Ångest i efterhand över namnval

Tack för era svar. Namnet känns i övrigt helt rätt till honom och jag kan inte komma på något finare pojknamn. Kommer nog inte byta, men jag är tyvärr en sådan person som lätt får beslutsångest och ältar saker

Jag kan ju säga att jag personligen nog ej hade reflekterat över att alla började på samma bokstav om det typ inte satt en skylt på dörren "Välkommen till Markus, Maria och Moa" och då skulle jag bara registrera att alla namn började på samma bokstav. Vare sig mer eller mindre. Inte värdera familjen på något som helst sätt utifrån det.

Om ni tycker att ni har valt finast möjliga namn så har ni det. Om du har stora problem ned beslutsångest skulle jag rekommendera att träna med nån självhjälp eller så för att bli bättre på det. Som förälder kommer du tvingas att ta en massa beslut utan facit, där du aldrig kommer att veta om du valde rätt eller fel. Risken blir ju att det kan bli jobbigt för dig.

Äsch, det är inget att oroa sig över. Mina barns namn börjar alla på samma bokstav. Först råkade det bara bli så, och även med den tredje var det faktiskt så att vi gillade det namnet, på samma bokstav, bäst. Det är praktiskt egentligen när det gäller att märka saker med namn för förskola t.ex. Man behöver inte skriva hela namnet utan bara första bokstav och efternamn och det kan användas till flera barn. 

Men i ert fall börjar ju barnet på samma bokstav som ni föräldrar. Enda problemet kan ju vara ifall bara första bokstav står så vet man inte vem i familjen det gäller. Men när skulle detta kunna bli problem? Att ni får något brev då det bara står A. och efternamn? Så hemligt är det då kanske inte, då får man väl öppna det. Det brukar väl alltid gå att avgöra vem det är är till för? 

Åh släpp det! Din son har ett fint namn och du tycker om det. Man kan älta så mycket, särskilt när man har en ny liten person hemma.

Nej, tycker inte alls du skall tänka på det mera.
Som någon sade ovan, om ni skulle döpa ett barn till till ett namn som börjar på samma bokstav, A, då först kanske skulle folk börja känna att det kunde bli lite konstigt.
"Familjen A - med dålig fantasi liksom".
Men nu, nej absolut inte.
Jag hade en bekant en gång där mamman och dottern hade exakt samma förnamn som också var tilltalsnamnet för båda, det kändes konstigt och lite "ego" från mammans sida.

(Och Adrian är jättefint).
Tänk inte på det mera, om du skulle börja krångla med namnbyte tror jag att du skulle ångra dig i efterhand för nu har du ju levt med lille Adrian ett tag, så tror du skulle tycka det kännas jättekonstigt med ett nytt namn på ditt barn,

Boxaren har jag aldrig hört talas om.

Will och Willow. Jada och Jayden. Fånigt.

Jag vet en familj där föräldrarna och de två barnen har namn som börjar på samma bokstav, ja till och med de två första bokstäverna är samma i alla namn - men i övrigt är inte namnen jättelika. Tycker inte att det är konstigt, man lägger märke till det men sen är det inte mer med det. Det är väl mer att det blir en kul grej i så fall.

Som någon skrev längre upp så låter det kanske lite "konstigt" (inte så att det skulle vara något problem med det dock) om namnen lät väldigt lika, och kanske även om alla namnen hade exakt lika många stavelser. Typ om familjen hade hetat Anna, Adam, Abbe och Alva. Men är det däremot typ Anna, Alexander, Adrian och Amanda så finns det ju lite variation. Eller för att ta ett exempel där de två första bokstäverna är samma: Sanna, Samuel, Saga och Sakarias. Jag skulle inte tycka att det var konstigt om en familj hade de namnen. :) 

Det jag inte gillar med folk som döpt alla barn till namn på samma bokstav är att jag då tänker att barnen inte fått sitt namn för att föräldrarna valt i sitt tycke det vackraste namnet utan bara tagit ett för att det ska ha den bokstaven.

När jag va liten hade några grannar döpt sina barn till Anton och Antonia. Föräldrarna hette Anna och Anders. De skrattades och pratades en hel del om det bakom ryggen på dem. Själv va jag typ 5-12 medan de bodde i området och jag tyckte bara det va coolt att barnen nästan hette samma sak. Nu tycker jag det bara är lite larvigt och dålig fantasi. Men vem vet, mamman kanske alltid drömt om en Antonia och pappan om en Anton så de kanske inte va planerat som det blev. 

Jag tycker inte att det är det minsta konstigt om allas namn börjar på A. Du måste bestämma dig för om du nojar för vad andra ska tycka eller för namnet i sig. Andra människor har alltid tankar och åsikter vad man än gör. Är det namnet i sig vore det ju synd om du skulle gå runt och ångra dig för alltid.

Eller så är det du som är patetisk som tycker att andra är patetiska pga namnval.

Sköt dig själv och skit i andra ffs.

Så tänkte jag med förut. Att de begränsar sig pga en bokstav.

Men så inser jag att jag gjort ungefär lika med mina barn, anpassat så det ska passa ihop. Inte samma begynnelsebokstav, men matchar utifrån stil, och då valde vi namn utifrån det "temat" så lika begränsat blir det på ett vis.

"Det måste börja på H för att matcha syskonens"

"Det måste vara fornnordiskt för att matcha syskonens."

"Det måste vara enstavigt för att matcha syskonens"

"Det måste vara dubbelnamn för att matcha syskonens"

Vad är skillnaden?

Känner en familj där barnen heter Wilma, William och Wictor. Alldeles för lika namn i min smak.

Det är ju galet vad man blandar ihop barns namn när de heter ens det minsta lika. Hjärnan verkar inte klara av det.

De flesta kan säga fel när de ropar på familjemedlemmar utan att namnen behöver vara det minsta lika  

Haha, ja det är sant.

Välj det namnet, du kommer ångra dig annars.
Min vännina har ett namn som börjar på Ä, hennes make på A, så deras två söner har också namn som börjar på A. Jag tycker det är snyggt.

Känner en liknande familj där de fick en dotter Filippa,och sedan kom en bror två år senare som fick heta Filip. Så jäkla fantasilöst.

Ä?

Tycker det är fint det namnet ni valde. Ångra er inte över det.