Är ni rädda för barn (äldre) och vatten?

Jag är också försiktig, vill ha koll och gärna vara på plats själv.

Min 14-åring får sen några år tillbaka åka och bada själv med kompisar. Min 12-åring har inte provat än men skulle få. Dock skulle jag ha ont i magen första gången.

10-åringen får inte bada själv, med vissa kompisars föeämdrar skulle han få åka, andra inte :)

Efter ett antal år kring den lokala utebassängen har jag rätt god koll på vilka som faktiskt har koll och vilka som solar.

I bassäng tycker jag det är ok med förhållandevis många barn så länge det finns vuxna som aktivt vaktar. Sjö/hav är jag mer skeptisk till, sjunker någon och du inte ser var går tid åt till att leta först och sen rädda. I bassäng gör vattnets klarhet att man ändå har en andra chans.

Numer, när vi badar med barnen vaktar jag aktivt 8 och 10-åringen. Tolvåringen tittad jag till någon gång i minuten och 14-åringen mer sällan.

Jag tycker du är rimlig. Jag har alltid varit extremt noga med uppsikt vid just vatten och mina ungar har fått vänta ganska länge innan de får bada ensamma eller åka själv med kompisar. 

Jag tycker att du gör rätt. Det är bättre att vara för paranoid och noggrann än inte alls! Jag är precis likadan, litar inte på att andra inser möjliga risker och har kontroll. Lämnar inte heller med föräldrar som inte känns ok! Man ska lyssna till sin magkänsla <3

Tack för svar och skönt med flera nojiga!

Men har ni märkt att andra barn har friare regler kring detta? Har det skapat problem med barnen, deras kompisar eller föräldrar att ni varit mer nojiga?

Jag är precis som du! Vatten är så läskigt (och härligt)... Det och att huset ska börja brinna är mina 'föräldraskräcker"

Mina barn är lite mindre än så länge så att åka och bada med kompisar ligger än så länge långt bort. Men jag tycker det är svårt att lita ens på mina föräldrar i den här frågan, men jag försöker. Tänker dock att mina barn måste kunna simma 200 meter på egen hand innan de får bada själva/med kompisar.

Hade jag haft barn hade jag också varit nojig. Min äldsta storebror drunknade och jag själv höll på att drunkna när vi hade simundervisning i lågstadiet.

Jag var inte simkunnig ännu och gick bredvid en simkunnig klasskamrat som simmade i den djupa bassängen, som hade 3 trappsteg längsmed hela långkanten. Jag uppmärksammade inte, som liten 7-åring, att jag gick på nedersta trappsteget, så när jag tänkte att jag ville gå i lite djupare vatten ett steg till ner så var det plötsligt bråddjupt.  Jag bobbade upp och ner flera gånger och försökte skrika, men jag var ju tilbaka under vattnet hela tiden. Jag lyckades dock ta mig upp själv, och INGEN märkte något eller fick veta. Min klasslärare och simlärarna märkte ingenting, ingen kom för att hjälpa mig eller frågade om jag var ok, och jag sa aldrig något till någon. Särskilt inte till mamma.

Så, ja... jag hade varit supernojig.....