• Anonym (månen)

    Partner som missbrukar cannabis

    Snälla föräldrar därute jag behöver hjälp råd och stöttning. Vet inte vad jag ska ta mig till längre..

    Situationen: Levt tillsammans med min sambo i ungefär tre år och för fyra månader sedan fick vi vår dotter. Min partner har rökt gräs i nästan hela vårt förhållande (jag själv har också rökt innan våran dotter var påtänkt). Det har varit en rolig grej som nu gått och blivit ett rejält missbruk för min sambo. Röka dagligen flera gånger om dagen, innan jobbet osv. Han sköter i övrigt jobbet och livet i allmänhet vilket också är hans argument, att ingen märker.

    Under hela graviditeten lovade han att sluta gång på gång men sköt endast upp de, när vår dotter kom sa han att han hade slutat men började bara smyga/mörka de. När jag kom på de var vår dotter två månader och vi hade två stora bråk angående detta. Det slutade med att jag tog mina saker och dottern och flyttade därifrån. Månaden efter de kantades av smutskastning ifrån hans sida, han sköt ifrån sig alla inklusive hans egen familj/vänner och skyllde allt på mig. Att jag tagit ifrån honom allt, var elak, inte älskade honom för att jag inte ville att han skulle må bra osv. Han träffade vår dotter en gång på en hel månad.

    Sedan ungefär en månad tillbaka har han vänt och kommit till insikt med saker och ting säger han, att han varit arg på sig själv mest och att detta är det han vill, att han vill ha oss i sitt liv och att han ska sluta men de kommer ta tid.. vi har pratat väldigt mycket och umgåtts under denna tiden och det har verkligen känns som att de håller på att bli förändring vilket jag varit oroligt glad över men samtidigt inte hoppats på för mycket.

    Igår kom vändningen igen, han beklagar sig att han inte får sova något och håller på att bli galen, och sa till mig att om jag inte kan leva med honom såhär så får jag hitta någon annan som passar ?mina krav?, att vi inte har äkta kärlek för att isf skulle jag inte gjort såhär mot honom, att jag vet hur bra han mår av detta osv. När jag försöker förklara att det handlar om att vi valde att skaffa barn och att det är hon som är fokus och riskeras att ta ifrån oss om han fortsätter som han gör lyssnar han inte på de.

    Jag känner mig helt desperat, vet inte vad jag ska göra längre. Jag vill inte vara ensamstående men ser inte längre några alternativ då uppenbarligen hans gräs är viktigare än hans dotter och mig. Min största rädsla är bara att jag i framtiden kommer att behöva ha en varannan vecka relation med min dotter vilket jag verkligen inte vill. Snälla är de någon i likande situation eller som har erfarenheter. Hjälp mig.

  • Svar på tråden Partner som missbrukar cannabis
  • klyban
    Anonym (månen) skrev 2018-10-01 12:46:09 följande:
    Nu tror jag du missuppfattade mig rätt rejält. Anledningen till att jag valde att lämna honom var för att jag INTE vill att min dotter växer upp i ett hem där det finns droger eller med en pappa som är konstant påverkad. Skulle aldrig i hela mitt liv utsätta henne för det. Det jag menade var dock att jag är så rädd att behöva ha min dotter varannan vecka i framtiden, av min kärlek till HENNE. Jag valde inte att skaffa barn för att ha mitt barn varannan vecka och missa halva hennes liv. Därav att jag så gärna vill att detta ska fungera men han är inte beredd att ge upp sitt gräs och vi kan därmed inte leva ihop. Min rädsla är att han i framtiden kommer bli ren och kräva henne.. 

    Säger inte att du skulle acceptera, men hur är det att inte ens ha en pappa närvarande.
    Är det så bra egentligen?


    hur många meter var det?
  • Anonym (månen)
    Wolfie13 skrev 2018-09-25 23:55:49 följande:
    Men det är väl ändå inte så konstigt att hon är rädd för det, eftersom han valt drogerna före dottern hela den första tiden... Och även om han blir ren är det ju inget som säger att han kommer börja i smyg igen, när han har dottern. Så förstår att TS är orolig.

    Dessutom är det ju han som ställer till det för hela familjen och är skälet till TS kanske går miste om sin dotter halva tiden, i framtiden. Det vill hon förstås inte och det är verkligen inte hennes fel att hon redan sörjer detta faktum. Förstår även att hon vill hålla ett konstant öga på dottern då partnern verkar totalt oberäknelig.
    Sannolikheten känns dock minimal att han skulle bli ren, så TS - släpp honom inte inpå livet igen! Det är han icke värd!
    Tack, skönt att någon förstår min oro kring situationen med min dotter. En naiv tanke som slagit mig är att det är bättre att vi är tillsammans för att jag då HELA tiden kan ta hand om min dotter och se till att hon har de bra och samtidigt "hålla koll" på honom.. Nästa sekund inser jag att det inte är ett hållbart liv och kommer göra både min och min dotter olyckliga. 
  • Anonym (månen)
    Anonym (En till här!) skrev 2018-09-25 23:02:20 följande:

    Åh, vad jag lider med dig, mycket för att jag är i samma sits själv.

    Min man började bruka cannabis för ett par år sedan, som sedan dess gått långt överstyr och i mina ögon ett missbruk (Ja kriterierna stämmer in för både beroende samt missbruk). Han sköter jobbet men är på ett riktigt dåligt humör, och allt din man säger, säger min man med!!

    När jag läser vad han säger för att ursäkta sitt beteende tänker jag direkt att han försöker manipulera dig, skamma dig och få dig att må dåligt så han kan fortsätta göra vad han vill. En klok människa till mig en gång att "människan väljer inte drogen över kärleken. Drogen ÄR kärleken". Inte för att du inte förtjänar kärlek från honom, utan för att ett beroende (fysiskt, kemiskt, eller emotionellt osv) är så kraftfullt. Jag har reda märkt på min man att han är slöare i både tänk och kropp, bryr sig inte om andra/annat, och tycker han är berättigad att göra vad han vill, annars "förstör" jag för honom, älskar inte han för den han är, osv osv. Jag känner mig grymt nedvärderad varje gång men inser att han inte kommer förstå det någonsin. Åtminstone nu är bara droger gäller.

    Jag förstår ditt dilemma och vill råda dig att lämna, för han kommer aldrig sätta dig eller barnet först när han har sin kärlek vid sidan av. Bryr inte han sig heller om risker med körkort? Arbete? Socialen? Dina tankar eller vänners/släktingars?

    Vad jag ändå avundas din situation... ni delar erat barn,du kommer få träffa barnet! Även om mer sällan... själv har jag inte fött det barnet som jag och min man delar, men det barnet är mitt barn på alla andra sätt och vis. Jag uppfostrat och har gjort sen han/hon vart liten. (Ingen bio.mamma i bilden). Till mig har han sagt att om jag någonsin berättar om hans "användande" kommer han aldrig låta mig träffa mitt barn igen... jag vet inte om han menar det helt ut, eller om han vill skrämmas. Jag vet bara att jag är inte redo att ta den risken... jag vill skiljas och gå isär. Han erkände igår att gräset ska finnas i hans liv, och han tänker röka hemma fast jag totalvägrat. Han ljuger och smusslar hem ändå.. ändå använde han aldrig under de övriga års vi varit tillsammans..

    Åh jag önskar få någon att bolla detta med. Hade det bara handlat om han skulle jag ha lämnat redan, men nu handlar det om mitt/vårat barn också...

    Bad skulle du ge för råd till mig? Fundera noga, och sedan fundera om du själv följer de råden. Om inte, varför?


    men usch för din situation.. Det var likadant med min sambo, han har inte rökt tidigare utan det är något som successivt eskalerat. Verkar vara ett genomgående beteende för missbrukare att dra på sig offerkoftan och använda samma hot/argument allihopa. Så otroligt tragiskt.

    Jag hade nog gett dig samma råd, att lämna. Dock förstår jag att det skulle kännas helt omöjligt. Samtidigt så kan varken du eller jag leva i ett förhållande med någon som prioriterar sin drog framför sin familj. Är ni gifta? Hur fungerar det då, blir inte du också vårdnadshavare för barnet då? Är dåligt insatt i det.. Jag bollar gärna tankar om du vill. 

    Efter att ha fått reda på att han fortfarande röker (trots att han ljugit i över en månad och ljuger/hotar i princip varje dag med att han snart är ren osv). Så har jag bestämt att lämna helt, sälja lägenheten och dela upp allt. Om han vill träffa sitt barn får han kontakta familjerätten. Kändes otroligt hårt att säga så men samtidigt är det inte hållbart att han kommer hem till mig (i mitt hem där jag ska må bra och kunna vara lugn) påverkad, ljuger och bråkar.. Det fungerar inte, och själv får han inte vara med henne.
  • Anonym (månen)
    klyban skrev 2018-10-01 12:50:50 följande:

    Säger inte att du skulle acceptera, men hur är det att inte ens ha en pappa närvarande.
    Är det så bra egentligen?


    Jag vet faktiskt inte, det kanske inte är ultimat men vad är alternativet i denna situationen. Att hon ska ha en hög pappa närvarande? Hon har otroligt mycket bra människor runt om henne som bryr sig om och älskar henne. 
  • Anonym (månen)
    Anonym (En till här!) skrev 2018-09-26 13:47:07 följande:
    Ett par saker först, jag är inte ts. Min man började använda cannabis flera ÅR efter vi blev tillsammans, och har aldrig tidigare visat tendenser till någon form av intresse för det. Jag blev inte tillsammans med en missbrukare.

    Barnet har vuxit upp med mig, och ser mig 100% som sin mamma, och jag han som mitt barn. Jag gör allt och mer därtill som vilken förälder som helst, och efter så många år som en familj är varken jag eller han utbytbar. Barnet är inte ett småbarn. I alla diskussioner vi haft skulle vi haft ungefär halva tiden var (en självklarhet) om vi gick isär, men sedan han inte fått missbruka för mig hotar han med barnet. Jag inser givetvis att jag inte har några lagliga rättigheter.

    Ja vad gör man? Jag gav mig inte in i detta, det landade i mitt knä och jag är maktlös. Insikten att jag aldrig är nr 1 för honom kom för länge sedan.

    Förmodligen har jag tänkt att jag på något vis kan påverka honom att tänka annorlunda för att rädda vårt äktenskap och vår familj, men aldrig att jag kan förändra honom. Nyanser av samma sak inser jag.

    Så nu står jag här med vetskapen;

    Om jag stannar: Acceptera att jag är nr 2, att han kan bli av med körkort/jobb/få problem med lagen/sociala myndigheter osv, men får med säkerhet fortsätta vara mamma åt vår son.

    Eller; skilja oss, sälja huset, dela upp alla saker, flytta isär med då risken att bli utsatt för en enorm hämnd genom att ta ifrån mig det enda barn jag har, och ta ifrån barnet den enda mamma han vetat om.

    Jag hade lämnat för länge sedan om det inte vore för pojken. Detta liv har jag inte valt.
    Kan du inte kontakta familjerätten så du får komma och bolla lite idéer och hur det verkligen fungerar? Det kan ju ske anonymt om du inte vill att din man ska få en anmälan på sig. 
  • klyban
    Anonym (månen) skrev 2018-10-01 13:06:00 följande:
    Jag vet faktiskt inte, det kanske inte är ultimat men vad är alternativet i denna situationen. Att hon ska ha en hög pappa närvarande? Hon har otroligt mycket bra människor runt om henne som bryr sig om och älskar henne. 

    Finns ingen som kan ersätta en pappa om barnet kommit in en bit i livet.

    Rökte ditt ex 24/7?
    Även så reagerar alla olika på cannabis, en del kan man varken märka eller se på de använt.
    Andra är extremt lätta och se.


    hur många meter var det?
  • Anonym (***)
    Anonym (månen) skrev 2018-10-01 12:46:09 följande:
    Nu tror jag du missuppfattade mig rätt rejält. Anledningen till att jag valde att lämna honom var för att jag INTE vill att min dotter växer upp i ett hem där det finns droger eller med en pappa som är konstant påverkad. Skulle aldrig i hela mitt liv utsätta henne för det. Det jag menade var dock att jag är så rädd att behöva ha min dotter varannan vecka i framtiden, av min kärlek till HENNE. Jag valde inte att skaffa barn för att ha mitt barn varannan vecka och missa halva hennes liv. Därav att jag så gärna vill att detta ska fungera men han är inte beredd att ge upp sitt gräs och vi kan därmed inte leva ihop. Min rädsla är att han i framtiden kommer bli ren och kräva henne.. 
    Min partner har rökt gräs i nästan hela vårt förhållande (jag själv har också rökt innan våran dotter var påtänkt). 

    Du har skaffat ett barn med en som röker på, känns inte som att det är läge för dig att beklaga dig. Du får ta konsekvenserna av ditt handlande, om det verkligen är dottern du bryr dig om, då hade du ju aldrig skaffat barn med en missbrukare.


  • Anonym (månen)
    Anonym (***) skrev 2018-10-01 22:51:58 följande:
    Min partner har rökt gräs i nästan hela vårt förhållande (jag själv har också rökt innan våran dotter var påtänkt). 

    Du har skaffat ett barn med en som röker på, känns inte som att det är läge för dig att beklaga dig. Du får ta konsekvenserna av ditt handlande, om det verkligen är dottern du bryr dig om, då hade du ju aldrig skaffat barn med en missbrukare.
    Okej nu tycker jag du är rätt dum i dina uttalande faktiskt. Märker uppenbarligen att du inte har erfarenhet av att leva tillsammans med någon som missbrukar? I så all hade du vetat att det finns något som heter medberoende och att missbrukare ofta är otroligt manipulativa. Jag har inte skaffat barn med en missbrukare. Att bruka cannabis någon gång ibland, vid fest, någon kväll ibland anser inte jag vara missbruk? Detta var något som eskalerade otroligt mycket under min graviditet, under nio månader alltså. Gick ifrån någon gång ibland till att vara ett MÅSTE flera gånger om dagen. Är det mitt fel då att jag tror gott om en person jag väljer att skaffa barn tillsammans med och som lovar mig upprepade gånger att han självklart kommer sluta när barnet kommer. Nej. 
  • Anonym (månen)
    klyban skrev 2018-10-01 14:48:10 följande:

    Finns ingen som kan ersätta en pappa om barnet kommit in en bit i livet.

    Rökte ditt ex 24/7?
    Även så reagerar alla olika på cannabis, en del kan man varken märka eller se på de använt.
    Andra är extremt lätta och se.


    "Finns ingen som kan ersätta en pappa om barnet kommit in en bit i livet" Hur menar du där? Min dotter är fem månader och har bott med honom dom två första månaderna av sitt liv.

    Ja han röker på morgonen innan jobbet, ibland på rasterna på jobbet, efter jobbet, innan han ska städa/laga mat osv, "det får honom igång". Så ja princip hela tiden.  
  • Furti
    Anonym (månen) skrev 2018-10-02 14:55:52 följande:
    "Finns ingen som kan ersätta en pappa om barnet kommit in en bit i livet" Hur menar du där? Min dotter är fem månader och har bott med honom dom två första månaderna av sitt liv.

    Ja han röker på morgonen innan jobbet, ibland på rasterna på jobbet, efter jobbet, innan han ska städa/laga mat osv, "det får honom igång". Så ja princip hela tiden.  
    De som jag i tonåren kände med missbrukande förälder var alltid mer nöjda ju mindre de såg av sin förälder. Det hände att föräldern fick ordning på tillvaron och då försökt återknyta kontakten med sina barn - även om det inte var så enkelt alltid.

    Min uppfattning är att man som barn till missbrukare inte saknar sin krångliga missbrukande förälder, utan man saknar att ha en fungerande förälder.
  • Anonym (ruppe)
    klyban skrev 2018-10-01 12:50:50 följande:

    Säger inte att du skulle acceptera, men hur är det att inte ens ha en pappa närvarande.
    Är det så bra egentligen?


    Att ens pappa finns i hemmet betyder inte att han är närvarande, vissa jobbar för mycket eller missbrukar droger elelr alkohol, i dom fallen så måste man fråga sig på vilket sätt är det bra att ha en närvarnade pappa som inte alls är närvarande.

    Om man sen väljer sitt (miss)bruk oavsett om det gäller tvspel, betting, alkohol, droger osv framför sin familj så har man problem.
  • klyban
    Anonym (månen) skrev 2018-10-02 14:55:52 följande:
    "Finns ingen som kan ersätta en pappa om barnet kommit in en bit i livet" Hur menar du där? Min dotter är fem månader och har bott med honom dom två första månaderna av sitt liv.

    Ja han röker på morgonen innan jobbet, ibland på rasterna på jobbet, efter jobbet, innan han ska städa/laga mat osv, "det får honom igång". Så ja princip hela tiden.  
    Men då går ju det "byta" pappa.
    hur många meter var det?
  • klyban
    Anonym (ruppe) skrev 2018-10-02 15:13:35 följande:
    Att ens pappa finns i hemmet betyder inte att han är närvarande, vissa jobbar för mycket eller missbrukar droger elelr alkohol, i dom fallen så måste man fråga sig på vilket sätt är det bra att ha en närvarnade pappa som inte alls är närvarande.

    Om man sen väljer sitt (miss)bruk oavsett om det gäller tvspel, betting, alkohol, droger osv framför sin familj så har man problem.

    Men finns det ingen pappa, så är det GARANTERAT ingen närvaro.

    Om det är bruk, så kan jag inte längre hålla med.


    hur många meter var det?
Svar på tråden Partner som missbrukar cannabis