• annaståhl

    Är min 5 åring normal?

    Till att börja med så föreslår jag starkt att ni sparar moralkakorna till en annan tråd. Är ute efter konkreta svar från egna erfarenheter och upplevelser.

    Min 5 åring är stundvis fullständigt out of control och vill veta hur normalt det är och om det är något jag behöver söka hjälp för.

    Till att börja med kan jag redan nu påpeka att hon alltid har varit krånglig med allt vad det innebär. Det är klagomål och tjat om allting. Vill inte äta, vill inte sova, vill inte vara hemma, vill inte borsta tänderna, vill inte duscha, vill inte klä sig rätt, vill inte lära sig något, lyssnar inte, vill inte lägga sig utan är gärna uppe till 01:00-02:00 om man tillåter det. Alltid tjat om att hon inte vill sova. Får knappt henne i säng vid 20-21. Vaknar alltid mitt i natten. Vaknar därefter tidigt på morgonen ca 05-06. Ibland tidigare. Måste påminnas om allting så som att bädda och borsta tänder eller byta om från pyjamas till hemmakläder. Är allmänt bråkig. Alltid arg. Alltid uttråkad. Gör grimaser och miner som om det är världens undergång. Kommer sällan överens med andra barn. Suger åt sig negativa beteenden och negativa ord som en svamp. Hon frågar alltid vad "vi ska göra sen" samtidigt som vi håller på med något som exempelvis lära sig skriva, äta, vara ute eller vad det nu är. Blir arg och får utbrott om hon får ett NEJ i svar på något olämpligt som hon göra. Ljuger mycket. Påpekar ofta att hon vill bli stor och bestämma allting själv. Hon har för närstående påpekat att hon ska smyga ut hemifrån och tänker mycket på att hon ska bli stor och aldrig behöver då lyssna på vuxna. Hon är allmänt glömsk. Dålig koll på veckodagar då hon endast vet att efter fredag är det lördag och då får hon godis. Hennes beteende ändras drastiskt i närheten av sötsaker. Hon äter sötsaker på ett extremt sätt. Glufsar i sig kakor och godis som en missbrukare och får dålig attityd av det så jag misstänker något typ av sockerberoende fastän hon i stort bara äter nån enstaka sötsak och en ask godis på lördag. Hon är allmänt respektlös. Är alltid noga med att tala om för en att det inte är jag som mamma bestämmer. Skriker när hon inte får som hon vill. Exempelvis tidigare idag skrek hon vid ett utbrott "jag hatarrrr min mamma jag hatar min mamma jag hatar min mamma" pga att kl var snart 18:00 och jag bad henne komma in för att titta på bolibompa. Hon spänner hela kroppen när hon få sådana utbrott. Kallar andr barn för syster. Vet ingen skillnad på egna syskon och andra barn utan att tro att någon kompis på gården är hennes syster. Hon har väldigt svårt för att umgås med andra barn så hon har inga vänner. Bestämmer allt när hon leker annars bråkar hon och går iväg. Har sönder cykel, sparkcykel och leksaker pga väldigt oförsiktig. Tittar och glor på en när man sitter och äter som om hon har nånting att säga men när man frågar vad det är säger hon ingenting. Ljuger om allt. Anpassar svar på frågor till det man som vuxen vill höra för att komma undan. Hon har ett extremt behov av närhet. Skulle kunna kramas och pussas i flera timmar utan avbrott. Hon har dålig fokus. Kan hoppa från aktivitet till aktivitet med sekunder i mellanrum. Förstår sällan innebörden av orden hon använder och använder ofta fel ord. Dåliga formuleringar för sin ålder. Pratar konstant om man inte stoppar henne. Alltså KONSTANT! Och oftast är det väldigt oviktiga saker som hon upprepar. Vill hels tiden vara ute. Frågar ofta om vi ska ut på promenad fastäm det är läggdags eller precis kommit hem från förskolan eller stan. Man måste hålla uppsikt över henne hela tiden annars gör hon något dumt. Har otaliga blåmärken från knäna och neråt pga hon ramlar och slår sig hela tiden och verkar inte känna smärta. När jag frågar vad dagens barnprogram handlade om vet hon inte. Hon tittar mycket på färgglada barnprogram. Säger att hon älskar mig om hon får slut på saker att prata om. Utvecklar snabbt intresse för andra likasinnade barn och blir besatt av de och pratar om de konstant. Inget intresse för att leka med lugna barn. Om man inte stoppar henne kan hon hoppa på en säng soffa trampolin eller något i timmar utan att ta en paus. Håller gärna bajs tills hon nästan bajsar på sig. Alltid bajsfläckar på hennes trosor. Jag måste med andra ord lägga ner all tid åt att få henne och fungera relativt normalt. Hon kan träffa någon i en timme och börjar kramas och säga att hon älskar den personen. Gråter när den personen går iväg och säger att hon saknar personen. Det kan vara en granne, danslärare, barnläkare eller vem som helst. Mycket mycket mer.

    Förskolan har klagat en hel del. Påpekat att hon behöver lära sig att lyssna mm. De bråkiga barnen umgås med varandra och hittar på dumheter så på förskolan trivs hon bäst. Eftersom de redan vet att hon är lite speciell så verkar det som om de inte tar hennes egenskaper på allvar.

    Jag känner mig fängslad i mitt eget liv. Jag kan inte umgås med andra pga henne. Kan ej gå ut på stan utan att det blir bråk om att hon klättrar, rör allting i affären och välter kundvagnen. Om det saknas lite mat i kyskåpet så säger hon till andra vi har ingenting att äta, kylskåpet är tomt. Hon har för sig att när hon lägger sig så har jag godiskalas och äter bullar tills hon vaknar. Passar på och bråkar framför främmande och vill gärna se min reaktion. Hon kan följa med folk var som helst om inte jag håller koll på henne. Hon kallar barnvakten för mamma efter 1 timme och vill ej komma hem. Äter allt på förskolan men hemma är allting äckligt. Sväljer snor hela tiden och ibland tuggar och gurglar snoret lite. Ja du, listan är längre. Vad ska jag göra? Jag orkar inte med socialens utredning pga det kommer troligtvis leda till att hon blir omhändertagen. Jag vet att hon har stora problem och jag har gjort allt för att hon ska få en ordentlig uppfostran men det är hopplöst. Skulle kunna skriva 10 a4or med alla mina försök till att förändra hennes beteende men går ej. Hjälp!

  • Svar på tråden Är min 5 åring normal?
  • annaståhl
    Amla07 skrev 2018-08-18 00:25:58 följande:

    Har en kollega vars 11-åring nyligen diagnosticerades med Adhd och drag av Aspergers (tror jag). Flickan har varit väldigt bråkig, känslig, egoistisk, mammig & kontrollerande under sin uppväxt. Beteendet förvärrades när föräldrarna separerade. Adhd-medicinen har underlättat tillvaron. Är din dotter utredd på bup?


    Nej pga försöker undvika socialtjänsten. Har hört förskräckliga historier om omhändertagna barn. Vill inte förlora min dotter. Vill bara att hon ska må bra och fungera normalt och få ett normalt fungerande bil.
  • annaståhl
    Amla07 skrev 2018-08-18 00:41:19 följande:

    Googlade bup, det tillhör landsting/sjukvård/psykiatri.


    Jag vet vad bup är men de har väl nån typ av skyldighet att anmäla alla sådana ärenden till socialtjänsten eller? Och då blir det utredning och hela mitt liv vänds uppochner.
  • ninjamamman
    annaståhl skrev 2018-08-18 00:34:54 följande:

    Nej pga försöker undvika socialtjänsten. Har hört förskräckliga historier om omhändertagna barn. Vill inte förlora min dotter. Vill bara att hon ska må bra och fungera normalt och få ett normalt fungerande bil.


    Bup är ju inte soc. Vi har fått jättebra hjälp från bup. Tycker absolut att ni ska söka hjälp där.
  • ninjamamman
    annaståhl skrev 2018-08-18 00:43:28 följande:

    Jag vet vad bup är men de har väl nån typ av skyldighet att anmäla alla sådana ärenden till socialtjänsten eller? Och då blir det utredning och hela mitt liv vänds uppochner.


    Nej det klart de inte har. Så länge se inte misstänker att något inte står rätt till i hemmet såklart..
  • annaståhl
    ninjamamman skrev 2018-08-18 00:48:17 följande:

    Nej det klart de inte har. Så länge se inte misstänker att något inte står rätt till i hemmet såklart..


    Får ta och ringa bup på måndag i så fall! Tack för tipset.
  • äldreochklokare
    annaståhl skrev 2018-08-18 00:34:54 följande:
    Nej pga försöker undvika socialtjänsten. Har hört förskräckliga historier om omhändertagna barn. Vill inte förlora min dotter. Vill bara att hon ska må bra och fungera normalt och få ett normalt fungerande bil.
    Men varför tror du att hon ska bli omhändertagen för att du kontaktar BUP?

    Båda mina barn har utretts av BUP (autism) och det har sannerligen aldrig varit tal om att omhänderta någon. 

    Du behöver ju uppenbarligen hjälp - HON behöver hjälp, för att förstå sig själv, för att få redskap att hantera sig själv. Tänk på att ju äldre hon blir desto besvärligare blir det troligen, om hon inte får stöd nu. det tar tid att träna in nya rutiner osv. 

    BUP utreder inte bara, de ger även föräldrastöd kring det som uppkommer i utredningen, och även till till barnet (anpassat. till ålder förstås) och om det finns några diagnoser kommer ni efter att BUP är färdiga, få kontakt med barn och ungdomshabiliteringen, som kan fortsätta hjälpa senare. Det är guld värt!

    Dessutom, snart börjar skolan. Då är det mycket bra att ni sedan tidigare redan har stöttning från BUP, för det är annars det skolan kommer att föreslå. Tyvärr är det ju en hel del kö till BUP men kontakta dem och förhoppningsvis förstår de att detta är ett ärende de bör ta tag i så fort de kan. 
  • annaståhl
    äldreochklokare skrev 2018-08-18 08:33:38 följande:

    Men varför tror du att hon ska bli omhändertagen för att du kontaktar BUP?

    Båda mina barn har utretts av BUP (autism) och det har sannerligen aldrig varit tal om att omhänderta någon. 

    Du behöver ju uppenbarligen hjälp - HON behöver hjälp, för att förstå sig själv, för att få redskap att hantera sig själv. Tänk på att ju äldre hon blir desto besvärligare blir det troligen, om hon inte får stöd nu. det tar tid att träna in nya rutiner osv. 

    BUP utreder inte bara, de ger även föräldrastöd kring det som uppkommer i utredningen, och även till till barnet (anpassat. till ålder förstås) och om det finns några diagnoser kommer ni efter att BUP är färdiga, få kontakt med barn och ungdomshabiliteringen, som kan fortsätta hjälpa senare. Det är guld värt!

    Dessutom, snart börjar skolan. Då är det mycket bra att ni sedan tidigare redan har stöttning från BUP, för det är annars det skolan kommer att föreslå. Tyvärr är det ju en hel del kö till BUP men kontakta dem och förhoppningsvis förstår de att detta är ett ärende de bör ta tag i så fort de kan. 


    Det är exakt skolstarten som har gjort att jag nästan är panikslagen. Har väldigt svårt att föreställa mig henne klara av en enda skoldag för hon sitter aldrig still och är i konstant rörelse med kroppen och får utbrott och ser deprimerad ut när man ber henne sitta still. Hon har den uppfattningen att om man är tyst så är man ledsen eller arg. Hon kan gråta av ingen anledning ibland. Äter som en 2 åring och smutsar ner matbordet och sig själv därefter. Håller mackan uppochner trots att jag visar henne hur man håller i en macka dagligen. Jag kan vakna mitt i natten av att hon står vid min säng och tittar på mig utan att säga något.

    Vet inte, ska nog ta kontakt med bup på måndag! Tycker ändå det är märkligt att förskolan inte gör något utan låter henne bete sig som hon vill genom att separera barnen.
  • Aen87

    Vad jobbigt det låter som du/ni har det. Lever du ensam med henne? Jag tycker det låter som du ger järnet med henne och förstår verkligen att du är frustrerad. Jag kan tycka att det absolut kan accepteras att barn (och människor överhuvudtaget) är olika, och det mesta du beskriver skulle kunna vara normalt som enskild faktor, men sammantaget så känns ju något knepigt. Jag tror inte på att du ställer för höga krav på barnet, klart man måste kunna ställa krav på barn, det är ju en del av uppfostran. Min femåring har heller inte koll på veckodagar, mer än att hon kan säga dem efter varandra och att lördag är efter fredag, hon äter också så det är kladd runt munnen osv. Men i övrigt fungerar hon väl och rent socialt utmärkt.

    Jag tycker inte du ska vara orolig för BUP, beskriv dina tankar, vad du gjort för att försöka förbättra situationen osv. Jag kan inte se något, i denna text åtminstone, som skulle få bup att bli orolig över din förmåga att ta hand om henne och definitivt inte att socialtjänsten skulle anse att din dotter skulle må bättre någon annanstans. Den eventuella problematiken skulle ju knappast bli bättre av att vända på hennes värld. Nej du behöver verkligen inte vara orolig utifrån det som jag kan läsa. Självklart måste du få hjälp med henne. All lycka till!

  • annaståhl
    Aen87 skrev 2018-08-18 09:41:16 följande:

    Vad jobbigt det låter som du/ni har det. Lever du ensam med henne? Jag tycker det låter som du ger järnet med henne och förstår verkligen att du är frustrerad. Jag kan tycka att det absolut kan accepteras att barn (och människor överhuvudtaget) är olika, och det mesta du beskriver skulle kunna vara normalt som enskild faktor, men sammantaget så känns ju något knepigt. Jag tror inte på att du ställer för höga krav på barnet, klart man måste kunna ställa krav på barn, det är ju en del av uppfostran. Min femåring har heller inte koll på veckodagar, mer än att hon kan säga dem efter varandra och att lördag är efter fredag, hon äter också så det är kladd runt munnen osv. Men i övrigt fungerar hon väl och rent socialt utmärkt.

    Jag tycker inte du ska vara orolig för BUP, beskriv dina tankar, vad du gjort för att försöka förbättra situationen osv. Jag kan inte se något, i denna text åtminstone, som skulle få bup att bli orolig över din förmåga att ta hand om henne och definitivt inte att socialtjänsten skulle anse att din dotter skulle må bättre någon annanstans. Den eventuella problematiken skulle ju knappast bli bättre av att vända på hennes värld. Nej du behöver verkligen inte vara orolig utifrån det som jag kan läsa. Självklart måste du få hjälp med henne. All lycka till!


    Ja exakt! Sammantaget låter det väldigt knepigt! Hade hon ex. inte haft koll på veckodagarna pga att hon bara är 5,5 år hade jag haft förståelse vilket jag redan har men hon har endast koll på fredag och lördag pga fredagsfika och godis. Hon kan fråga en lördag precis efter godisätandet om hon ska till förskolan imorgon. Och stämmer samma fråga hela lördagen trots att jag förklarar ett flertal gånger. Lite kladdig om munnen ok men hon hon får mat i håret, på kläderna, på golvet, tappr bestick mm.
  • annaståhl
    annaståhl skrev 2018-08-18 09:58:40 följande:

    Ja exakt! Sammantaget låter det väldigt knepigt! Hade hon ex. inte haft koll på veckodagarna pga att hon bara är 5,5 år hade jag haft förståelse vilket jag redan har men hon har endast koll på fredag och lördag pga fredagsfika och godis. Hon kan fråga en lördag precis efter godisätandet om hon ska till förskolan imorgon. Och stämmer samma fråga hela lördagen trots att jag förklarar ett flertal gånger. Lite kladdig om munnen ok men hon hon får mat i håret, på kläderna, på golvet, tappr bestick mm.


    Tack förresten!
  • legomum

    I mina öron låter det som att hon har adhd (har själv barn med add och asperger)

    När det är så intensivt hemma som du säger så skulle jag söka hjälp med att få vardagen att fungera men även en utredning.

    Utredningarna tar oftast flera år innan de börjar så kör igång så snart som möjligt så skolan kan fungera så bra som möjligt senare.

  • Aen87
    annaståhl skrev 2018-08-18 10:00:09 följande:

    Tack förresten!


    Ja precis, förstår att situationen är att allt är deluxe, och att liksom inte utvecklas i bordsskicket något är ett ?symtom? på att något (inte nödvändigtvis diagnos eller sjukdom, jag har ingen aning om det givetvis) är lite galet. Och som sagt, du verkar göra ett kanonjobb! Det finns säkert verktyg att lära sig som gör det enklare för er men det är ju svårt att veta innan du får veta vad allt beror på.
Svar på tråden Är min 5 åring normal?