Swedman skrev 2018-11-16 21:25:47 följande:
Jag är pappan, ja.
Ibland blir det bara för mycket alltså. Det har varit skitjobbigt år med henne med BUP och ambulanser o akutbesök men nu har han lixom "landat". Varit lugnt o fint nåt halvår. Nu kommer det där med "raka håret" som en blixt från klar himmel. Ja, jag överregerar men jag bönade o bad henne o INTE raka sig. Jag verkligen älskar hennes personlighet och hennes "driv" men jag hade önskat hon tagit mer hänsyn. Lyssnat lite på de som lever runt henne. Det hon gör påverkar andra människor. Det påverkar mig. Javisst, håret växer ut. Hon är den hon är med eller utan hår men jag hade så gärna velat att hon kunde ge tusan i att testa gränserna HELA tiden. Hon är HELA hon, med personlighet, med klädesval, med fräknarna, med håret. Det definierar henne.
Det jag blev besviken på är att hon inte lyssnade. Jag bönade o bad. "Gör det inte!". Zzzoooop! Hennes storasyster hjälpte så gääärna till o rakade.
Men snälla.. Det finns ju mycket värre saker hon kan göra än att låta stora syster hjälpa henne att dra en trimmer på huvudet. Och Du även hennes rakade skalle kommer att definiera henne också. Även om du har svårt att se det nu.
Det är HÅR, det handlar om. Det är knappast en permanent förändring med att raka huvudet, som med exempelvis tatueringar och/eller scarification. Eller ännu värre supa på helgerna eller hålla på med droger.
Sedan så kan du sätta dig ned och tänka efter riktigt länge, var du verkligen ett snäll välkammad gosse som lydde allt dina föräldrar sa när du var tonåring? Innan du svar så skall du titta bakom YTAN. Alla tonåringar testar gränser det är naturligt, om du inte kommer i håg, att du kunde göra "extrema saker" (vad som såg som extremt för dina föräldrar), så kanske dina mamma och pappa kan hjälpa dig att minnas. Så kommer du nog att inse att du inte heller var "guds bästa lamm".