Ångest inför förskola. Vill inte

Men oj, då är hon ju stor!

Fast jag tycker inte att jag sätter mig själv i skitwn för att jag vill vara hemma. Jag vill. Och han är helt ok med det.

Vi har då rakt olika åsikter om stor..

Jo ni sitter i skiten när/ om det tar slut, han blir arbetslös igen, han blir sjuk eller ni separerar. Då hamnar barnen också i skiten och få leva fattigt med en mamma som har extremt få chanser till jobb. Existensminimum är jättekul för barn. Du hamnar i skiten som pensionär också. Ni verkar inte ha en ekonomi som möjliggör ett pensionssparande och ett eget sparande till dig från hans lön.

Jo ni sitter i skiten när/ om det tar slut, han blir arbetslös igen, han blir sjuk eller ni separerar. Då hamnar barnen också i skiten och få leva fattigt med en mamma som har extremt få chanser till jobb. Existensminimum är jättekul för barn. Du hamnar i skiten som pensionär också. Ni verkar inte ha en ekonomi som möjliggör ett pensionssparande och ett eget sparande till dig från hans lön.

Det är därför man studerar på distans. Det räcker med en dator och internet. Prata med berörda lärare om att du kommer vara bortrest så om det finns någon träff du måste vara med på att läraren vet varför du inte är där. Se om ni inte kan göra en deal om ev prov till före/efter resan.

Allt går att lösa.

Tänker om du kanske har en hobby som kan bli lönsam eller att mannen kanske kan arbeta mer? Eftersom du vill ha in pengar till familjeresan helst en gång om året.

Men oj, då är hon ju stor!

Hej.

Jag vet att alla föräldrar känner sig nervösa inför förskolestart. En del mer andra mindre. Men jag känner ångest över att mitt barn ska börja på förskola. Jag får ont i magen. En liten panikkänsla. Det känns fel. Jag vill vara hemma med henne. Förut fanns ju vårdnadsbidraget om man valde att finnas hemma för sina barn. Men nu finns ju inget. Jag tror inte vi har råd att jag ska vara hemma efter mammadagarna är slut. 

Vet inte riktigt vad jag vill med detta. Tips på att kunna vara hemma kanske.

Ett alternativ är att hitta ett 50% må-fre jobb. Så barnet (och sedan barnen) kan få kortare dagar och sedan att jag finns hemma när de kommer hem.

Jag vill inte att någon annan ska ta hand om mitt barn. Skillnad när det handlar om skola. Det är utbildning. Även om man lär sig mycket på förskolan så bygger den på att ta hand om barn medan man jobbar. (skippa diskussion om vad förskola är till för tack).

Naturlig instinkt. Så små barn har inget behov av förskola. De har det bätte hemma om de har normalfungerande föräldrar. Finns inga ettåringar som har behov av att vara i en stor grupp barn med ett par vuxna som inte har tid att se dem ordentligt. Du kan lika gärna plocka kottar och rita och läsa för dem hemma. Barnomsorg i så låg ålder handlar enbart om att förläldrarna väljer det/är tvungna för jobbets skull. Om ni kan dra ner på något eller göra någon annan förändring för att ha råd att vara hemma är det jättebra. Går det inte så kommer barnet klara sig ändå precis som alla andra barn.

Förr då många var hemmafru bodde familjer mer trångt (tex familj med flera barn i 2-3 rok). Man hade inte heller bil och åkte inte på dyrare resor. Det går väl att leva så även idag om man vill att en är hemma? Bara en tanke....

Jag förstår dig helt och fullt!

Vi skolar in till hösten. Jag har besökt förskolan och känner mig helt trygg med personalen där, det har hjälpt i min bearbetning. Vi har även valt att vi tillsammans har en halvtid hemma (båda kommer arbeta 75%), så att vårt barn kommer tillbringa mer vaken tid hemma än på förskolan. Det känns viktigt för oss.

Det behöver inte vara allt eller inget. Vi skulle rent ekonomiskt just nu kunna gå runt på en lön, det gjorde vi barnets första år. Men vi har valt att tänka hela livet med allt vad det innebär, och att vi hellre väljer att ha mer tid med barnet under hela uppväxten än allt de första åren.

All lycka!

Min man jobbar bara 3-4ggr i veckan (varannan 3 varannan 4). Jag ska gå ner till 75%. Så det är väl bättre än inget. Men jag har inte fått den där bra känslan för förskolan. Det passar oss perfekt eftersom vi reser 2månader på hösten eller våren. Och kanske inte kan vara hemma varje sommar. Men en annan förskola kändes så rätt. Men kommer bli massa krångel. Då de har stängt på sommaren (tal om samarbete med annan förskola men då främmande personal)+att det är ett föräldracooperativ. Man ska finnas stand by ett par ggr var tredje månad el hur ofta det nu var. Och laga mat om de är sjuka. Och städ 2ggr per år.

Men 1a förskolan är bara 20 barn. Dock tillsammans. 2a förskolan 30 barn. 12 på små och resten på stora. De är ihop ibland också.

Mindre eller mer antal barn och hur de är fördelade behöver inte säga så mycket om hur det egentligen ser ut i barngrupperna. På en förskola kan det vara många barn som har lediga dagar/lite omsorgstid eller tvärtom. Ofta vet man hur många huvuden som är i personalen, men arbetar de heltid, har någon specialuppdrag eller exempelvis hög frånvaro... allt det påverkar.

Det låter som att ni har tagit ett väl avvägt beslut och att ni har vägt in alla aspekter. Om det inte känns bra efter ett tag kan ni ju alltid ändra er!