Man behöver ju inte nödvändigtvis ställa sig framför en kamera. Däremot är det ganska stor risk att andra ungdomar fotar eller filmar och ställer in på nätet. Där måste de akta sig mera.

Var det så optimistiskt? Nu är inte jag uppväxt i Sverige, men i annat europeiskt land och skillnaderna brukar inte vara stora när det gäller såna "perioder". Dvs. 50/60-talet gick det uppåt i hela Europa, och USA, m.fl. Det var förstås efter andra världskriget. Sen 70-tal var som sagt Punk-perioden, och då var det mycket "no future" och inte att glömma kalla kriget! Det är möjligt att det var lika mycket i Sverige som ju var neutral. Mer centralt i Europa var man verkligen rädd för atombomber och trodde det skulle kunna bli atomkrig. Det kom några filmer om det som var deprimerande. Och så gick man och demonstrerade, mot kärnkraftverk, mot amerikanska missiler, mot Reagans rymdbaserade försvarsgrej (vad den nu hette). Även utan punk fanns det en massa deprimerande musik. Men det gick inte förbi Sverige heller! Om du lyssnar på Ebba Grön och andra. Imperiet. Samma slags dystra tankar.

Tänkte på kameror i mobilerna. Att de är mer kontrollerade av varandra. Att det de gör dokumenteras genom att läggas upp på nätet. Också att man kan göra dumma saker på nätet och att det då får spridning på ett helt annat sätt än när man gjorde dumheter irl på 80talet.

Det var en väldig framtidstro i Sverige gällande ekonomi och jobb. På 70talet var det i princip en självklarhet att kunna få jobb efter skolan tex. På 90talet när 70talisterna skulle ut i arbetslivet var det betydligt tuffare, men den framtidstron fanns när man växte upp. Tror aldrig att det pratades om risken att man ibte skulle få jobb.

Min uppfattning av motståndet på 60 och 70talet var betydligt snällare i Sverige ich handlade om sociala regormer. Förskolan och hela föräldraförsäkringen lanserades och hela den rörelsen genomsyras av framtidstro.

AndreaBD

Äldre 9 Feb 17:07

#37

Kusin Krakel skrev 2018-02-09 16:40:56 följande:

Tänkte på kameror i mobilerna. Att de är mer kontrollerade av varandra. Att det de gör dokumenteras genom att läggas upp på nätet. Också att man kan göra dumma saker på nätet och att det då får spridning på ett helt annat sätt än när man gjorde dumheter irl på 80talet.

Det var en väldig framtidstro i Sverige gällande ekonomi och jobb. På 70talet var det i princip en självklarhet att kunna få jobb efter skolan tex. På 90talet när 70talisterna skulle ut i arbetslivet var det betydligt tuffare, men den framtidstron fanns när man växte upp. Tror aldrig att det pratades om risken att man ibte skulle få jobb.

Min uppfattning av motståndet på 60 och 70talet var betydligt snällare i Sverige ich handlade om sociala regormer. Förskolan och hela föräldraförsäkringen lanserades och hela den rörelsen genomsyras av framtidstro.

Kameror i mobiler - visst. Det sprids mer, absolut.

Job är fortfarande inget problem i Sverige, tycker jag. Framför allt jämfört med andra länder. Och det har alltid funnits många möjligheter att utbilda sig om det behövs. Förutom kanske i praktiska yrken. Det säger jag kanske nu för att jag var positivt överraskad att min äldste son har fått jobb, och när det företag bröt ihop så fick han ett nytt jobb ganska snabbt. Och han har inte ens gått gymnasiet (svår ADHD och helt skoltrött, det gick inte).

Ja, det är möjligt att det var mjukare i Sverige. Men jag trodde också att det hänger lite/delvis ihop med svensk mentalitet. Och då blir jag förvånad att det ändå ökar nu.

tvillingmammaVastmanland

Äldre 9 Feb 17:34

#38

AndreaBD skrev 2018-02-09 09:28:25 följande:

Det är inte dem signalerna som jag har fått ifrån mina barn. Dvs. då har jag mest fått höra "det kan inte du göra något åt, mamma." Så jag undrar ändå om det är mer det som pågår mellan ungdomarna som har blivit värre. En sak som jag har lagt märke till : Könskrig! Killar mot tjejer och tjejer mot killar. Feminism är slagordet. Här på forumet är det ganska tydligt. Det finns ingen dialog, det är bara vem som sårar den andra mest, den vinner!

Som förälder kan man stötta sitt barn på väldigt många sätt. Om barnet känner att det i grunden är älskat och accepterat av föräldrarna, om föräldrarna ger barnet sin tid, då kan barnet utveckla en självkänsla så att det bättre klarar av stress i livet, tex att andra ungdomar är elaka. Som förälder kan man också hjälpa sitt barn att bygga upp ett socialt nätverk genom att umgås tillsammans med sitt barn med andra familjer och med släktingar. Som förälder kan man hjälpa sitt barn att utveckla olika färdigheter som gör att det klarar sig i olika sammanhang. I tonåren är det mesta av uppfostran avklarad, då skall barnet börja bli mer självständigt. Föräldrarna är dock fortsatt mycket viktiga som stöd och bollplank, man bör finnas där för barnen.

tvillingmammaVastmanland

Äldre 9 Feb 17:37

#39

AndreaBD skrev 2018-02-09 09:28:25 följande:

Det är inte dem signalerna som jag har fått ifrån mina barn. Dvs. då har jag mest fått höra "det kan inte du göra något åt, mamma." Så jag undrar ändå om det är mer det som pågår mellan ungdomarna som har blivit värre. En sak som jag har lagt märke till : Könskrig! Killar mot tjejer och tjejer mot killar. Feminism är slagordet. Här på forumet är det ganska tydligt. Det finns ingen dialog, det är bara vem som sårar den andra mest, den vinner!

Det beror nog på att det på detta forum är mest kvinnor. Kvinnor vill alltid vara snälla och bli omtyckta, därför vågar kvinnor sällan säga vad de tycker. Men här vågar vi, i skydd av anonymiteten, och då tar många i rejält tror jag, de passar på. Lite drag av passiv-aggressivitet.

tvillingmammaVastmanland

Äldre 9 Feb 17:40

#40

AndreaBD skrev 2018-02-09 09:03:25 följande:

Visst, men det är nästan lika svårt att åtgärda som minskningen av språkliga förmågor. Vi kanske behöver mer spel med inbyggd motion. Pokemon-go var ett bra initiativ. Även min äldste son höll på och han var vuxen.

Man måste kompensera på något sätt. Vi har tex skaffat hund som tvingar ut alla i familjen på dagliga promenader. Dottern och jag går timslånga härliga skogspromenader på helgerna. Sonen tränar fyra gånger i veckan. Ungdomar måste röra på sig annars mår de inte bra. Förr fick alla automatiskt vardagsmotion så det var inte lika viktigt. Idag måste alla föräldrar se till att deras barn rör på sig dagligen.

AndreaBD

Äldre 9 Feb 19:05

#41

tvillingmammaVastmanland skrev 2018-02-09 17:34:32 följande:

Som förälder kan man stötta sitt barn på väldigt många sätt. Om barnet känner att det i grunden är älskat och accepterat av föräldrarna, om föräldrarna ger barnet sin tid, då kan barnet utveckla en självkänsla så att det bättre klarar av stress i livet, tex att andra ungdomar är elaka. Som förälder kan man också hjälpa sitt barn att bygga upp ett socialt nätverk genom att umgås tillsammans med sitt barn med andra familjer och med släktingar. Som förälder kan man hjälpa sitt barn att utveckla olika färdigheter som gör att det klarar sig i olika sammanhang. I tonåren är det mesta av uppfostran avklarad, då skall barnet börja bli mer självständigt. Föräldrarna är dock fortsatt mycket viktiga som stöd och bollplank, man bör finnas där för barnen.

Alltså , jag menar på inget sätt illa, men jag har tre vuxna barn - tror du inte jag VET dessa saker? Det är ganska grundläggande saker. Förutom att jag har utbildning i det också. Det där är något du kan förklara för en 20-åring, inte för en över 50-åring.

AndreaBD

Äldre 9 Feb 19:06

#42

tvillingmammaVastmanland skrev 2018-02-09 17:37:08 följande:

Det beror nog på att det på detta forum är mest kvinnor. Kvinnor vill alltid vara snälla och bli omtyckta, därför vågar kvinnor sällan säga vad de tycker. Men här vågar vi, i skydd av anonymiteten, och då tar många i rejält tror jag, de passar på. Lite drag av passiv-aggressivitet.

Möjligt, men det verkar vara några högerextrema unga killar. Det är mest de som jag hamnar i clinch med.

AndreaBD

Äldre 9 Feb 19:12

#43

tvillingmammaVastmanland skrev 2018-02-09 17:40:31 följande:

Man måste kompensera på något sätt. Vi har tex skaffat hund som tvingar ut alla i familjen på dagliga promenader. Dottern och jag går timslånga härliga skogspromenader på helgerna. Sonen tränar fyra gånger i veckan. Ungdomar måste röra på sig annars mår de inte bra. Förr fick alla automatiskt vardagsmotion så det var inte lika viktigt. Idag måste alla föräldrar se till att deras barn rör på sig dagligen.

Visst, jag har också sett till att mina barn gjorde någon idrott. Ofta slutar de ju i tonåren. Men mellansonen har jag dragit iväg på flera olika idrotter (en i taget, det var svårt att hitta något som passade). Den äldste var ändå så komplicerat att vi fick anpassa speciellt. Dottern höll på med basket tills hon var 16.

Hund gick inte, min son är väldigt allergisk. Dessutom tar det många extra timmar om dagen att få till en någorlunda bra vardag med två ADHD-barn, så man får göra så gott man orkar. Var glad om du har barn utan speciella svårigheter!

KattenH81

Äldre 10 Feb 07:55

#44

Kusin Krakel skrev 2018-02-09 08:25:30 följande:

Min upplevelse är snarare de motsatta, att barn umgås mer med vuxna idag än "förr", både i jämförelse med min uppväxt på 70-80 tal och med mina föräldrats på 50-60tal. I synnerhet i jämförelse ned mina föräldrar.

Såg att nån lyfte det med barnomsoeårg också. På 70talet var ju föräldraledigheten bara 6 månader, så jämflr man med den tiden så började många barn på dagmamna/dagis/barnflicka betydligt tidigare än idag.

Jag började förskolan när jag var 8 månader 1981, mamma var ju tvungen att gå tillbaka till jobbet. Så det där med anknytning köper jag inte. Tror snarare ungar idag i mångt och mkt är söndercurlade. Är själv högstadielärare i matte. Det är otroligt hir mycket sämre eleverna blivit i ämnet på bara 10 år. Och vilken avsaknad av intresse/respekt flera av dem har för skolan generellt. Sen ska vi sitta och göra åtgärdsplaner för alla elever som inte uppnår målen. De ser ofta ut på samma sätt: kom i tid till lektionen så du inte missar den viktiga genomgången, ta med material (bok, penna osv), kom rent generellt till lektionen, ta igen det du missat om du varit sjuk/bortrest, förbered dig till prov, förbered dig för omprov osv. Upplever att många elever ser skolan som ett störande moment i deras sociala tillvaro på telefonen/iPad osv. Och sen mår de dåligt också. Skulle jag också göra om jag stirrade på en skärm 12-15h per dygn och misslyckas i skolan konstant. Föräldrar måste in och tidigt styra upp användande av skärmar. Annars spårar det ur!

tvillingmammaVastmanland

Äldre 10 Feb 11:09

#45

KattenH81 skrev 2018-02-10 07:55:49 följande:

Jag började förskolan när jag var 8 månader 1981, mamma var ju tvungen att gå tillbaka till jobbet. Så det där med anknytning köper jag inte. Tror snarare ungar idag i mångt och mkt är söndercurlade. Är själv högstadielärare i matte. Det är otroligt hir mycket sämre eleverna blivit i ämnet på bara 10 år. Och vilken avsaknad av intresse/respekt flera av dem har för skolan generellt. Sen ska vi sitta och göra åtgärdsplaner för alla elever som inte uppnår målen. De ser ofta ut på samma sätt: kom i tid till lektionen så du inte missar den viktiga genomgången, ta med material (bok, penna osv), kom rent generellt till lektionen, ta igen det du missat om du varit sjuk/bortrest, förbered dig till prov, förbered dig för omprov osv. Upplever att många elever ser skolan som ett störande moment i deras sociala tillvaro på telefonen/iPad osv. Och sen mår de dåligt också. Skulle jag också göra om jag stirrade på en skärm 12-15h per dygn och misslyckas i skolan konstant. Föräldrar måste in och tidigt styra upp användande av skärmar. Annars spårar det ur!

Ja, det håller jag med om, att föräldrar måste styra upp skärmtiden. Vi har som regel att sonen skall sova 22 varje kväll, vilket han tycker är enormt orättvist då många kompisar inte har denna begränsning.

gahadas

Äldre 10 Feb 11:15

#46

Varför mår så många ungdomar dåligt numera?

INNEHÅLL