• AndreaBD

    Varför mår så många ungdomar dåligt numera?

    Eller ser det bara ut som om det är fler än tidigare? Jag pratar inte om ungdomar med NPF nu, det har inte blivit betydligt fler, de får däremot diagnos numera. Men alla andra som har ångest, jättedåligt självförtroende, ätstörningar eller blir så stressade av skolan att de i princip blir utbrända?

    Utan att vilja vara okänslig nu, men jag ser inte riktigt att ungdomar skulle ha det sämre nu. Bara för att veta vad jag jämför med - jag tog studenten 1983. Då hade ungdomarna också sina problem, självklart, när jag gick i högstadiet och i gymnasiet. Men jag minns inte någon med ätstörningar. DET måste ha ökat mycket. Även om jag vet att det fanns enskilda - som kanske inte pratade om det då. Men t.ex. min svägerska hade problem med det och hon är äldre än jag. Är det samhällets krav på att man ska vara på ett visst sätt? Men det fanns ju förut också. När jag var tonåring hamnade några av mina skolkamrater i drogträsket. En dog när jag gick i gymnasiet. Några utvecklade väl alkoholproblem (en i min klass, vet jag).

    Är skolan stressigare numera? Jag är själv lärare på högstadiet och jag kan inte riktigt tycka det heller. Visserligen finns det en massa kriterier man ska uppfylla i ämnena. Men det är inte orimliga krav för normal-begåvade ungdomar. Om man inte har speciella svårigheter och man går på alla lektioner och gör det man ska så klarar man sig (man kan t.o.m. missa lite). Då behöver man inte ens ha så exakt koll på vad man måste kunna. Lärarna håller ju ändå koll på det och fixar det mesta för eleverna. Förr i tiden var man tvungen att hålla reda på det mesta själv. 

    Är det all elektronik, datorer, mobiler och sociala medier? Jag vet faktiskt inte exakt.

  • Svar på tråden Varför mår så många ungdomar dåligt numera?
  • AndreaBD
    tvillingmammaVastmanland skrev 2018-02-08 21:40:05 följande:

    För lite sömn

    För lite motion.

    För lite tid med kompisar IRL.

    För lite tid med föräldrar.

    Stressade föräldrar som mår dåligt och därför inte orkar stötta sina tonåringar.


    Hmm... när jag var tonåring

    Sov jag ungefär lika mycket.

    Hade ungefär lika mycket/lite motion

    Tid med kompisar - tycker mina barn umgås lika mycket med kompisar

    Nästan mindre tid med föräldrarna trots att mamma var hemmafru

    Fick knappt nån stöd av mina föräldrar (det är inte alltid fråga om stress eller ork)

    Nä, det enda jag ser är att det blir så mycket mer sitta framför dator eller hålla på med mobil. Annars är det STOR skillnad i hur mycket stöd och kvalitetstid barnen förväntar sig. De kräver bara in det, oavsett om det är klockan 1 på natten. Jag minns en diskussion med min dotter som tyckte jag måste orka även på den tiden på natten. Och då var det inte som om det hade hänt något nytt då. Utan det var något ifrån tidigare den kvällen som först då gjorde henne upprörd.
  • AndreaBD
    tvillingmammaVastmanland skrev 2018-02-08 21:51:20 följande:
    När jag var barn och ung hörde jag aldrig talas om någon som kände att allt var meningslöst och var rädd för framtiden. Så kände jag verkligen aldrig själv,

    Och kärlek, kanske hade jag ingen pojkvän vid femton men jag hade massor av goda vänner, min bror, mina föräldrar, mina morföräldrar och andra släktingar som vi umgicks väldigt mycket med.

    Jag tror helt enkelt att många barn och unga idag är väldigt ensamma.
    När var du tonåring? Jag bl.a. under punk-tiden, sen 70-tal, tidig 80-tal. Devisen då var "no future". ALLA var rädda för framtiden. Och ganska många sa att de inte tänkte bli äldre än 25 eller 30.

    Du hade tur om det var så för dig. Jag var en mycket ensam tonåring. Och man skulle få för sig att säga något om att man mår dåligt, så hade man fått höra att man bara ska koncentrera sig på skolan och glömma det där andra.


  • AndreaBD
    tvillingmammaVastmanland skrev 2018-02-08 21:45:47 följande:

    Barnen får idag för lite tid med vuxna, främst föräldrar men även andra vuxna, och utvecklar därför inte tillräckligt med social och empatisk förmåga.

    De lär sig inte tillräcklig social kompetens, det lär man sig av dem som är äldre och inte av jämnåriga.

    Därför fungerar de inte längre i stora grupper och skolan fungerar inte.

    Oron i skolan stressar förstås de unga.

    Dålig anknytning gör också att barnen när de blir större klarar stress sämre.


    Visserligen går svenska barn på förskolan tidigt, men det behöver inte vara ett stort problem. Man kan ändå har en del tid med sina barn. Och jag tror inte riktigt på att det är orsaken att de inte utvecklar social och empatisk förmåga. Dels så märker man det ganska tidigt med barn,  att de har mer eller mindre kapacitet till det.  Om man har barn med två olika partners, så kan man ofta se så typiska skillnader där - dvs. att barn är som sina föräldrar, även såna som de inte har vuxit upp med (min äldste son har sin pappa utomlands).

    Men det som är den stora boven, som gör att vissa inte utvecklar det så bra, är helt enkelt dålig förebild av föräldrarna. Det som inte är ärvt är inlärd. En dålig förebild blir inte bättre av att man tillbringar ännu mer tid med den personen. Det är i alla fall min erfarenhet - barn är lik sina föräldrar - oavsett om de tillbringar lite mer eller lite mindre tid med dem. För lite tid är förstås skadligt.
  • AndreaBD

    Förresten, något som också gör det svårare för barn numera att utveckla empati och social förmåga är att folk blir allt sämre på att uttrycka sig, att sätta ord på sina känslor. Titta på någon film ifrån 50-talet! Folk pratar i hela meningar, inklusive bisatser. Och uttrycken stämmer, det sätts inte ihop sånt som inte "heter så".  Folk sa inte "att dra alla över en kant" och liknande konstigheter.

    Inte för att vara petig rent språkligt, men det går djupare än så. Språket blir fattigt, rudimentär, amputerat på något sätt. Och känslolivet går samma väg. Och det är svårt att motverka alla visuella intryck som har ersatt dem språkliga.

  • tvillingmammaVastmanland
    AndreaBD skrev 2018-02-08 22:08:52 följande:

    Hmm... när jag var tonåring

    Sov jag ungefär lika mycket.

    Hade ungefär lika mycket/lite motion

    Tid med kompisar - tycker mina barn umgås lika mycket med kompisar

    Nästan mindre tid med föräldrarna trots att mamma var hemmafru

    Fick knappt nån stöd av mina föräldrar (det är inte alltid fråga om stress eller ork)

    Nä, det enda jag ser är att det blir så mycket mer sitta framför dator eller hålla på med mobil. Annars är det STOR skillnad i hur mycket stöd och kvalitetstid barnen förväntar sig. De kräver bara in det, oavsett om det är klockan 1 på natten. Jag minns en diskussion med min dotter som tyckte jag måste orka även på den tiden på natten. Och då var det inte som om det hade hänt något nytt då. Utan det var något ifrån tidigare den kvällen som först då gjorde henne upprörd.


    Det ökande stillasittandet ger ju ökad brist på motion, vardagsmotion.
  • tvillingmammaVastmanland

    De flesta ungdomar mår bra idag, precis som på åttiotalet när jag var tonåring. Men andelen som mår dåligt har ökat väldigt mycket och trenden är stigande. Jag tror att föräldrar måste ta ett större ansvar för sina barn.

  • Kusin Krakel

    Mår unga verkligen så mycket sämre? Det kan inte delvis handla om att vi pratar mer om såna här saker nu, och att söka hjälp för psykisk ohälsa är inte lika tabu?

    Men ett par skilnader finns ju. Unga idag är betydligt mer kontrollerade än vad vi var. Det finns kameror överallt och minsta snedsteg riskerar att bli dokumenterat för evigheten. Det måste vara en jobbig press att leva med.

    Framtidstron tror jag också spelar roll. Om man var barn på 60--80 tal är man uppväxt i en samhällelig våg av framtidstro och optimism. En annan samhällsattityd helt enkelt. Sånt tror jag också påverkar.

  • Kusin Krakel
    tvillingmammaVastmanland skrev 2018-02-08 21:45:47 följande:

    Barnen får idag för lite tid med vuxna, främst föräldrar men även andra vuxna, och utvecklar därför inte tillräckligt med social och empatisk förmåga.

    De lär sig inte tillräcklig social kompetens, det lär man sig av dem som är äldre och inte av jämnåriga.

    Därför fungerar de inte längre i stora grupper och skolan fungerar inte.

    Oron i skolan stressar förstås de unga.

    Dålig anknytning gör också att barnen när de blir större klarar stress sämre.


    Min upplevelse är snarare de motsatta, att barn umgås mer med vuxna idag än "förr", både i jämförelse med min uppväxt på 70-80 tal och med mina föräldrats på 50-60tal. I synnerhet i jämförelse ned mina föräldrar.

    Såg att nån lyfte det med barnomsoeårg också. På 70talet var ju föräldraledigheten bara 6 månader, så jämflr man med den tiden så började många barn på dagmamna/dagis/barnflicka betydligt tidigare än idag.
  • Famous

    Jag tror sociala medier har en jättestor del i att många ungdomar mår dåligt idag. Det hamdlar om både utseendefixering och stor bekräftelse från andra. Många är ju klistrade vid mobil och dator så att det stressar är det nog inga tvivel om. Och att ständigt vara uppkopplad, att som tjej framförallt ha trycket att se bra tror jag skapar större stress än man tror. Att få många likes ju tydligen jätteviktigt..

    Så är min teori :)

  • Famous
    Famous skrev 2018-02-09 08:37:11 följande:

    Jag tror sociala medier har en jättestor del i att många ungdomar mår dåligt idag. Det hamdlar om både utseendefixering och stor bekräftelse från andra. Många är ju klistrade vid mobil och dator så att det stressar är det nog inga tvivel om. Och att ständigt vara uppkopplad, att som tjej framförallt ha trycket att se bra tror jag skapar större stress än man tror. Att få många likes ju tydligen jätteviktigt..

    Så är min teori :)


    Sen tror jag även många mår sämre för det är så lätt att vara spydiga mot någon bakom en skärm. Mobbning på nätet är ju inte ovanligt. Bara att se hur vuxna härinne beter sig :)
Svar på tråden Varför mår så många ungdomar dåligt numera?