Socialarbetare med lång erfarenhet - jag behöver din synpunkt

Till att börja med så är det kommunen som fattade själva beslutat om anpassning av lägenheten, det borde räcka för att styrka behovet.

För det andra så saknas en rimlig bedömning av möjligheten till att skaffa en annan bostad och behovet av bostad, generellt, kan väl knappast ifrågasättas!?

För det tredje, läser man hela socialtjänstlagen så framgår tydligt att i allt det arbete socialtjänsten gör för att hjälpa enskilda personer, så skall insatsen anpassas efter behovet. Begränsningar i detta finns även det tydligt formulerat, där så finns. Här nämns knappt något alls om vad sociala myndigheter kan kräva som underlag för bedömning och definitivt inget om det du tar upp.

Du får för mig peka ut vad i socialtjänstlagen som stödjer att sociala myndigheter skall eller måste kräva läkarintyg för att anpassa sina insatser för exempelvis en rullstolsbunden, för jag hittar inte ett ord om det?
Är det möjligt att göra en rimlig bedömning ändå, av påtagliga och uppenbara omständigheter (som att personen i detta påhittade exempel inte kan gå och behöver rullstol) så har de enligt min tolkning skyldighet att då göra det. Jag har svårt att se att lagstiftarens syfte varit annat när den så tydligt tar upp de omständigheter socialförvaltningen ska göra sina bedömningar efter, varav långt ifrån alla kan styrkas med någon form av intyg.
Sedan kan det ju bli så att man får avslag ändå, men då ska det också finnas med i motiveringen för avslaget varför man gjort den bedömningen att exempelvis rullstolsbundna Kalle inte behöver sin lägenhet som han fått anpassad för rullstol.

Jag hittar inget stöd i socialtjänstlagen för att avslå försörjningsstöd p.g.a. att sökande äger bil. Har jag missat något får du gärna visa mig det?!
Här anser jag att sista stycket i § 1, kap 4 talar för en bedömning av den enskildes behov och bedöms behov ej finnas så ska så motiveras vid avslag, likaså om det finns andra skäl till att sälja ett fordon, exempelvis att man kan ersätta det med ett billigare, som uppfyller samma behov.

Läser man dessutom SOSFS så framgår även där hur sociala myndigheter ska göra individuella bedömningar efter faktiska förhållanden och att det inte finns några självklarheter varken i att inneha/sälja bil eller BR-lägenhet för sökande av ekonomiskt bistånd.

Särskilt att beakta i SOFS för detta fall är texten under rubrikerna:
-Boendekostnad vid kort- och långvarigt biståndsbehov.
-Faktisk boendekostnad
-Arbetsresor
-Lätt realiserbara tillgångar
-Andra realiserbara tillgångar
-Bostad som har ett ekonomiskt värde

Kapitel 5 är generellt skriven för särskilda grupper och är inte kopplad till viss hjälp. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att paragraferna gäller för försörjningsstöd såväl som i allt annat socialförvaltningen har på sitt bord för att stödja enskilda med stödbehov. Denna tolkning tycker jag mig också finna stöd för i SOSFS.

Jobbar du med detta?
Ditt svar ger intrycket av att du inte riktigt har koll på vad som faktiskt står och hur de ska tolkas. Du får kanske lära dig en sak av dina kollegor och chef, men förstår du vad lagstiftaren avser?

Jag kan helt klart hålla med om dina synpunkter. Å andra sidan är ju en bostadsrätt värt väldigt mycket pengar. I kommunen jag jobbar får man nästan en miljon för en etta, och dem pengarna kan man leva väldigt länge på. Men det är ju heller inte så lätt att bara sälja sin lägenhet och hitta en hyresrätt med tanke på bostadsbristen i Sverige. Det är tyvärr väldigt tufft för dem som hamnar i den här situationen och jag önskar att det fanns smidigare lösningar.

Jag anser att fel har begåtts, och att man helt verkar ha bortsett från särskilda behov och individuell bedömning. Med tanke på dina omständigheter så hade du haft tämligen goda möjligheter att ha fått rätt vid ett överklagande då kommunerna tolkar socialtjänstlagen betydligt hårdare än förvaltningsrätten. Däremot känns det svårt att göra nåt åt saken så långt senare. Man kan visserligen begära en granskning men nån ändring av själva beslutet lär det inte bli.

Nä, man kan inte begära omprövning(överklaga i det här fallet) efter flera år....Anmäla till IVO kan man göra om ärendet är felaktigt handlagt och så är sannolikt inte fallet här eftersom TS fick avslag eftersom det inte styrktes med begärda intyg från läkare att behovet fanns. 

Nej, inte bostad i sig men just den bostaden man bor i nu, om det t ex är en bostadsrätt som inte är fullt belånad eller en hyresrätt med alldeles oskälig hyra.

Vi varken råder eller tvingar någon till något. Däremot kan vi ju avslå med motiveringen att det finns realiserbara tillgångar dvs bostadsrätten. Det beror ju på den individuella situationen men generellt kan man inte ha tillgångar och samtidigt få försörjningsstöd.

Om man är i den situationen att man måste söka försörjningsstöd så tror jag knappast att banken går med på att öka belåningen på ens bostad.

Till att börja med så är det kommunen som fattade själva beslutat om anpassning av lägenheten, det borde räcka för att styrka behovet.

För det andra så saknas en rimlig bedömning av möjligheten till att skaffa en annan bostad och behovet av bostad, generellt, kan väl knappast ifrågasättas!?

För det tredje, läser man hela socialtjänstlagen så framgår tydligt att i allt det arbete socialtjänsten gör för att hjälpa enskilda personer, så skall insatsen anpassas efter behovet. Begränsningar i detta finns även det tydligt formulerat, där så finns. Här nämns knappt något alls om vad sociala myndigheter kan kräva som underlag för bedömning och definitivt inget om det du tar upp.

Du får för mig peka ut vad i socialtjänstlagen som stödjer att sociala myndigheter skall eller måste kräva läkarintyg för att anpassa sina insatser för exempelvis en rullstolsbunden, för jag hittar inte ett ord om det?

Är det möjligt att göra en rimlig bedömning ändå, av påtagliga och uppenbara omständigheter (som att personen i detta påhittade exempel inte kan gå och behöver rullstol) så har de enligt min tolkning skyldighet att då göra det. Jag har svårt att se att lagstiftarens syfte varit annat när den så tydligt tar upp de omständigheter socialförvaltningen ska göra sina bedömningar efter, varav långt ifrån alla kan styrkas med någon form av intyg.

Sedan kan det ju bli så att man får avslag ändå, men då ska det också finnas med i motiveringen för avslaget varför man gjort den bedömningen att exempelvis rullstolsbundna Kalle inte behöver sin lägenhet som han fått anpassad för rullstol.

Jag hittar inget stöd i socialtjänstlagen för att avslå försörjningsstöd p.g.a. att sökande äger bil. Har jag missat något får du gärna visa mig det?!

Här anser jag att sista stycket i § 1, kap 4 talar för en bedömning av den enskildes behov och bedöms behov ej finnas så ska så motiveras vid avslag, likaså om det finns andra skäl till att sälja ett fordon, exempelvis att man kan ersätta det med ett billigare, som uppfyller samma behov.

Läser man dessutom SOSFS så framgår även där hur sociala myndigheter ska göra individuella bedömningar efter faktiska förhållanden och att det inte finns några självklarheter varken i att inneha/sälja bil eller BR-lägenhet för sökande av ekonomiskt bistånd.

Särskilt att beakta i SOFS för detta fall är texten under rubrikerna:

-Boendekostnad vid kort- och långvarigt biståndsbehov.

-Faktisk boendekostnad

-Arbetsresor

-Lätt realiserbara tillgångar

-Andra realiserbara tillgångar

-Bostad som har ett ekonomiskt värde

Kapitel 5 är generellt skriven för särskilda grupper och är inte kopplad till viss hjälp. Jag kan inte tolka det på annat sätt än att paragraferna gäller för försörjningsstöd såväl som i allt annat socialförvaltningen har på sitt bord för att stödja enskilda med stödbehov. Denna tolkning tycker jag mig också finna stöd för i SOSFS.

Jobbar du med detta?

Ditt svar ger intrycket av att du inte riktigt har koll på vad som faktiskt står och hur de ska tolkas. Du får kanske lära dig en sak av dina kollegor och chef, men förstår du vad lagstiftaren avser?