Ohållbar situation med bonusbarnen

Det här är hur ni hanterar två ouppfostrade okontrollerade barn och sedan chockas ni över att det bara blir värre? Alla fyra föräldrar verkar ju totalt ha gett upp föräldrarollen och offrar barnets bästa för att försöka få det lugnt för tillfället.

Kontakta soc för ni behöver ju uppenbarligen något stöd. Och sluta låta barnen kontrollera allt för guds skull.

Din sambo gör galet fel TS! Inget barn, med eller utan diagnos, mår bra av att få som de vill hela tiden. 

Ha tydliga regler, använd tex veckoschema så att barnen vet vad som ska hända och när. Involvera dem i ev aktiviteter, fråga vad de vill göra och vilken dag. Om de sen inte vill, påpeka då att DE har valt bort det när de sen gnäller över att det är tråkigt. 

Ha listor på vad barnen ska göra för sysslor, duka, duka av eller vad det nu är. Man kan ev ha en liten whiteboard tavla som man delar av på mitten med tejp och ha magneter med skrivet på vilken uppgift de ska göra och som flyttas från att göra till klar när de gjort det. 

Gör en matlista, vissa barn kan ha psykisk matallergi, att de tex inte kan äta tillagad paprika för att den är slemmig i konsistensen, att de har svårt med blandad mat etc men det gäller mest de med asperger. Kolla vad de verkar kunna äta även om de protesterar och vad de verkligen har svårt för och uteslut det. En del kan äta sånt bättre om man mixar alla grönsaker till en sås. 

Matlistan följs och vill man inte äta så slipper man, men hämtmat blir det INTE. Ni kan ha en dag i veckan som skräpmatsdag men övriga dagar äter man det som serveras. Om barnen har svårt att behålla vikten kan man ha något som kvällsmål, fil och flingor tex. 

Din sambo måste också lära sig att stå på sig mot sitt ex. Umgängesavtalet ska följas, de får ordna kortis eller kontaktfamilj om de inte klarar sina veckor. Kolla upp vilket stöd som finns att få, man kan få stöd i familjen också. 

Det kommer att bli pissjobbigt att genomföra detta, men det lönar sig i längden. Det finns många utbildningar man som förälder kan få gå på om man har barn med någon diagnos. De brukar vara jättebra. 

Instämmer i det här. Bortskämda barn bmkr knappast bättre av att man gör allt för dem. Mitt äldsta barn har tendenser till att vara bortskämd och när hln bisar dem så är det ju inte så att vi belönar med att hitta på något bättre. Vi förklarar tydligt att hon beter sig bortskämt och om hon inte slutar så tänker vi inte hitta på saker med henne. Yngata barnet har tendenser till att bli skärmberoende, då löser vi ju det med att ta bort skärmarna inte ge honom mer skärmtid.

Det låter som att kärlek krävs och visas med total lydnad till barnen. Kärlek visas med att man bryr sig om barnen vilket är att uppfostra dem till människor som har en chans i livet både vad gäller arbete och det sociala.

Som skrivs ovan, det blir ett inmedande helvete att vända skutan men det får ni ta. Barnen är tillräckligt gamla för att ni ska kunna ha ett ordentligt samtal också. Erkänn era fel typ "vi har försökt visa vår kärlek till er genom att ge er det ni vill ha vilket har varit fel av oss. Det har gjort er bortskämda och skapat beteenden hos er som inte fungerar i livet. Vi ber så mycket om ursäkt för det och från och med nu ska vi visa kärlek på ett sådant sätt som föräldrar ska visa sin kärlek vilket är att ta ansvar för er uppfostran och inte belöna er när ni gnäller. Det här är vad som gäller."

Jag säger åt mina barn att det är för att jag älskar dem de inte kan få godis varje dag och inte göra allt de vill för det är knte bra för dem. Om jag inte brydde mig skulle de fä bestämma allt men då skulle de växa upp till människor utan framtid och utan vänner för att de inte skulle veta hur man beter sig.

Familjerådgivning, föräldrakurs av Soc eller andra alternativ behövs. Pappan får ta med mamman på ett samtal på familjerätten för det är inte ok att mamman bara avhänder sig ansvaret för att "barnen är så jobbiga" till er. Ni måste allesammans samarbeta och stötta barnen. 

Barn vet hur de ska bete sig och vill görs "rätt" men de gör vad de kan, brukar man säga när man arbetar med sådana här barn. Barnen reagerar utagerande på olika vis för att de har behov som de inte får tillgodosedda. Det är inte lätt för så små barn att veta vad det är heller, de lever i nuet och behöver vägledning för att få rätsida. Hur funkar det i skolan? Ta hjälp av skolkuratorn om ni inte gjort det. 

Familjeterapi... Eller nåt. Han kan inte strunta i sin minsting sådär.

Jag hade lätt flyttat, och inte bara varannan vecka. För annars kommer er gemensamma bli likadan.

Vilka as!

Min sambo försöker verkligen att hålla en bra stämning hemma och köper nästan allt de vill ha, försöker planera in roliga aktiviteter varje helg och köper godis/fika/snabbmat så ofta han ?får? för mig (vill inte äta hamburgare 5 dagar i veckan).

Där har du en väsentlig del av problemet. Det de här barnen behöver är uppenbarligen gränssättning och att ta ett nej. Försöker man få barn eller kvinnor nöjda genom att ge dem det säger sig vilja ha når man oftast motsatt effekt. Ni som vuxna ska ge barnen vad de behöver, inte vad de vill ha. Och det år kärlek, tydliga gränser och rutiner.

Fråga mig hur jag vet.

Inte alls säkert, den har ju en annan mamma och en annan uppväxt OCH är en annan individ,

Helt rätt. Det är sambon, inte TS, som måste våga ta klivet upp och axla manteln som familjens ledare.

Jag skulle definitivt bo någon annanstans på barnveckorna om det var möjligt. Så får han ordna upp situationen själv. 

Barnen behöver struktur, regler och konsekvenser. Sen är det inte primärt ditt ansvar utan föräldrarnas men ska du bo med barnen blir du ju involverad.

Jag tror på tydliga rutiner och regler och planering så barnen vet vad som väntar. Både vad gäller aktiviter och mat och skärmar.

Barn som alltid hamnar i luven på varandra har inte sällan överskottsenergi som de inte lyckas rikta åt rätt håll. Under några år gick stora delar av helgerna och lediga dagar åt till att fysiskt hålla killarna trötta för annars blev det kaos inne. Vi har ibland prommenerat 5 km för att köpa lördagsgodis och sen hem igen. För att senare på kvällen cykla någonstans. Att ha de inne en hel dag var ungefär lika lockande som att stoppa huvudet i en bikupa.

Vad gäller skärmar så funkar 3 av mina 4 barn så att för mycket padd/speltid dödar all kreativitet och alla idéer om bra lekar. De står helt handfallna, blir rastlösa och börjar bråka. Vi har i perioder kört helt spelfria veckor som avgiftning och det är odrägligt jobbigt i 3 dagar och sen börjar de leka igen. Efter en vecka har de fått tillbaka speltiden men på begränsade tider. Då har det funkar mycket bättre igen.

Numer brukar vi börja sommarlovet så varje år, föga uppskattar men extremt nyttigt och gör resten av lovet mycket bättre.

4 föräldrar? 2 föräldrar som borde ta sig i kragen och Ta hand om sina barn och 2 om man nu vill bonus föräldrar som borde stötta sina partners efter bästa ork och förmåga.

Ja fyra föräldrar. Vill man inte ta en föräldraroll för andras minderåriga barn ger man fan i att flytta in med dessa.

1. Ring kommunens familjeenhet, de har rådgivning för föräldrar som behöver tips/stöd med en bråkig situation
2. Sluta belöna dåligt uppförande med leksaker, godis och upplevelser. Roliga saker får man göra som belöning för att man gjort något exceptionellt, inte för att man beter sig illa annars.

Med det sagt så förstår jag att barnen ballat ur. Det är typbeteende hos barn som inte känner sig sedda. Mamman fokuserar på sin sambo och deras resor, du och din sambo fokuserar på bebisen. Med det menar jag inte att ni gör "fel", jag menar att barnen från att ha varit allas prio 1 plötsligt inte är det längre.

Sätt er ner tillsammans med barnen och säg att situationen är ohållbar, att ni älskar dem och vill ha en fungerande trebarnsfamilj, och att ni har en plan för att hamna där. Det kommer att bli protester, gråt och tandagnissel, och ni behöver ha en plan för att stå emot detta. Där kommer kommunen in. Jag har själv ringt till dem när mitt äldre barn under en period var väldigt elak mot det yngre och jag bad om tips på saker att göra för att bryta mönstret. Jag fick jättebra hjälp!

Det är väl upp till var och en hur man gör.

Hej!

Du har fått många bra råd. Jag tror barnen behöver känna sig riktigt välkomna , älskade och duktiga. Ge dem lugn och ro utan så mycket stimulans från tv data platta, läs för dem, baka och laga enkel vanlig mat tillsammans var ute i skogen, motionera dem ?bygg kojor etc. Ha tydliga rutiner med måltider och tillräckligt med nedvarvningstid på kvällen och lugn en stund efter lunch. Försök att inte skälla så mycket utan berömma när de gör rätt eller bara för att de är gulliga ? . De klarar nog inte så mycket aktiviteter där det är livligt och mkt folk tex lekland. Ta inte med dem nu där ni tror de kommer " misslyckas" tex på vuxenkalas, de får bara skäll och blir stressade. Längre fram går det säkert lättare. De är så små att de kommer snart vänja sig era rutiner och uppskatta dem. De har säkert så fullt upp i vardagen och med två hem att det de mest behöver är lugn och fasthet.