Ensam och gravid...

Din kropp - ditt val. Du ska inte gå igenom en abort om du inte vill.

Men vad du kanske bör ställa dig in på är att pappan kanske vill vara delaktig. Kanske som en familj om det är vad du vill eller att han vill ha delad vårdnad om barnet och att det blir att göra upp i domstol. Det kan fungera bra - det kan fungera dåligt. Jag tycker du ska prata med de två inblandade, dem har rätt att veta precis som att du har rätt att bestämma över din kropp.

Hoppas det löser sig för dig

Ursäkta språket, men vilken jävla situation du satt dig själv i!!!
Och tre potentiellt möjliga fädrar. Vad i hela fridens namn? 
Och inget eget boende. Ingen stabil inkomst. Redan ett barn på halvtid.
Två aborter redan gjorda. Visste du vem färderna var denna gång?
Uppriktigt sagt tycker jag att du borde fundera på abort. 
Nöj dig med ett barn. Förhoppningsvis ger hen dig tillräckligt med arbete, kärlek och glädje. Alldeles för många människor sätter barn till världen som de inte kan försörja, ta hand om, erbjuda en stabil ekonomisk trygghet, möjligheter för barnet att nå sin fulla potential....o.s.v. 
Varför ett barn till med så tunna förutsättningar?

Självklart kommer jag berätta för dessa och genomgå faderskap test OM jag kommer behålla. Men det känns som så. Och vill pappan vara delaktig så absolut, kommer ju aldrig neka till det och är lika införstådd att pappan inte vill vara delaktig. Det är upp till honom. Kommer ju inte kräva nånting.

Jag är mycket väl medveten om min situation, så det är absolut inget du behöver förklara för mej!!

Sen efterfrågade jag inte om personliga åsikter om detta!

Eller? Så håll det för dej själv!

Men ja, jag visste vem som va pappa till dom andra jag gjort abort. Första aborten hade jag inget annat val till då det var nånting väldigt fel och det gick inte fortsätta graviditeten! Den andra valde jag att avbryta pågrund av personliga/privata anledningar. Så yttra dej inte!!!!

Så bara för att jag inte har ett eget boende nu, vilket ja kommer ha om 2 månader, åh har eventuellt en fast tjänst på gång,

Jag kan försörja och ta hand om mitt/mina barn, eller påstår du att vi som har så där lite sämre ställt inte har rätt att skaffa barn? Min mamma fick 4 barn och alltid haft dåligt ställt men det fanns Alltid mat hemma.

Har vi även mindre chans att låta barnet nå sin fulla potential?

Kanske ska tvångs sterilisera alla med dålig inkomst så blir ju världen så himla mycke bättre...

Åh vad ger det dej rätten att säga åt mej att jag borde fundera på en abort? Är jag mindre värd att få behålla barnet bara för att det är som det är nu?

Förstår att du vill ha ett syskon till ditt första barn. Jag är också ensam gravid men med mitt första barn och jag har redan börjat tänka på syskon... Men jag hoppas att jag har hittat rätt man tills dess. Jag vill inte att även min andra barn ska växa upp med separerade föräldrar. Egentligen vill jag inte heller att mina barn ska ha olika pappor.

Det finns så många faktorer att väga in när det kommer till att behålla ett barn eller inte. Ens egen ålder och möjligheten att bli gravid på nytt, relationen till pappan och risken för att barnet kommer få en otrygg uppväxt, ekonomi och boende, tid, socialt skyddsnät, osv. För att få hjälp med beslutet skulle jag dels prata med de inblandade för att veta var de står, dels ta hjälp av en professionell kurator via MVC. Det är din kropp och ditt beslut, men det är ett stort beslut så jag rekommenderar att ta hjälp.

Förstår att du blir ledsen och upprörd och du gör helt rätt som säger ifrån när någon dömer dig och kritiserar dig. Men tyvärr är klimatet här på Familjeliv ganska hårt ibland... Så var beredd på att det kan komma fler kritiska kommentarer. Jag har startat några trådar här med förhoppningen att få stöd, men blev istället sågad och kallad både det ena och det andra.

Så försök vända dig till dina vänner om du känner dig extra ledsen och sårbar. Man vet aldrig vilken respons man får på nätet.

Lycka till!

Alltså förstår att du är i en svår situation men kan jag bara ge dig ett annat perspektiv på det hela? Jag själv som växte upp utan min biologiska pappa mådde väldigt dåligt av det hela mitt liv (ja redan som liten förstod jag att mina vänner hade sina pappor men inte jag) och känner fortfarande en enorm tomhet i mig själv. Även om jag nu har möjligheten att kontakta honom så känner jag att jag förlorat så otroligt mycket nu när jag idag är vuxen. Växte upp med två halvsyskon och visst känner jag stor kärlek för dem men också att jag aldrig passade in med dem när vi var yngre (utseende och personlighet). Kunde vara familjebjudningar på min styvpappas sida där jag kände mig oinbjuden och att jag var ?misstagsbarnet?. För mig har det i alla fall på grund av min upplevelse att aldrig få se mamma och pappa lyckliga tillsammans eller få ha en relation till min riktiga pappa påverkat mig emotionellt väldigt hårt. Vilket gjort mig väldigt traditionell idag (nästan gammalmodig syn) att vara gift ett bra tag innan ens tanke på barn, hålla ihop med partnern och inga halvsyskon.

MEN detta är ju bara min egna upplevelse. Betyder inte att ditt/dina barn kommer gå i genom samma sak. Men å andra sidan om du väljer att behålla ser jag att det är viktigt att du får veta exakt vem pappan är, för barnets skull. Det är det minsta du kan göra för henne/honom

Med minimalt med förutsättningar som i ditt fall slulle jag gjort abort. Planera barn med en partner som också vill ha barn är det mest optimala. Ett barn ska vara önskat av båda två. Inte av en förälder.

Håller absolut med!

Håller absolut med! (Glömde citera ovanför :))

Jag tror att TS (och många andra i liknande situation) är för egoistiska och tänker på vad "JAG" ska göra och hur "JAG" känner. När perspektivet egentligen borde förskjutas mot barnet. Att egentligen vrida sin hjärna och skruva in den på "vad som är bäst för barnet" verkar inte finnas. Allt handlar om "JAG, JAG, JAG...". Att göra rätt val är inte alltid lätt här i livet...

Och jag håller med dig.

Hej! Grattis vågar jag inte säga då du ju tvekar..men det låter som du är mest inställd på att behålla och känner att du kommer fixa det! Det är du som vet bäst vad du klarar och känner är rätt och blir bäst!

Att få ett barn på egen hand utan att veta vem pappan är är det många som får tex via insemination! Finns även de som adopterar ensamma. Det är något människor världen över säkerligen kommer vara för eller emot i evigheters evighet! ;)

Som tidigare skriver bör du inväga vilka de ev papporna är och att de kan vilja el inte vilja vara delaktiga. Om dom inte är bra som pappor o dom ändå vill vara inblandade kan det bli riktigt jobbigt..för dig o barnen..

Tänk även på ekonomin. Finns ju alltid hjälp att få men kan bli stramt.. Föräldrapenningen beräknas på ett visst sätt osv. Som ensamstående får du barnbidrag o ev bostadsbidrag o underhållsbidrag får du oxå. Jag är ensam o kan dock intyga att man kan få tag på jättebra barngrejer 2ndhand o t.om bortskänkes! Ser själv till att ge vidare till dom som behöver!

Vad vissa inte förstår är att barnet i magen redan första veckorna för en mamma kan räknas som o kännas som ett nyfött litet barn. Så när någon råder till att göra abort så kan det kännas som om att någon råder en att ihjäl en nyfödd liten människa lika väl! Därför skulle jag aldrig råda någon till abort! Det är DITT val!

Det finns något som heter prenatalt faderskapstest. Då analyseras bebisens dna genom att du tar ett blodprov. Eventuella pappan/papporna topsar insidan av kinden. Sen skickar man iväg det o får svar efter några v el så. Kostar dock över 10tusen kr..

Tänk som sagt på råden här ovan gällande socialt nätverk m.m. Särskillt om du blir dålig under graviditeten tex. Första tiden på BB o efter m.m

Lycka till med ditt beslut!

Ursäkta, men det är väl en jäkla skillnad mellan insemination, och att knulla med 2 st där vem som helst kan vara pappan! Förstår inte ens hur du kan jämföra så två helt olika sätt. TS har noll i förutsättningar att fixa 2 barn. För det är BARN det handlar om. Inte leksaker!!