Sanndrömmar

Alltså förbättra din motivering

Jag har aldrig sagt mig ha ödmjukhet eller något annat dravel som utgångspunkt för diskussioner. Jag svamlar inte om skit istället för att diskutera ämnet. Jag har inte heller sagt emot mot mig själv genom att göra det jag alldeles nyss "fördömt".

Du tror uppenbarligen att du är supersmart. Fortsätt gärna med det. Jag kommer inte svara på fler inlägg av dig.

Istället för en trevlig tråd där man kan diskutera erfarenhetee av sanndrömmar har två parasiter nästlat sig in och sitter och skriker NEJ NEJ DET FINNS INTE NEJ NEJ .

Nej, jag är förtjust i att diskutera och väntade mig att bli testad och att få testa. Sedan hade jag bedömt om jag eller du har det vettigaste resonemanget i sak.

Men konklusionen är ju egentligen att du inte håller det viktigt att ha en ödmjukhet i diskussioner. Det vi diskuterar är ju då enbart att vi har skilda värderingar, som får olika konsekvenser. Det är ju intressant i sig. Ex. varför värderar jag det ena högt, och varför värderar du det andra högt.

Just det, varför jag gav mig på att du använde ordet postmodernist är för att jag inte tror att någon som har läst postmodernism och tidigare filosofi hade kallat någon det utan vidare,eftersom postmodernistiska idéer egentligen dyker upp här å var sedan långt tillbaka, och att jag då hade kunnat ha liknande idéer som postmodernister utan att vara det. Så jag drog slutsatsen att du ev. bekantat dig med vissa idéer, men inte mycket mer... 

Nej, det är fullt rimligt i ett sånt här läge. En god diskussionsnivå kännetecknas av ödmjukhet i de fall där ödmjukhet är lämplig. Detta är inte ett sådant fall. Det är inte, som du verkade mena, "ren spekulation" att sanndrömmar inte är övernaturliga.

Att aldrig utesluta någonting är inte praktiskt möjligt. Någon slags rimlighetsbedömning måste göras där vi utesluter totalt orimliga förhållanden. Övernaturliga sanndrömmar är en sådan sak. Att vi inte sitter på alla svar betyder inte att vi inte sitter på några svar. Du får nog jobba lite mer med gråskalor tror jag, ironiskt nog.

Men nu motiverar du krasst, varför?... hur kan jag inte gå runt i den här världen med inställningen att jag inte utesluter något? Detta innebär ju inte att jag inte lever med en vardagslogik och förhåller mig till olika bedömningar om verkligheten omedvetet hela tiden. Såklart att jag sätter mig på en stadig stol, utan rädsla för att den egentligen är en hallucination och att jag kommer att trilla rakt igenom den. Så har aldrig varit fallet hittills i mitt liv, och principen har fram tills idag fungerat. Stolar går att sitta på.

Men varför ödmjukhet i det här fallet inte är lämpligt är enbart tal om en värderingsfråga. Jag kan garantera dig att du kan leva ett full gott liv med inställningen att aldrig utesluta att din motdebattör kan sitta på en sanning fast du själv tvivlar på den. Det är inte farligt. 

Det beror som sagt på vad ämnet är. Om det finns noll bra belägg, fenomenet kräver att vi sätter fungerande naturlagar ur spel och det redan finns bra förklaringsmodeller inom kända naturlagar så kan man med gott samvete utesluta att de har rätt. Kommer de med vettiga argument och/eller evidens, då kan man börja tvivla. Men innan dess? Njä.

Förutsättningarna hos en god skeptiker är att han inser sina begränsningar, insikt i att världen fortgått så mycket längre än honom och att man tusen gånger varit tvungen att reviderat sanningar.

Det är typiskt att den s.k. upplyste bär symptom av högmod och en falsk övertro på att han faktiskt tror sig granska saker öppet (trots att han konstant föraktar meningsmotståndare som inte agerar inom hans bestämda gränser för vad man ska tro på). Denne är också fången i sin egen tidsanda, kultur eller epok, å tror att den tiden han lever i äntligen har förstått sanningen med världen. Jag jämför sådana sanningssägare lika mycket med herrarna under de kristna korstågens tid eller nutida Islamistiska giganter. And so on, you name it.. 

Jag har inga illusioner om att vi allt vi vet är sant eller att vi ens vet 1% av vad som går att veta. Jag är medveten om att vi alla har biaser, fördomar och att våra sinnen och resonemang kan bedra oss. Men det är inte riktigt relevant här. Skillnaden mot de kristna korstågen eller nutida islamistiska giganter är vetenskaplig metod. Det rationella här är inte att vara osäker på om sanndrömmar är övernaturliga eller inte. Du kan kalla det högmod om du vill, det ändrar inte faktum, precis som någon spelad eller överdriven ödmjukhet inte gör någon mer intellektuell eller korrekt.

Poängen är fortfarande att inte gå miste om något för att man blint tror på en ideologisk inriktning. Ödmjukhet är därför en strategi, inte ett försök till en image. Vetenskaplig metod, precis som det mesta annat, har haft åratal av, och nutida pågående, filosofiska diskussioner kring dess angreppssätt... och har flera kritiker och meningsmotståndare inom dess fält dessutom. 

Jag förstår poängen och den är inte relevant här pga. ämnet. Dessutom tror jag inte blint på någon ideologisk inriktning. Även om vetenskaplig metod eventuellt kan räknas som en ideologisk inriktning så är tron på att den fungerar inte blind. Den har liksom visat sig fungera. Givetvis finns det kritik men den mesta kritiken handlar om detaljer, inte vetenskaplig metod i stort.

Så ja, din poäng är relevant i vissa sammanhang. Detta är inte ett sådant.

Jo det finns sanndrömmar! Alla kan uppleva dem men en del upplever detta regelbundet. Det är en gåva men kan också upplevas som en förbannelse. Själv drömde jag om min framtida pojkväns syster och när vi var i deras mormors lägenhet utomlands innan jag träffade honom. Sen drömde jag om min man(och han har ett annat ursprung som han också hade i drömmen) och om det jobbiga vi skulle gå igenom under våra första år. Jag har drömt om

könet på alla våra barn och sett utseendet på 2 av dem i drömmen som man inte kan gissa sig till då jag och min man är totalt motsatser. Jag har även drömt grejer om andra som stämt och hänt och fått varningar om konflikter där saker upprepats ordagrant. Förklara det hur ni vill ni som tvekar. Jag tror att drömmar är en annan dimension där vi i sömnen kan röra oss mellan tid och rum och att vi då kan få tillgång till information vi inte har i vaket tillstånd.

Fine att man väljer att inte tro på något men snacka inte som att er teori är fakta när det är så mycket man inte vet om just drömmar.