Lutherska oket? Hur mår ni?

Hela vårt samhälle bygger på principen att vi ogillar när andra människor går utanför de gränser vi själva lever efter. Om vi inte skulle bry oss om hur andra människor beter sig skulle det bli total anarki. Ska vi tycka det är ok med mord bara för att det är någon vi inte känner som blir drabbad? I vissa länder är det dödsstraff med otrohet - i det här landet var det för några år sedan ok att "tvinga" sin partner till sex. I Ryssland är det ok att slå sin partner bara man inte skadar hen.

Olika regler i olika kulturer - men förutsättningen är att det finns en befolkning som fördömer dom som bryter mot moralen, annars skulle hela samhället braka ihop.

Om ingen skulle fördöma otrohet skulle det anses som mera tillåtet att skada sin partner och flera människor skulle må dåligt. Vi behöver en "samhällsmoral" som pekar i vettig riktning.

Tillåt mig att komplicera världsbilden med min egen situation. Lyckligt gift sedan 20+ år med familj. Älskar min man och vill leva med honom. För sju år sedan blev han impotent och vill inte längre ha sex, i någon form. Jag föreslog att vi skulle ha ett öppet förhållande vilket han säger blankt nej till eftersom han, precis som du anser att förhållanden är just exklusiva och ska så vara, oberoende av vad som händer i livet. Allt annat är otänkbart.

Så, med din ?högstående moral? blir mina två alternativ att antingen lämna mannen jag fortfarande älskar, låta barnen vandra mellan två boenden med allt vad det innebär för deras barndom och ragga upp någon som vill ha sex. Eller leva i celibat för resten av mitt liv.

Jag valde ett tredje alternativ, otrohet. Jag väljer att hålla ihop familjen men som 45-åring kan jag inte tänka mig att aldrig mer ha sex. Min upplevelse är att sexlusten ökar efter småbarnsåren, inte minskar.

Att min man inte kan/vill ger inte mig ett frikort att vara otrogen, det är precis samma som för alla andra. Men jag vänder mig mot er svartvita och fördömande världsbild. Här på FL spys det ständigt galla över otrogna svin och jag saknar en icke-dömande, ärlig diskussion som är mindre polariserad.

Min högstående moral är ganska enkel, den går ut på att vara ärlig mot sig själv och andra

Så min högstående moraliska lösning på ditt dilemma skulle varit att säga åt din partner att det är åt helvete fel att förvänta sig att du ska leva utan sex för att han inte kan få upp den och att du därför tänker ha sex med någon annan och så får han själv välja om han vill acceptera det eller dra. Då har du uppfyll två väldigt enkla kriterier för min högstående moral och det är 1. Vara ärlig och 2 ge personen en chans att själv välja.

Varför fanns inte ärlighet med i din ekvation?

Som namnet antyder så innebär polarisering TVÅ poler och min erfarenhet är att otrogna människor bidrar till trådarnas polarisering i precis lika hög utsträckning som kritikerna när man inte acceptera någon som helst ifrågasättande eller kritik och överreagerar starkt på allt som inte är rent medhåll och acceptans. Precis allt som ens antyder att man inte tycker det är ok bemöt med anklagelser om fördömande och moralism.

Om man vill ha en bra ton, förståelse och öppenhet i trådar så kan det ju vara bra om man själv lever upp till samma krav som man ställer på andra?

Ärlighet fanns med. Svaret var detsamma. Nej. I vågskålen finns barn. Så det blev min lösning. Jag söker inte med medhåll. Jag vänder mot mot sättet att ösa ur sig fula ord till den som valt en annan väg. Och vill diskutera otrohet ur ett bredare, inte svartvitt perspektiv vilket inte är detsamma som att kräva medhåll och acceptans. Långa äktenskap är svårt och tål att diskuteras på ett vuxet sätt.

Håller faktiskt med dig i det mesta du skriver och jag kan inte påstå att jag klandrar dig för din otrohet eftersom din man inte varit speciellt samarbetsvillig och ställt orimliga krav.

Men jag håller inte med om att pajkastningen alltid påbörjas av kritikerna. Jag tycker den startas minst lika ofta av folk som inte tål någon slags kritik och enbart förväntar sig medhåll och förståelse. I vissa trådar sitter folk och skryter om vilka fantastiska ligg de får vid sidan av och så fort någon ens frågar om de tänkt på sin partner så haglar svaren om moralkärringar, dömande, etc. Är inte det precis lika kategoriskt?

Sen tycker jag du utgår lite väl mycket från just din egen situation. All otrohet beror ju inte på just era problem. Minst lika många är det bara för att de kände för det eller blev förälskade eller kåta på någon annan.

Graden av hätskhet kanske beror på vilket ämne man diskuterar och från vilken sida man ser det från. Otrohet är ju redan från början ett känsligt ämne och jag tror att det är betydligt lättare att ha en kall förhållningssätt till det om man är den som är / varit otrogen än om man är någon som drabbats av det.

Den som är otrogen är ju oftast inte den som drabbas av en kris när det avslöjas det är den drabbade. Så det är kanske ganska naturligt att det är de som någon gång drabbats som kommer reagera starkast på det. 

Den kris som man drabbas av som bedragen liknar till stor del andra slags kriser som tex människor som blivit våldtagna eller misshandlade.

lattattlara.com/klinisk-psykologi/kriser/

Och jag tror faktiskt det finns ganska mycket oförståelse för detta bland de som är otrogna, iaf de som inte blivit avslöjade. Vilket kanske inte är så konstigt, har man inte upplevt konsekvenserna av en otrohet så kan man ju inte veta vad det innebär. Jag tror till exempel att människor som varit otrogna och blivit avslöjade och själva fått erfara vilka konsekvenser det fått för alla inblandade är klart mindre benägna att göra om det än de som kommit undan med det.

Kort sagt, den som inte fått erfara konsekvenserna av en otrohet kommer kanske ha lättare att tycka att det där är väl inget att hetsa upp sig så mycket för...visst är det kanske inte är så bra moraliskt sett, men så jäkla illa är det väl inte? Den som själv varit med om hur ont en otrohet gör, varit totalt utslagen, sett familjer gå i kras, ledsna barn, etc... kommer undra hur fan man ens kan tänka sig utsätta någon för något sådant.

Om vi för sakens skull sätter det  ett annat sammanhang. Säg att du blivit utsatt för ett övergrepp. Du hamnar i kris och mår väldigt dåligt en tid. Sen går du in på ett forum där andra människor sitter och diskuterar samma övergrepp du blev utsatt för, pratar om hur skönt det kändes, hur fantastisk det var...hur skulle du reagera?

Och ponera att du frågar personerna om de inte tänker på hur de drabbade kommer känna sig och får till svars att du är en moraliserande surkärring som bara dömer.... hur skulle du reagera?

Det är inte sexet som är problemet mend otrohet det är sveket och lögnerna som är problemet. Om folk har sex med andra MED sin partners medgivande har jag sällan sett bli någon större uppståndelse över. Däremot uppstår det kritik när folk väljer att ha sex med andra UTAN sin partners medgivande eftersom det då innebär att man sviker sin partner , ljuger och missbrukar sin partners förtroende samt inte ger sin partner någon chans att förhålla sig till det och göra egna val.

Ang kultur så tror jag inte det skiljer så mycket mellan kulturer vad gäller svek och lögner. Jag har aldrig sett någon kultur där man bejakar svek och lögner och det tror jag är ganska naturligt och inbyggt i oss alla, vem vill ha något slags förhållande (ens som vänner) med personer man inte litar på? Däremot finns det stora kulturella skillnader vad gäller sex med andra. I vissa kulturer är det mer eller mindre norm att man får ha fler fruar eller män, i väst är monogami norm men öppenheten för alternativa relationsformer blivit mer och mer accepterat med tiden. Idag är det nog inte så många som höjer ögonbrynen för öppna förhållanden till exempel även om man kanske inte själv vill leva så. Den allmänna inställningen till det verkar vara mer "alla kan väl leva som de vill så länge alla är med på det och ingen kommer till skada"

Jo, sex är väl till för att njuta vare sig man är i ett förhållande eller singel, men är man i ett exklusivt förhållande så har man ju gått med på att vara exklusiv, dvs enbart ha sex med sin partner och att ha sex med någon annan innebär då att man bryter mot det man kommit överens om och då handlar det ju inte enbart om sex utan även om vilka gränser man satt i förhållandet.Och gränserna borde man väl rimligtvis sätta tillsammans? 

Det är inte sexet som är problemet mend otrohet det är sveket och lögnerna som är problemet. Om folk har sex med andra MED sin partners medgivande har jag sällan sett bli någon större uppståndelse över. Däremot uppstår det kritik när folk väljer att ha sex med andra UTAN sin partners medgivande eftersom det då innebär att man sviker sin partner , ljuger och missbrukar sin partners förtroende samt inte ger sin partner någon chans att förhålla sig till det och göra egna val.

Ang kultur så tror jag inte det skiljer så mycket mellan kulturer vad gäller svek och lögner. Jag har aldrig sett någon kultur där man bejakar svek och lögner och det tror jag är ganska naturligt och inbyggt i oss alla, vem vill ha något slags förhållande (ens som vänner) med personer man inte litar på? Däremot finns det stora kulturella skillnader vad gäller sex med andra. I vissa kulturer är det mer eller mindre norm att man får ha fler fruar eller män, i väst är monogami norm men öppenheten för alternativa relationsformer blivit mer och mer accepterat med tiden. Idag är det nog inte så många som höjer ögonbrynen för öppna förhållanden till exempel även om man kanske inte själv vill leva så. Den allmänna inställningen till det verkar vara mer "alla kan väl leva som de vill så länge alla är med på det och ingen kommer till skada"

Jo, sex är väl till för att njuta vare sig man är i ett förhållande eller singel, men är man i ett exklusivt förhållande så har man ju gått med på att vara exklusiv, dvs enbart ha sex med sin partner och att ha sex med någon annan innebär då att man bryter mot det man kommit överens om och då handlar det ju inte enbart om sex utan även om vilka gränser man satt i förhållandet.Och gränserna borde man väl rimligtvis sätta tillsammans? 

Ja underförstått, men båda fattar nog vad det handlar om. Att sen påstå att det var ok att ligga med andra för att man inte diskuterat alla detaljer är bara en dålig ursäkt.

Det spelar ingen roll om förhållandet är långt eller kort samma regler gäller tills BÅDA kommit överens om något annat, precis som alla andra överenskommelser i livet. Om du lånar något av en kompis så är den inte helt plötsligt din för att det gått lång tid, den är din när din kompis säger det.

En överenskommelse behöver inte gälla hela livet ut, den kan förändras om BÅDA vill det.

Ja man kan växa och förändras men det betyder inte att man har rätt att gå bakom ryggen på sin partner. Att utvecklas betyder inte per automatik ok att ljuga och luras. Gillar man inte sin deal så förhandlar man fram en ny, Men poängen är fortfarande att det är något BÅDA måste vara med på.

Jo men exklusiviteten är ofta underförstådd och odiskuterad. Den tas förgivet när man gifter sig/har långa förhållanden. Tror det är få som sätter sig ner och verkligen vrider och vänder på alternativen. Andra sätt att tänka och leva. När det händer har det gått lång tid inom givna ramat och sveket känns väldigt stort när den ena tycker annorlunda. Jag tror inte att en överenskommelse alltid är gjord och framförallt händer livet. Man växer och förändras över tid.

Givetvis är det inte ok att förvänta sig att den andra ska leva utan sex för att den ene inte vill eller kan. Men det finns en ganska stor skillnad mellan det och otrohet och det är just ärlighet. Man kan tycka vad man vill om det han gör, men det går inte att förneka att han är ärlig med det och säger vad han vill öppet vilket ger henne en chans att förhålla sig till det och göra sina egna val,valen kan vara mellan pest eller kolera men det är ändå val. Det finns väl inget som säger att valen eller färhandlingen måste vara lätta? Och det finns heller inget som säger att gå bakom ryggen helt plötsligt blir ok för att alternativen är jobbigare?

Otrohet däremot sker bakom ryggen på den andra och själva syftet med det är att personen inte ska kunna göra ett val, så man kan få det man vill och behålla sin familj, annars hade man ju gjort det öppet. Här finns det ingen möjlighet för den andre att förhålla sig till det och välja

Om båda springer omkring och gör lite som de vill bakom ryggen på varandra när man inte kan komma överens om något även i andra sammanhang, vad är då poöngen med att ha ett förhållande öht? Vem vill leva med någon som säger "jag kommer vara ärlig med dig så länge vi är överens, men om du inte vill som jag kommer jag gå bakom din rygg istället".