Träna i en grupp där alla andra är av motsatt kön?

Undviker all med kvinnor. Det är alldeles för mesigt och flamsigt med kvinnor inblandat.

Undviker all med kvinnor. Det är alldeles för mesigt och flamsigt med kvinnor inblandat.

Av någon märklig anledning så hamnar jag oftast ihop med män oavsett vad det gäller och oavsett sammanhang.
Kanske har med intresse att göra och att det är mer män bland det jag är intresserad av eller att jag finner män enklare att umgås med...

Sedan råkar jag nog vara stabilare och starkare än genomsnittskvinnan så för att få lite jämvikt i ett träningspass så passar jag nog bättre bland män där jag får lite motstånd att kämpa för.
I ren armbrytning skulle så klart de flesta män vinna över mig, men när det gäller att använda hela kroppen får de allt ligga i för att kunna vinna över mig!

wow. snacka om fördomar. Jag antar att du undvikit det till den grad att du faktiskt inte sett att det inte är mesigt och flamsigt? Där jag tränat har det varit allt annat än flamsigt och tramsigt, herregud, du skulle ju åka ut om du håller på så.

Men ja, går du på ett lugnt yogapass med majoriteten kvinnor och tycker det inte är tillräckligt fysiskt och tror att all träning med kvinnor är så, så förstår jag ju vad du grunnar det på.

Likt dig hamnar jag oxå i många sporter med bara killar. Bl a kampsport. Men tyvärr är jag liten och det gör att man
1, antingen får "stryk"
2, eller ingen vill va med en för de e skraja att man går sönder för man e så liten och jag får aldrig nån träning.

Önskar att fler tjejer gillade killiga sporter så det blir lite roligare för mig att köra! 

1: Att "få stryk" ingår liksom när man tränar kampsport, oavsett vilket kön man har. Har man svårt för smärta är kampsport kanske inte det rätta att träna.

2: När man tränat ett tag så lär man sig att känna av var ens parters gräns går, hur kraftfullt/hårt man kan träna med denna person, inte heller detta är egentligen könsbundet. Om du känner att du inte får någon träning för att din partner är för försiktig med dig, så är denne troligen oerfaren. Jag brukar be min parter att hålla hårdare, t.ex., det går utmärkt.

Dessutom , jag är tacksam att jag är "liten och svag", eftersom det gör att jag inte kan använda muskelkraft för att komma ur ett grepp, utan tvingas att göra rätt för att jag överhuvudtaget ska kunna göra en teknik. Jag tycker alltså att jag få mer träning pga min storlek, inte mindre.

Likt dig hamnar jag oxå i många sporter med bara killar. Bl a kampsport. Men tyvärr är jag liten och det gör att man
1, antingen får "stryk"
2, eller ingen vill va med en för de e skraja att man går sönder för man e så liten och jag får aldrig nån träning.

Önskar att fler tjejer gillade killiga sporter så det blir lite roligare för mig att köra! 

Jag är minst i våran kampsportsgrupp, tjej på 168 cm och 48 kg, nästa alla andra gånger är det bara stora killar med. Man får tåla lite grann såklart, även om det inte ingår att ner nedslagen vid varje pass. Jag har dock lärt mig tekniker för att använda motståndarens styrka mot honom själv, och att använda t.ex. snabbhet och smidighet och att göra anfall och försvar så effektivt som möjligt för att slippa behöva använda extremt mycket styrka. Vår tränare (stor kille på 185 cm, ca 100 kg) gillar att demonstrera grejer med mig som medhjälpare för att jag ska kunna slänga iväg honom och visa att det går att göra saker fast man är liten, så länge man har rätt teknik

1: Att "få stryk" ingår liksom när man tränar kampsport, oavsett vilket kön man har. Har man svårt för smärta är kampsport kanske inte det rätta att träna.

2: När man tränat ett tag så lär man sig att känna av var ens parters gräns går, hur kraftfullt/hårt man kan träna med denna person, inte heller detta är egentligen könsbundet. Om du känner att du inte får någon träning för att din partner är för försiktig med dig, så är denne troligen oerfaren. Jag brukar be min parter att hålla hårdare, t.ex., det går utmärkt.

Dessutom , jag är tacksam att jag är "liten och svag", eftersom det gör att jag inte kan använda muskelkraft för att komma ur ett grepp, utan tvingas att göra rätt för att jag överhuvudtaget ska kunna göra en teknik. Jag tycker alltså att jag få mer träning pga min storlek, inte mindre.

Ja men du behöver inte mästra. Har tränat många kampsporter och vet vad det går ut på  och tål en hel del.

När jag skrev att jag får stryk menar jag ordentligt med stryk. Men båda extremfall jag nämnde handlar, som du själv skriver, om det ofta är nybörjare som kör så. Där håller jag med.  Men gillar inställningen att man får mer träning om man är liten, inte mindre och man kan be den andre ta i mer, det brukar jag oxå göra.

Kör thaiboxning just nu.

Det var inte meningen att "mästra", men hur ska jag kunna veta exakt vad du menar när du skriver "får stryk", eller hur mycket kampsport du tränat? Det är lätt att det blir självklart eller övertydligt när man inte har sådan information.

Nu tränar jag inte en kampsport där det ingår att få stryk "på riktigt" på det sättet (aikido, vi tävlar inte), men jag antar att i de sporter där sådant ingår, att det är vanligare att träna i grupper efter nivå, storlek och kön, just eftersom det inte funkar att någon erfaren som väger 100kg står och bankar på en nybörjare som väger 50kg, i alla fall om man vill kunna träna med sin parter mer än en gång...

Jag tränar wing chun där det hänger mycket på teknik och nästan inget alls på styrka eller storlek, vi kan träna oavsett hur "ojämna" paren är. Jag har tidigare tränat karate, ju-jutsu och kungfu och där blev vi indelade i jämnare par eftersom det hängde mer på styrka och storlek. Som ensam tjej blev jag därför alltid ihopparad med taniga 13-åringa pojkar trots att jag var starkare än dem, det blev inte så givande för mig under de passen.

Det var inte meningen att "mästra", men hur ska jag kunna veta exakt vad du menar när du skriver "får stryk", eller hur mycket kampsport du tränat? Det är lätt att det blir självklart eller övertydligt när man inte har sådan information.

Nu tränar jag inte en kampsport där det ingår att få stryk "på riktigt" på det sättet (aikido, vi tävlar inte), men jag antar att i de sporter där sådant ingår, att det är vanligare att träna i grupper efter nivå, storlek och kön, just eftersom det inte funkar att någon erfaren som väger 100kg står och bankar på en nybörjare som väger 50kg, i alla fall om man vill kunna träna med sin parter mer än en gång...

Jag tränar wing chun där det hänger mycket på teknik och nästan inget alls på styrka eller storlek, vi kan träna oavsett hur "ojämna" paren är. Jag har tidigare tränat karate, ju-jutsu och kungfu och där blev vi indelade i jämnare par eftersom det hängde mer på styrka och storlek. Som ensam tjej blev jag därför alltid ihopparad med taniga 13-åringa pojkar trots att jag var starkare än dem, det blev inte så givande för mig under de passen.

Har oxå varit med om det! Blir så ojämnt!!! För även om man mot all förmodan skulle vara jämnstark, så är det så dåliga på att koordinera sig och allmänt kassa haha

Precis! En 13-årig pojke har inte riktigt samma disciplin och fokus som en vuxen heller så det blir mest "haaiyaaaa!!" eller nåt annat fjant, iallafall de gånger jag tränat med dem...

Fördelen med att vara tjej inom kampsport är ju just att man inte bygger muskler lika lätt som killar och därför måste få till tekniken rätt.