Har hon rätt att göra så här?
Är en medelålders man som levt tillsammans med samma kvinna i 25 år.
För snart nio månader sen berättade hon att hon ville separera.
För sex månader sen träffade jag en kvinna, kalla henne "M".
Det mesta kring allt det har förvånat mig, att det ens var möjligt att känna som jag gör för henne.
Det sa inte klick, utan det var mer av ett hav som släpptes över oss.
Både hon och jag vet att vi kommer tillbringa en väldigt lång tid tillsammans.
Hon är intelligent, hon är klok och eftertänksam, hon är lugn, hon är genuint snäll och omtänksam.
Hon arbetar som kurator, har både en förskoleutbildning och socionomexamen.
Att jag träffat någon, henne i det här fallet, det har inte alls tagits emot med öppen famn av min exfru, utan det har varit fel på i princip allt.
Hur som helst. Hon kommer finnas i mitt liv väldigt lång tid, vilket jag är uteslutande glad för.
Jag har fem barn. Tre är vuxna, och lever i mångt och mycket sina egna liv.
De andra två är två tjejer, 9 resp. 14 år.
Tjejen som är 14 år bor tillsammans med mig heltid, och hon som är 9 år bor halva tiden med mig och halva tiden med sin mamma.
Mina barn är en väldigt viktiga i mitt liv, naturligtvis!
En i min värld helt naturlig följd i alltihop är att jag vill att mina barn ska få träffa M, men även att hon ska få träffa mina barn. Till en början på neutral mark, inte hemma hos M, och inte här hemma hos oss.
Jag vill inte kasta någon över barnen, men vill ändå att dom ska känna att det här är någon som kommer vara en del av deras pappas liv en lång tid, och därför vill jag att de ska få träffa henne.
Dottern som är 14 år har vid flera tillfällen utryckt att hon skulle vilja få träffa M, inte att hon bara ska vara något pappa måste nästan smyga med och gömma undan.
Här kommer nästa helt absurda detalj när det gäller min exfru.
M ska under inga omständigheter träffa barnen, det kommer inte på fråga.
"Varför?", är det första jag känner.
Svaret på det blir oftast "För att jag säger det! Det är mina barn också, och vill jag inte att dom ska träffa henne så ska du lyda, annars ska jag ta det till rätten!".
Jag är intelligent nog att fatta beslut kring vad som är bra respektive dåligt för mina barn.
Jag skulle aldrig utsätta dom för något som inte var bra.
Men nej, M får ABSOLUT inte träffa barnen.
"Henne får du träffa bäst du vill, men barnen ska inte träffa henne!".
Här pratar vi alltså om någon som arbetar som kurator, och som arbetat som förskolelärare.
Världens snällaste människa!
Det finns inga logiska skäl till varför mina barn inte ska få träffa kvinnan som kommit in i deras pappas liv, och kommer vara kvar där väldigt länge.
Min fråga är, har min exfru rätt att göra på det här viset. Hota med familjerätten ifall jag låter mina barn träffa M?
Jag menar, det finns ju inga logiska skäl överhuvudtaget.
