Psykologin bakom för att inte kunna gråta?
Har män svårare att gråta än kvinnor?
Jag har väldigt svårt att gråta, men jag känner mig väldigt ledsen och skulle kunna beskriva mig själv som en känslig person. Inte geom att jag har lätt för att bli arg, utan snarare tvärtom så har jag svårt för att bli arg. Irriterad och frustrerad kan jag bli. Men mycket sällan blir jag arg och börjar skälla på folk.
Med ordet känslig, så menar jag att jag blir lätt berörd och ledsen.
Jag kan däremot inte gråta, det känns som om att det verkligen inte går och jag vet inte alls om det har någonting med att mitt inre tycker att det är ett tecken på svaghet eller någon form av psykologisk sak bakom det hela om varför jag inte kan gråta.
Eller är det bara så att män har svårare för att gråta än kvinnor?
Om det är något psykologisk bakom det hela, så kanske det kan vara bra att nämna en information som kanske har något med saken att göra. Jag minns att jag grät vid två tillfällen medan jag gick i sjuan. Båda gångerna fick jag ingen som helst sympati ifrån läraren jag grät. Snarare tvärtom så förnedrade hon mig, genom att säga i något stil med att jag lät som ett litet barn.
Genom att bara nämna den storyn, så kände jag direkt hur patetiskt jag är. Samtidigt som jag tycker att det är helt okej som fjortonåring eller vilken ålder som helst, att det är okej att gråta.
Kan detta ha någonting med psykologin bakom det hela och därmed kan jag inte gråta?
Tack för svar!
