Ett spädbarn märker ju inte om en förälder är berusad?
Då skulle den ju märka om man är mobilberoende, I viss ålder kväver ju bebisen uppmärksamhet.
Men när börjar det "störa" ifall en förälder är påverkad av något?
Är det dåligt för en ett åring att bli omskött av en "icke närvarande" förälder, typ lite salongsberusad eller hög på socker?
Värre än den förälder som sitter med näsan i mobilen hela dagen???
Åsikter? Synpunkter?
Det så kallade sockerberoendet påverkar ju dock inte hur man känslomässigt kan relatera till andra personer och det gör inte heller att man skulle glömma bort att mata sitt barn.
Jag tycker faktiskt inte att sockerberoende är en sjukdom att likställa med alkoholism eller annat drogberoende eftersom ett av kriterierna till beroendesjukdomar är att de allvarligt påverkar ens relationer och livssituation negativt. Alltså av graden: förlora jobbet, otrohet, våld, osv vilket inte sockerberoende gör. Sockerberoende betyder ju bara att man är sugen på socker och snabba kolhydrater och har svårt att lägga om kosten.
Jag bad om källor som förklarade "socker känslig" då du konsekvent påstår att det finns socker känsliga.
Du vet k ä n s l i g a.
Det du skickar är länkar på som handlar om "socker beroende".
Förstår du inte själv att det är en extrem stor signifikant skillnad mellan "känslig" och "beroende"?
Som sagt jag förstår engelska i text alldeles utmärkt och, din svenska länk och dina två amerikanska länkar så står det "beroende" (den svenska) och "addict" (de amerikanska).
Nej det handlar INTE om att jag dissar fenomenet "socker beroende".
Fast det är inte du skriver själv, utan du skriver just "socker k ä n s l i g".
Så jag väntar med spänning att du slänger fram adekvata källor som underbygger dina påståenden om att det finn socker känsliga. Och undvik på vägen att förväxla "beroende" med "känsliga".
Det så kallade sockerberoendet påverkar ju dock inte hur man känslomässigt kan relatera till andra personer och det gör inte heller att man skulle glömma bort att mata sitt barn.
Jag tycker faktiskt inte att sockerberoende är en sjukdom att likställa med alkoholism eller annat drogberoende eftersom ett av kriterierna till beroendesjukdomar är att de allvarligt påverkar ens relationer och livssituation negativt. Alltså av graden: förlora jobbet, otrohet, våld, osv vilket inte sockerberoende gör. Sockerberoende betyder ju bara att man är sugen på socker och snabba kolhydrater och har svårt att lägga om kosten.
Amen.
Blir som barn till en alkoholist extremt provocerad när man likställer sockerberoende med alkohol eller droger.
Isf skulle jag vilja höra från vuxna barn till sockermissbrukare om vilka hemskheter de upplevt som barn.
Det är hemskt att som barn behöva växa upp med en missbrukande förälder, men tyvärr kan det nog vara lika illa oberoende av substans. Det som skiljer är hur långt det gått och hur svårt missbruket är. Tyvärr tror jag att många idag använder termen beroende för lättvindigt, fastän de egentligen inte är beroende.
Och tyvärr kommer det troligen i framtiden att finnas flera barn som växt upp med föräldrar som missbrukat andra substanser än det finns idag, eftersom världen ändras och det uppstår hela tiden nya beroendeframkallande saker.
Läs även mitt föregående inlägg.
Tyvärr så har jag sett att det kan påverka livet till samma grad, oavsett substans så påverkas och "nedmonteras" hjärnan av missbruk.
Kanske har termen använts för lättvindigt av såna som egentligen inte är missbrukare.
Ofta rör det ju sig om olika utlopp varav socker är ett (oftast det som lagt grunden för andra beroenden, eftersom man ätit det i barndomen), nikotin ett annat och mobil/internetBeroende ett tredje. Problemen märks först när den missbrukande försöker sluta eller inte har tillgång till drogen längre.
Nej, det är inte lika illa oberoende av substans. Du har ingen aning om vad du pratar om.
Det är extremt få som missbrukar droger av alla som konsumerar droger.
De flesta går det någon helg per år.
Ett spädbarn märker ju inte om en förälder är berusad?
Då skulle den ju märka om man är mobilberoende, I viss ålder kväver ju bebisen uppmärksamhet.
Men när börjar det "störa" ifall en förälder är påverkad av något?
Är det dåligt för en ett åring att bli omskött av en "icke närvarande" förälder, typ lite salongsberusad eller hög på socker?
Värre än den förälder som sitter med näsan i mobilen hela dagen???
Åsikter? Synpunkter?
Nej, det är inte lika illa oberoende av substans. Du har ingen aning om vad du pratar om.
Det är inte att jämställa överhuvudtaget. Visar bara att du inte förstår vad drog eller alkoholberoende innebär.
Man blir INTE "hög" på socker. Varken som vuxen eller barn. Det är en MYT, en seglivad MYT. F ö så hoppas jag att man inte är berusad på alkohol när man handhar en ettåring ELLER att man inte har ögonkontakt med sitt barn utan stirrar i mobilen men det fattar varje normalbegåvad. Den som inte fattar det snappar BVC upp och så ordnas det med extra stöd.
Det är extremt få som missbrukar droger av alla som konsumerar droger.
De flesta går det någon helg per år.
Tack för er [tidigare] input. Jag kan tolka det som att min brist på svar på era berättelser har vänt er emot mig. Även fast jag försökte tacka i ett senare inlägg.
Man förstår bara det man själv upplevt och därför drar ni era slutsatser. Men tråden fullföljde sitt syfte iallafall, mycket tack vare era tidigare berättelser. Jag har inte velat bli personlig, utan ta emot information utan att blotta mig. Och jag blev sågad. Men life hurts, det vet ju alla.
Vet inte om det skulle göra någon nytta för mig att "blotta mig" i det här läget? Men säger som så att hoppas alla mina barn överlever och blir fungerande vuxna, såsom även jag kämpar för att stanna vid liv, mest för deras skull.
Det jag önskade med tråden var argument för att bli nykter och era tidigare svar har vägt mest, trots att dessa sista mest bidrog till ökad ångest.
Ifall jag inte orkar "debattera" mera så vill jag önska er en lyckad fortsättning!
Menar du att du kan dö av socker- eller mobilberoende? Hur?